När det tar slut - känslan när han/hon träffar någon annan...

Den känslan är tung. Otroligt tung. Vem är hon, vad har hon som inte jag har, hur ser han deras framtidsutsikter jämfört med vad vi hade planerat, kommer de få barn, hur doftar det i lägenhetens nu, kommer hon att kallas mamma av vårt barn.

Många saker som var helt irrelevanta men jag blev besatt av detaljer.

Nu ångrade min man sig och vi lyckades laga det som brast och fortsatte tillsammans. Nu ca 10 år senare kan jag ärligt säga att jag sällan tänker på den här tiden. Den är förbi. Många viktiga lärdomar drog vi av det som hände , båda två. Men man måste kunna lämna saker bakom sig och förlåta annars tror jag det blir svårt (omöjligt?) att gå vidare.