Inlägg från: Anonym (winkie) |Visa alla inlägg
  • Anonym (winkie)

    Är jag i gränslandet- flirtar kanske för mkt med kollega...

    Anonym (Laws of Attraction) skrev 2018-12-20 12:54:00 följande:
    Törs nästan lova att även om din man gav dig den uppmärksamheten skulle du inte känna av det på samma sätt i alla fall, du skulle ända sitta här och gnälla över att din man inte ger dig tillräckligt med uppmärksamhet. 
    Men varför behöver man skriva ett sånt här inlägg? Jag har problem med mitt äktenskap och vill inget hellre än att det ska bli bättre. Och vad många än tror så har jag försökt, länge och seriöst med alla medel jag kommit på.

    Jag är inte sugen på att ha en het affär, jag vill att mitt äktenskap ska fungera! Och jag är inte mer än människa när jag erkänner att det kanske var liiiiite kul att någon visar intresse för mig. Det betyder inte att jag vill knulla i konferensrummet i eftermiddag liksom....
  • Anonym (winkie)
    Anonym (man) skrev 2018-12-20 13:28:17 följande:
    Låter mer som att du använder dina problem hemma som en ursäkt för att flirta med kollegan som du förmodligen haft ett gott öga för långt innan. Som någon annan redan skrivit, jag tror inte det spelar någon roll hur bra det är hemma, det går liksom aldrig att jämföra ett förhållande med alla måsten och komplikationer det alltid innebär med en flirt vid sidan av som man inte delar en vardag med.
    Du skriver uppenbarligen för att provocera och kanske projicera din egen bitterhet på mig.

    Det du påstår om mina motiv är hur som helst fel.
  • Anonym (winkie)
    Anonym (man) skrev 2018-12-20 13:52:57 följande:
    Och du tycker uppenbarligen att alla som inte ger dig medhåll har som syfte att provocera.

    Varför skrev du då din tråd öht? Du verkar ju själv varit osäker på om du är på väg åt fel håll med kollegan, men så fort n[gon tar upp det så förnekar du det och menar på att allt är hur lugnt som helst. Om det är så, varför skrev du din tråd öht och varför valde just det ordvalet?

    Är jag i gränslandet- flirtar kanske för mkt med kollega...

    Du verkar själv inse att du är i gränslandet, men alla som också tycker det kallar du för provokatörer. Hur tänkte du där?

    Jag tror att du snarare njuter av uppmärksamhet med kollegan lite för mycket men eftersom du vet att det är fel så försöker du hitta sätt att rättfärdiga det på och vad bättre än klassikern... förhållandet.. det förklarar även din "överkänslighet" för all slags ifrågasättande. Klart som fan att det är provokativt att folk tar upp saker som triggar ditt samvete. 
    Nej, jag tycker DU verkar ha ett syfte att provocera med tanke på tonen i det du skriver och att du insinuerar saker och ting i situationen, som inte stämmer.

    Som jag skrivit tidigare tänkte jag mer på hur andra uppfattar flirtandet när jag startade tråden. Rubriken är inte formulerad som den är för att jag själv är på gränsen att vara otrogen.

    Det är fritt för vem som helst att starta vilka trådar som helst på FL, så då gör jag det. Skönt för dig oxå så du kan få spy lite på andra, eller hur Skrattande
  • Anonym (winkie)
    Anonym (man) skrev 2018-12-20 15:09:24 följande:
    Ja, det är fritt fram för alla att starta trådar precis som det är fritt fram att svara på trådar utan att nödvändigtvis hålla med. Vill man enbart ha medhåll så är det kanske bra om man skriver det i trådstarten.

    Angående "tonen" så verkar ju rät få hålla med dig om att det är en jättebra idé att flirta med kollegan. Men du verkar enbart ta åt dig av de fåtal som skriver att det är en lysande idé. Vilket iof inte är så förvånande för det är förmodligen vad du vill. Äta kakan och ha den kvar, får bekräftelse och pirr med kollegan och så ska allt lösa sig hemma så kan du få din bekräftelse från bägge hållen.
    Fast jag har verkligen tagit till mig det folk skriver, varför tror du annars jag fläker ut hela mitt äktenskap i tråden? Jag förstår att folk ser "bakom" min roliga flirt, vilket har fått mig att vända blicken mot hur fasen jag ska lösa problemet med min man.

    Jag har inte velat ha medhåll, hur får du det till det? Jag har förklarat att det är problem hemma och att flirtandet gör mig glad, typ... Jag har inte attackerat någon som ifrågasätter mitt agerande, jag har haft en respektfull ton i mina svar i tråden.
  • Anonym (winkie)
    Anonym (PRATA!) skrev 2018-12-20 15:45:10 följande:
    Någonting måste göras för att väcka guuben din därhemma... Han har nog börjat ta dig för given verkar det som.

    Kommunikation är a o o i ett friskt och levande förhållande.

    Tror att du ev skulle väcka honom med att berätta lite av det du har skrivit här i tråden. Ett konstruktivt samtal kan det bli av det.

