Hur hårdhänta får en lärare vara?

Det kan ju vara en möjlighet om man

1. Kan vara ledig från sitt jobb för att vara med i skolan

2. Lärarna tillåter att man är med en hel dag i skolan

Men absolut. Som lärare och specialpedagog hade jag definitivt velat vara med och se vad de har för struktur och pedagogiskt upplägg. Och se hur arbetsmiljön är. Som förälder och barn kan man också oftast ge råd om arbetssätt och strategier som kan funka för barnet. Barn beter sig bra om förutsättningarna tillåter det.

Jag har själv arbetat i skolan så jag vet vad det innebär.

Nej, läs igenom hennes inlägg (alla) en gång till så kommer du se att du har fel. Hon säger tydligt att han gör detta ofta.

För att hjälpa dig:

Enligt min erfarenhet är skolpersonal negativt inställda till att börja skolan ett år tidigare eller senare.

Varför inte mognadstesta alla barn och låta de börja skolan utefter mognad istället för kronologisk ålder?

Ja men jag förstod det som att undervisningen fungerade. Det är ju det viktiga.

Jag har stor erfarenhet av att ha jobbat i specialklasser och det är mkt vanligt att elever med npf problematik eller mindre koncentrationssvårigheter behöver pauser och kan behöva lämna klassrummet. Jag utgår ifrån att ordinarie lärare är kunnig och medveten om det och därför tillåter det.

Inte i de skolor jag har arbetat i iaf Vi har haft elever som gått två år i förskoleklass, elever som hoppat över en klass osv. Vi hade tex en familj med tvåäggs-trillingar varav ena trillingen gick vidare medan de två andra stannade kvar i förskoleklass ett år till.

Tycker också att man kan ha tester som visar mognadsnivå. I en av skolorna talades det om ifall man skulle erbjuda de vars barn är födda sent på året att få vänta tills nästa år med att börja, men det förslaget genomfördes inte. En del av de elever som låg i framkant var födda sent på året så det har inte alltid betydelse. 

Ens barn är det viktigaste man har och man måste ju kunna vara hemma om barnet är sjukt så att ta ledigt en dag för att lösa problem med skolan borde vara en prioritet och en möjlighet man tar sig. Jag har aldrig hört om någon lärare som skulle neka en förälder att vara med en dag, tvärtom. Jag tror precis som du att en förälder kan komma med bra förslag eftersom ingen känner barnet bättre.

Om man försöker sno åt sig något som man inte får röra så kan det hända att man får en dask på fingrarna. Inget mer med det tycker jag. Hålla fast en elev som avser lämna klassrummet tycker jag är fel dock. 

Men det är milt, jämfört med vad som hände mig en gång i tiden, på hemkunskapen. Läraren var en vikarie, som hette Boel. Just denna lektion var oerhört stökig, hela klassen pratade i mun på varandra samtidigt som vi diskade våra tallrikar och gafflar efter att ha lagat scones eller vad det nu var. Även jag var stökig och busade med min kompis. Vill minnas att jag skvätte lite diskvatten på honom. Då smällde det.

Någon bakifrån hoppar på mig och tar tag i mig våldsamt hårt. Låser mina armar bakom min rygg i något sorts polisgrepp och böjer mig framåt så jag inte kan röra mig. Jag inser att det är Boel, vikarien. Hon skriker i mitt öra något i stil med att nu är det fan dags att lägga av. Några långa sekunder går, sedan släpper hon greppet och återgår till katedern. Klassen var plötsligt knäpptyst. Inget sa ett ord på resten av lektionen. Jag var typ chockad, men släppte det helt och hållet efter lektionens slut. Glömde bort det, berättade aldrig för nån.

En generell fråga; Jag undrar vad lärare har för verktyg att ta till för att upprätthålla studieron i klassrummet? 
Det är ju inte våld oftast det handlar om, det är mer ordningsfrågor. Precis som när man kör bil så följer man trafikreglerna. I klassrummet finns väl ordningsregler? 
Jag upplever att lärarna har fråntagits alla befogenheter att upprätthålla ordningen. 
(Har erfarenhet av denna fråga sedan tidigare incidenter. En lärares förklaring var att det var "inkluderingstänket" så gjort att det spårat ur)

Om du hade läst mina inga så hade du sett at det bara hänt enstaka gånger denna termin och då med vikarier o lärare som han bara har ibland. Har fått svar på min fråga det var det jag ville veta. Sonens problem är vi medvetna om och jobbat med så det ids jag inte ta upp mer här. Det var irrelevant när det gällde frågan jag hade.

Rent spontant vill jag säga att båda fallen är fel. Jag har dock arbetat med barn i snart 20 år och jag vet att barns versioner inte alltid stämmer med verkligheten. Det beror inte på att de är dumma på nåt vis, de har bara inte referensramarna för att göra rätt tolkning alla gångerna. Av den anledningen är det viktigt att alltid följa upp och kontrollera när barnet berättar liknande saker. I mitt jobb handlar det oftast om konflikter elever emellan, men då och då om nåt vuxna gjort. När det handlar om konflikter mellan elever har man oftast med två versioner som skiljer sig mycket från varandra. Lyssnar man på eleverna och hjälper dem att förstå varandra så brukar de oftast inse var det blev fel. När det gäller situationen som ts beskriver, så hade jag lämnat en signal om kränkning till min chef.

