Mitt överviktiga barn är besatt av mat:(

Har inte påstått att man skulle stigmatisera barnet eller ge barnet kroppsångest (nog för att barnet drabbas av det utanför hemmet) utan om att inte normalisera för stora portioner. Det är välkänt att en "normalstor" kanelbulle bara var hälften så stor på 70-talet som idag.

Det är inte roligt som barn att sticka ut mot kompisarna med sina mat- och godisvanor. Jag tycker inte ens man ska prata om att ens barn väger onormalt med barnet. Det är mycket positivare att försöka få barnet att finna glädje i idrottande och sen fixa vettig kost och vettiga portioner utan att nämna det. Barn vill vara som kompisarna och ger man dom verktygen och bra förebilder förstår dom själva när dom kommer upp lite i ålder.

Mitt barn har det välkända sockersuget vilket gör att vi aldrig har bullar och kakor hemma men jag skulle aldrig säga anledningen till honom utan här är bara det normala att vi inte har sånt hemma. Sen kör vi med mindre tallrikar än dom flesta andra men det är inte heller nåt som nån tänker på. En väninna har ställt sin son på vågen, mätt honom med måttband och helt förbjudit socker. Hennes son står still viktmässigt och hon hittar gömt godispapper i sonens rum. Jag skulle inte komma på tanken att mäta vare sig vikt eller centimeter eller förbjuda nåt. Däremot ställer jag andra krav på träning än vad hon gör. Man ska passa sig för att skuldbelägga barns matintag. Styra utan att det märks är bättre. Säger heller aldrig att han ska träna pga vikten utan för att han ska bli bättre och bättre på planen.

Håller helt med dig. Man kan dock tala om det i allmänna ordalag, att godis inte är nyttigt, för någon.

Fast väldigt mycket är inte nyttigt för någon. Dumt att fördöma och därmed riskera att ge skuldkänslor när barnet ev. äter nåt onyttigt nån gång. Finns alldeles för många som har nån form av ätstörning. Ta bara alla vuxna som barnen ser roa sig med kolhydratsnojja, räkna poäng, 5-2, kaloriräknande mm. Upplagt för problem. Jag vill styra mina barn till vettig inställning till både mat och träning.

Fast väldigt mycket är inte nyttigt för någon. Dumt att fördöma och därmed riskera att ge skuldkänslor när barnet ev. äter nåt onyttigt nån gång. Finns alldeles för många som har nån form av ätstörning. Ta bara alla vuxna som barnen ser roa sig med kolhydratsnojja, räkna poäng, 5-2, kaloriräknande mm. Upplagt för problem. Jag vill styra mina barn till vettig inställning till både mat och träning.

Jag har varit väldigt noga med tre saker för mina barn:

Minimalt med smågodis.

Minimalt med läsk.

Massor av rörelse i form av idrott , lek och friluftsliv med familjen.

Det har fungerat för oss.

Jag har däremot aldrig ransonerat mat, glass , tårta eller kakor,

Jag tror att just läsken och smågodiset är värst för kropp och tänder då det inte mättar, utan bara ökar sockersuget.