    Finns ju en viss risk att han blir ledsen och deprimerad oxå förstås men ni kan ju inte fortsätta på det här sättet för det kommer inte sluta bra.

    Fråga dig själv....älskar du din man längre? Vill du åldras och dela framtiden med honom?

    Om ja, är det nog läge att ta tag i det hela TILLSAMMANS, dvs din man måste engagera sig i problematiken om ni ska kunna få igång förhållandet igen.
    Hur vet man att man älskar varandra? Jo, jag älskar honom, som person. Är jag kär? Vet ärligt talat inte.... Tänder jag på honom? Ja, delvis, framförallt på grund av den njutning han kan ge mig rent fysiskt. Inte på hur han förför mig eller att jag känner mig tänd av den elektricitet av kärlek som jag känner mellan oss.

    Jag kan känna panik inför att leva i den här situationen som den är nu, resten av livet. Tror jag skall försöka leta upp en terapeut som kan få mig att reda ut ordentligt vad jag vill och hur jag ska komma vidare antingen i relationen eller på egen hand.
  • Anonym (winkie)
    Anonym (PRATA!) skrev 2018-12-20 15:45:10 följande:
    Någonting måste göras för att väcka guuben din därhemma... Han har nog börjat ta dig för given verkar det som.

    Kommunikation är a o o i ett friskt och levande förhållande.

    Tror att du ev skulle väcka honom med att berätta lite av det du har skrivit här i tråden. Ett konstruktivt samtal kan det bli av det.

    Finns ju en viss risk att han blir ledsen och deprimerad oxå förstås men ni kan ju inte fortsätta på det här sättet för det kommer inte sluta bra.

    Fråga dig själv....älskar du din man längre? Vill du åldras och dela framtiden med honom?

    Om ja, är det nog läge att ta tag i det hela TILLSAMMANS, dvs din man måste engagera sig i problematiken om ni ska kunna få igång förhållandet igen.
    Hur vet man att man älskar varandra? Jo, jag älskar honom, som person. Är jag kär? Vet ärligt talat inte.... Tänder jag på honom? Ja, delvis, framförallt på grund av den njutning han kan ge mig rent fysiskt. Inte på hur han förför mig eller att jag känner mig tänd av den elektricitet av kärlek som jag känner mellan oss.

    Jag kan känna panik inför att leva i den här situationen som den är nu, resten av livet. Tror jag skall försöka leta upp en terapeut som kan få mig att reda ut ordentligt vad jag vill och hur jag ska komma vidare antingen i relationen eller på egen hand.
  • Anonym (winkie)
    Anonym (PRATA!) skrev 2018-12-20 17:17:46 följande:
    Låter som en sund lösning....glöm ej att din man måste få vara med på tåget... Han älskar förmodligen dig mer än vad han visar.
    Hur ska jag få med honom? Är så himla rädd för att han ska bli helt knäckt och deprimerad och att allt bara ska bli ännu värre om han vet att jag så att säga går till handling.

    Det tror jag också. Men det räcker liksom inte för mig att bara veta att han gör det.
  • Anonym (winkie)
    Anonym (Pelle) skrev 2018-12-21 10:19:26 följande:
    Med tanke på hur din man beter sig mot dig så tror jag att han är minst lika missnöjd som du över hur ni har det.

    Så frågan är ju vad ert problem handlar om - egentligen?

    Att sitta och gnälla på allt du gör och du inte känner uppskattning är ju egentligen bara ett symptom på problemet. Men VAD är det som är grundproblemet? Vad har hänt från början?

    Känns mer som ert missnöje är ett sätt att slippa prata om elefanten i rummet. Det är lättare att skylla på trista semesterplaner än det som faktiskt är bekymret. Ni verkar anklaga varandra i det tysta för något annat som hänt.

    Ta tag i det verkliga problemet så kommer det andra lösa sig på vägen.
    Inget har "hänt", vad jag vet iaf. Och han säger att han inte är missnöjd, men han kanske ljuger.

    För mig är grundproblemet solklart och kommer främst från att vi är olika personlighetstyper.
  • Anonym (winkie)
    Anonym (Sanna) skrev 2019-01-04 10:23:18 följande:

    TS, hur går tankarna nu efter jul och nyår?

    Lite ledighet tillsammans med maken kanske? Distans från kollegan? Kombinerat med nya infallsvinklar från den här tråden, hur går tankegångarna nu?


    Hej igen. Vi hade en ganska lång ledighet tillsammans hela familjen som i halvtid urartade i att jag i princip rapade ur mig allt om alla mina tankar.

    Att separation är nära
    Att jag vill gå i parterapi
    Att situationen och livet vi lever tillsammans inte kan fortsätta som det ser ut nu
    Att min kollega ger mig energi och uppmärksamhet
    Att min man dränerar min livsgnista och kreativitet

    osv.

    Hans respons var till att börja med defensiv när vi diskuterade situationerna som gjort mig irriterad från början. När jag sedan relaterade dem till det stora hela av hur jag upplever vår relation förstod han mig.