Jag kan dock se helt naturliga situationer som barn kan beskriva så hemma. Ibland hamnar man i situationer där man behöver fånga upp ett barn av olika orsaker. Det kan då hända att barnet stretar emot så hårt att man inte kan släppa pga risken att barnet skadar sig. I de situationerna har man oftast missbedömt barnets reaktion, det är inte bra men det händer. Jag brukar försöka ta ett "kramtag" i de situationerna och be barnet att sluta streta så jag kan släppa det.
Vad det gäller snärten över fingrarna så kan det råka bli så när båda sträcker sig mot pappret och läraren får sin hand över elevens.

Oavsett anledning så tycker jag att ts ska kontakta skolan och det direkt när sånt här händer. Främst för att barnet ska få tillfälle att bearbeta händelsen som uppenbart var jobbig. Antingen får barnet bekräftelse att läraren gjorde fel eller så förstår barnet vad som blev fel och lär sig på sikt att tänka på ett annat sätt.

Bra att du har fått svar.

Jag reagerade endast på denna kommentar ifrån dig:

"Att han springer iväg brukar dom andra lärarna tillåta men inte denna lärare. Har man lektion ska man vara där.punkt annars blir det ogiltig frånvaro. Även om man stör på dessa lektioner o åker ut så får man ogiltig frånvaro.."

Som klart hänvisar till att han springer ut ifrån klassen hos de andra lärarna, och att de tillåter det.

Det är en vanlig anpassning, att man låter barn gå iväg när de inte klarar att vara i klassrummet. Känner man som lärare till denna anpassning, så låter man det så klart ske. Oftast är det uppgjort att eleven ska komma tillbaka efter fem minuter...vilket jag har för mig att ts skrev att eleven gör. Det är bättre att eleven får en liten paus och sedan jobbar mer fokuserat, än att resten av lektionen ska läggas på irritation och kryp i kroppen.

...och nej anpassningar ges inte bara till elever med diagnoser eller misstänkta sådana.

Jag har inte påpekat att elev har en diagnos men tyckte att det skulle vara bra med en utredning, jag tycker att det är orättvist mot eleven att inte gör allt som går.

Dock så anser jag att om en elev vid flera tillfällen behöver lämna klassrummet för att inte störa, ja då är det ett problem som behöver dresseras av elevens föräldrar.

Alla inlägg jag har gjort i denna tråd har varit med fokus på vad som är bäst för en enda person, eleven själv. Jag tycker att det är förbannat själviskt och elakt av föräldrar att inte ge sina barn de bästa möjligheterna som finns. Detta kan innefatta att man sitter och hjälper sina barn att studera ett par timmar per dag om det behövs, tar in privatlärare, BUP om det är problem på den sidan. Eller andra lösningar beroende på vad problemet är och vilka verktyg som finns att ta till.

Jag har inte påpekat att elev har en diagnos men tyckte att det skulle vara bra med en utredning, jag tycker att det är orättvist mot eleven att inte gör allt som går.

Dock så anser jag att om en elev vid flera tillfällen behöver lämna klassrummet för att inte störa, ja då är det ett problem som behöver dresseras av elevens föräldrar.

Alla inlägg jag har gjort i denna tråd har varit med fokus på vad som är bäst för en enda person, eleven själv. Jag tycker att det är förbannat själviskt och elakt av föräldrar att inte ge sina barn de bästa möjligheterna som finns. Detta kan innefatta att man sitter och hjälper sina barn att studera ett par timmar per dag om det behövs, tar in privatlärare, BUP om det är problem på den sidan. Eller andra lösningar beroende på vad problemet är och vilka verktyg som finns att ta till.

Om du hade läst mina inga så hade du sett at det bara hänt enstaka gånger denna termin och då med vikarier o lärare som han bara har ibland. Har fått svar på min fråga det var det jag ville veta. Sonens problem är vi medvetna om och jobbat med så det ids jag inte ta upp mer här. Det var irrelevant när det gällde frågan jag hade.Du vet inte vad vi gjort eller inte gjort för vårat barn har inte tagit upp detta då jag inte ansåg det var relevant för tråden. Ville veta vad lärare får/inte får göra allmänt utan att färga svaret med hur vår situation ser ut/varit.

Exakt så. Jag är så less på att folk ska skrika efter diagnos så fort barnen inte kan bete sig exakt likadant. Dom har faktiskt olika personligheter oxå.

Har man problem att koncentrera sig är en kort paus ofta det bästa för eleven.

Du får gärna förklara för mig hur man dresserar bort ett behov av en paus eller hur man dresserar bort koncentrationssvårigheter.

Jag undrar även hur föräldrarna kan bli elaka när skolan inte informerat tillfällig personal om en elevs anpassningar?

Oj vad han kommer få problem senare i livet om han inte klarar av att bli talad till med sträng röst. Ska han springa ut från framtida arbetsplatser också om han har en sträng chef? Sätt pojken i strikt internatskola så han lär sig vett och etikett och kan uppföra sig så blir det nog folk av honom också.