Otrohet, förlåta eller inte.

Jag tycker du missar poängen totalt, problemet med en otrohet handlar INTE om sexet. Så det har inte ett skit att göra med om den ene är polly mono eller utomjordling. Det VERKLIGA problemet med en otrohet är lögnerna och missbruket av förtroendet. 

Så faktiskt, börjar man ljuga och gå bakom ryggen på varandra så ÄR förhållandet dött för man har då effektivt slagit sönder den absolut viktigaste stöttepelaren i ALLA slags förhållanden mellan människor, förtroende och tillit. För vem vill leva med en lögnare? Vem vill ens umgås med en människa som man inte kan lita på? Inte ens i polly förhållanden är det ok att ljuga för varandra.

Det går däremot att bygga ett NYTT förhållande, men det är något jag personligen inte skulle rekommendera eftersom det är extremt svårt och blir sällan helt bra. Visst man kan säkert förlåta men glömmer gör man aldrig och otroheten kommer alltid ligga kvar och förpesta förhållande i många många år framåt och blir sällan helt bra.

Kort sagt det kostar mer än det smakar och ingen partner i världen är värd det. De allra flesta som gör det, gör det pga av att de inte vill mista halva tiden med sina barn. Det är egentligen den enda anledningen då det är ens värt att överväga att fortsätta tillsammans efter en otrohet. Det är att avvägande mellan att leva i ett trasigt förhållande och mista eller behålla tid med sina barn. 

Fast du ser det från "fel" håll sas... det är lätt att filosofera över om man kan eller inte kan tillåta varandra att ha sex med andra när man lever i ett förhållande där förtroendet för varandra är intakt. Kommer man GEMENSAMT överens om att man kan tillåta varandra snedsteg så är det ff ett gemensamt beslut som man fattat. Eller om du på egen hand kommer fram till att du skulle kunna acceptera ett snedsteg så är det fortfarande något som DU beslutat. Men det är väldigt stor skillnad från det och att TVINGAS in i en sån situation MOT sin vilja utan att ha fått någon som helst.

Om du tänker såhär, du kanske inte gillar att äta bajsmacka men skulle kunna tänka dig göra det i värsta fall, men då vill du väl förmodligen att det ska vara DITT beslut och inte att någon annan trycker in en bajsmacka i munnen på dig vare sig du vill det eller ej?

Så när du skriver att "det kan vara en katalysator som öppnar upp för dialog"  så stämmer det inte riktigt, en dialog blir sällan bra om man inleder den genom att ge den andra en fet smäll på käften föst och snackar sen.

De är absolut en intressant fråga, men en helt separat fråga från otrohet. Det finns ju inget som tvingar någon att gå med på ett exklusivt förhållande. Man gör det självmant. Har man själv valt ett exklusivt förhållande kan man ju sen inte komma och skylla på normer. Om det senare visar sig  att man inte trivs med sitt val så är man alltid fri att välja något annat alternativ. MEN det viktiga är att man gör det öppet i dialog med sin partner.

Man kan ju inte börja leva polly i smyg bakom ryggen på sin partner och SEN skylla det på att man inte trivdes med mononormen. För den självklara frågan som dyker upp då är... ok, men varför tog du inte upp det med mig FÖRST. Varför ljög du och gick bakom min rygg?

Att göra saker mot andra människor som orsakar dem väldigt mycket lidande är något som fördöms i ALLA andra sammanhang inte bara på FL utan även IRL, varför skulle otrohet vara ett undantag?

Japp, och det är liksom det som är min poäng otroheten har redan skett, dvs käftsmällen är redan utdelad och utgångsläget är alltså inte speciellt bra för samtal. Samtalat skulle TS partner gjort INNAN otroheten.

Fundera gör alla, ingen går utan att tänka något alls. Men i brist på erfarenhet så vet man inte vad som väntar och det är antagligen anledningen till TS tråd. Att få andras tankar och erfarenheter kring sin situation. Och min erfarenhet precis som ka skrivit är att det är väldigt väldigt svårt att få ett normalt förhållande efter en otrohet. De allra flesta jag känner som varit med om det har gjort försök att försonas, främst pga barnen men de allra flesta har förr eller senare gått isär och av de som ff är kvar tillsammans är det ingen som är speciellt lycklig utan gjorde helt enkelt valet att vara kvar i ett trasigt förhållande för barnens skull. De som lämnade och började om är i regel betydligt lyckligare.

Så att lämna är inte enbart något man gör i blint raseri, det är oftast pga av att en otrohet förstör för mycket i ett förhållande för att det ska vara möjligt att fortsätta vara lyckliga  tillsammans även om man velat det. Att "förlåta" en otrohet är ingen som helst garanti för att man ska kunna fortsätta tillsammans.

Jag får känslan av att du ser på en otrohet som vilket misstag som helst, riktigt så enkelt är det inte. Det går mycket djupare än så. Vissa "misstag" gör att man helt ändrar uppfattning om sin partner vilket i sin tur kommer påverka vad man känner för personen. Ett svek kan ganska lätt ta död på kärlek. Det handlar alltså inte bara om ilska.