    Samtidigt så säger han att han inte har funderat alls i samma banor som jag. Han går i en värld av happyclappytimes, medan jag är i skärselden typ. Vilket känns oroväckande, minst sagt.

    Han var iaf öppen för parterapi och har skärpt till sig på de områden jag tagit upp. Han pratar om att boka resa, tog med barnen på museum, tar intitiativ mycket mer. Men jag har ju sett detta tidigare, det blir en förbättring som sedan gradvis avtar för att återgå till hur det var innan.

    Så vi får se hur det går.

    Min kollega håller jag kort, inga längre samtal om något alls utan bara hej vid kaffemaskinen ungefär.
  • Anonym (winkie)
    Anonym (PRATA!) skrev 2019-01-10 16:56:16 följande:

    Härligt att se en människa som faktiskt snackar med sin partner som första steg...

    Hoppas att han inser allvaret i situationen och gör allt HAN kan för att få ert förhållande på fötter igen.

    Män kan som någon skrev ha lite svårt att förstå kvinnors diskreta hintar så ett tips är att fortsätta berätta mer eller mindre i klartext hur du känner och vad du förväntar dig av honom för att det ska fungera och att även han öppnar upp för djupare samtal med dig...

    Att du är avståndstagande mot kollegan är nog bra, åtminstone tills du vet hur det känns med din man framöver.

    Starkt jobbat och lycka till nu!


    Tack! Jag blir typ gråtfärdig av stödet. Det var väldigt jobbigt att ta steget och berätta precis hur jag känner...
  • Anonym (winkie)
    Anonym (PRATA!) skrev 2019-01-10 16:56:16 följande:

    Härligt att se en människa som faktiskt snackar med sin partner som första steg...

    Hoppas att han inser allvaret i situationen och gör allt HAN kan för att få ert förhållande på fötter igen.

    Män kan som någon skrev ha lite svårt att förstå kvinnors diskreta hintar så ett tips är att fortsätta berätta mer eller mindre i klartext hur du känner och vad du förväntar dig av honom för att det ska fungera och att även han öppnar upp för djupare samtal med dig...

    Att du är avståndstagande mot kollegan är nog bra, åtminstone tills du vet hur det känns med din man framöver.

    Starkt jobbat och lycka till nu!


    Tack! Jag blir typ gråtfärdig av stödet. Det var väldigt jobbigt att ta steget och berätta precis hur jag känner...
  • Anonym (winkie)
    Anonym (man) skrev 2019-01-12 16:54:40 följande:
    Ja kommunikation är viktig, men enbart om den är ärlig. Att kommunicera "bara för att det är något man bör göra" ger ingenting. Det är inte helt ovanligt att man till exempel kläcker ur sig väl valda delar men utelämnar de känsligaste delarna. Sån kommunikation leder inte till något.

    Ja, ta tag i problemen bör man göra så snart som möjlig innan de växer sig stora. Men det kräver som sagt ärlighet och transperans. Och framför allt bör man ta det MED sin partner inte med någon annan för det är inte att ta tag i problemen utan att fly.

    Jag tycker också att är bra att TS rapade ur sig sanningen, och jag hoppas att hon har lärt sig något för framtiden. Att ta problemen med sin partner inte försöka lösa dem med någon annan.
    Fast jag har inte försökt lösa mina problem med någon annan. Du läser in väldigt mycket mer i min TS än vad som är fallet.

    Jag har uppskattat uppmärksamheten en annan man gett mig (under väldigt kort tid. Det är viss skillnad.

    Mina problem med min man har jag försökt lösa MED honom under flera år av ärlig kommunikation, utan resultat hittills. Men hoppas det blir bättre den här gången. Än så länge funkar det ganska bra.
  • Anonym (winkie)
    Anonym (PRATA!) skrev 2019-04-08 11:52:30 följande:

    Hur har det gått för er TS?

    Funkar kommunikation mellan dig och din man?


    Jodå, det funkar faktiskt mycket, mycket bättre mellan mig och min man. Vi har pratat mycket om våra olikheter och vad jag behöver för att känna mig sedd i ett förhållande (min man behöver inte så mycket mer än vänligt sällskap och sex ibland Drömmer)
    Han har lyssnat på det och man märker att han anstränger sig. Och han gör det för min skull, jag känner det, vilket blir som en bekräftelse på att han verkligen älskar mig och att vårt äktenskap betyder något.

    Så ja, en viss nytändning har det väl blivit, det känns otroligt bra just nu.

    Kollegan flirtar på och vill ha uppmärksamhet, men jag håller det på en kollegial kompisnivå och begränsar min kontakt med honom.
  • Anonym (winkie)
    Anonym (PRATA!) skrev 2019-04-08 14:10:03 följande:

    Härligt!

    Ibland kan det löna sig att rapa ur sig lite...haha..


    Särskilt tack till dig, och flera andra i tråden, som gav mig stöd och mod att PRATA på riktigt med med min man {#emotions_dlg.flower}

    Tack!
Svar på tråden Är jag i gränslandet- flirtar kanske för mkt med kollega...