Vad betyder närhet för dig när det inte är direkt kopplat till sex?

Eftersom jag alltid tyckt det varit jobbigt med att sova med en annan, sitta tätt ihop i soffan så är det så skönt att leva med en man som accepterar detta och är likadan själv. Jag tillbringade så många år att anpassa mig efter andra och normen.

Nu sover jag i eget rum, behöver inte vara tätt ihop, slipper hångla

Närhet för mig är en medvetenhet om varandra även i vardagen, trots att man inte pratar. De kan vara att man tittar på varandra precis samtidigt eller känner den andres önskningar genom rummet. Möter varandra bortom orden, lyssna, ta reda på vem den andre är? Göra överraskande saker för varandra, finnas mentalt och fysiskt. Ta tag i varandra när man lagar mat, går på Konsum, kyssas passionerat i hallen innan ytterkläderna kläderna åker av.  Massera varandra, ge ömma smekningar som är helt befriade från sex, där man kan vila och inte känna press att tillfredsställa. Myskvällar i soffan nakna med film och godis, bara känna varandras närvaro, hud och lusten som kanske stiger och som får ta vilken väg den vill. Komma in när den andra duschar och ta en snabbis innan festen eller jobbet. Hångla i naturen, i bilen...läsa för varandra på en filt och dela en god flaska vin i badet...börja hångla i sömnen och kyssas i evigheter och bara känna in stundens närvaro..testa tantrasex, lära sig varandras kroppar, fantasier...överraska ofta och experimentera sig fram till ultimata njutningen.

För mig som man är kvinnlig närhet fundamentalt för välbefinnandet, viktigare än sex och allt annat. Få hålla i en kvinnlig kropp, krama, smeka, ge (helkropps)massage, pussa, kyssa, ligga sked tätt sammanslingrade, nakna förstås. Hålla hand, placera kvinnan i knät, äta från samma tallrik eller sked, dela på maten man har i mun, duscha ihop, bada ihop. Utan något målkrav på fullbordat sex, utan låta utgången vara öppen. Är 50+ så kåtheten är väl inte på topp längre, men närhetsbehovet är som det alltid varit dvs obegränsat.

Jag gillar att man tar mycket på varandra i vardagen, är mycket svag för beröring av kvinnor även om det bara gäller en enkel handpåläggning. Det är magiskt. I ett förhållande är det jag som är mest fysisk och drivande av mig vad gäller beröring, även om kvinnan är mer fysisk än andra. De flesta skulle förmodligen känna sig kvävda.

En liten fundering, märker man redan i början om någon är den där "närhets-typen" eller blir de allra flesta så när man är nyförälskad?

Hur har förändringen sett ut över tid för er som varit ihop ett tag?

Jag är en av dem som efter förälskelsefasen går tillbaka till min vanliga nivå av ett mycket begränsat behov av närhet (inkl. sex). För mig finns det andra saker i livet som är viktigare. Det kan  vara betydelsefullt att redan i början av en relation klargöra för sina individuella behov, ffa så att en närhetskrank person inte känner sig lurad. För mig räcker det med att bara sitta nära i soffan eller luta sig mot den andre och att känna den andres mentala närvaro. Jag är inte mycket för kyssar, "cuddle" och sånt. 

Som svar på din fråga så tror jag inte man alltid kan avgöra det från början.

Intressant :) Det är väl lite samma med sex, kan vara svårt att veta partnens "egentliga" sexbehov eftersom man i början ofta ligger mer med varandra. Sånt man borde prata om men kanske sälla gör. Både sex och närhet är ju faktorer som underlättar stort om man är på samma nivå.