Otrohet, förlåta eller inte.

Kan du i något annat sammanhang i livet ge exempel på där missbruk av förtroende är accepterat? Varför skulle otrohet vara annorlunda?
Om det nu skulle vara så att man av olika anledningar utvecklar ett förhållande åt olika håll, varför skall man då inte ta ett samtal om detta och försöka komma överens om hur man skall förhålla sig till problemet.
Otrohet är enligt min uppfattning aldrig en lösning utan ställer bara till det ännu mer.

Fast du ser det från "fel" håll sas... det är lätt att filosofera över om man kan eller inte kan tillåta varandra att ha sex med andra när man lever i ett förhållande där förtroendet för varandra är intakt. Kommer man GEMENSAMT överens om att man kan tillåta varandra snedsteg så är det ff ett gemensamt beslut som man fattat. Eller om du på egen hand kommer fram till att du skulle kunna acceptera ett snedsteg så är det fortfarande något som DU beslutat. Men det är väldigt stor skillnad från det och att TVINGAS in i en sån situation MOT sin vilja utan att ha fått någon som helst.

Om du tänker såhär, du kanske inte gillar att äta bajsmacka men skulle kunna tänka dig göra det i värsta fall, men då vill du väl förmodligen att det ska vara DITT beslut och inte att någon annan trycker in en bajsmacka i munnen på dig vare sig du vill det eller ej?

Så när du skriver att "det kan vara en katalysator som öppnar upp för dialog"  så stämmer det inte riktigt, en dialog blir sällan bra om man inleder den genom att ge den andra en fet smäll på käften föst och snackar sen.

Jag är HELT enig med dig om att det förmodligen är hög tid att ta ett samtal om förhållandet när ena parten är otrogen. I de bästa av världar innan någon är otrogen. Men jag inser också att det oftast sker efter otroheten när allt är som sårigast. Vilket är synd - och svårare att komma vidare tillsammans.

Jag menar inte att detta är lätt. I de bästa av världar sätter man sig ner och kommer fram till ett gemensamt beslut utan att först trycka in en "bajsmacka" i munnen på den andra. Såklart! Men om det nu inte sker på bästa sätt - är förhållandet då automatiskt kört eller kan man nå fram till ett gemensamt beslut i alla fall? Otrohet är jävligt smärtsamt men jag anser ändå att det är tecken på att något saknas i det gemensamma upplägget. Detta ligger inte endast hos den otrogne parten. Bägge är ansvariga för hur förhållandet utvecklas över tid.

De är absolut en intressant fråga, men en helt separat fråga från otrohet. Det finns ju inget som tvingar någon att gå med på ett exklusivt förhållande. Man gör det självmant. Har man själv valt ett exklusivt förhållande kan man ju sen inte komma och skylla på normer. Om det senare visar sig  att man inte trivs med sitt val så är man alltid fri att välja något annat alternativ. MEN det viktiga är att man gör det öppet i dialog med sin partner.

Man kan ju inte börja leva polly i smyg bakom ryggen på sin partner och SEN skylla det på att man inte trivdes med mononormen. För den självklara frågan som dyker upp då är... ok, men varför tog du inte upp det med mig FÖRST. Varför ljög du och gick bakom min rygg?

Att göra saker mot andra människor som orsakar dem väldigt mycket lidande är något som fördöms i ALLA andra sammanhang inte bara på FL utan även IRL, varför skulle otrohet vara ett undantag?

Nu är ju frågan otrohet - förlåta eller inte. Otroheten har redan skett. Öppenheten verkar inte ha funnits innan det skedde. Så hur går man vidare? Och det är här jag tänker att man som par kan fundera några varv tillsammans innan man kastar ut den otrogne. Att lösningen kanske inte alltid är den första som dyker upp när man är som mest upprörd.

Personligen, och med erfarenheter av min omgivning, vilket ju är den enda referensen man kan ha, finns det ingen förlåtelse IRL. 
Man kan säga att man förlåtit, men det enda man gjort är accepterat faktum.
En majoritet av dessa förhållanden tror jag, avslutas efter några/ett par år, p.g.a
att tilliten är borta. Den viktigaste ingrediensen i ett förhållande och mycket svår att återställa.

Hej,

Het fråga och tack för svaren. De har inte haft sex enligt min fru och i detta fall tror jag på henne. Vi har även bokat tid hos familjerådgivning för att se om vi kan hitta svaren till varför vi hamnat här. Svåra för mig lögnerna, missbruket av förtroendet, tillit är långt borta just nu.

Får väl se vad som händer kommande veckorna.

Japp, och det är liksom det som är min poäng otroheten har redan skett, dvs käftsmällen är redan utdelad och utgångsläget är alltså inte speciellt bra för samtal. Samtalat skulle TS partner gjort INNAN otroheten.

Fundera gör alla, ingen går utan att tänka något alls. Men i brist på erfarenhet så vet man inte vad som väntar och det är antagligen anledningen till TS tråd. Att få andras tankar och erfarenheter kring sin situation. Och min erfarenhet precis som ka skrivit är att det är väldigt väldigt svårt att få ett normalt förhållande efter en otrohet. De allra flesta jag känner som varit med om det har gjort försök att försonas, främst pga barnen men de allra flesta har förr eller senare gått isär och av de som ff är kvar tillsammans är det ingen som är speciellt lycklig utan gjorde helt enkelt valet att vara kvar i ett trasigt förhållande för barnens skull. De som lämnade och började om är i regel betydligt lyckligare.

Så att lämna är inte enbart något man gör i blint raseri, det är oftast pga av att en otrohet förstör för mycket i ett förhållande för att det ska vara möjligt att fortsätta vara lyckliga  tillsammans även om man velat det. Att "förlåta" en otrohet är ingen som helst garanti för att man ska kunna fortsätta tillsammans.

Jag får känslan av att du ser på en otrohet som vilket misstag som helst, riktigt så enkelt är det inte. Det går mycket djupare än så. Vissa "misstag" gör att man helt ändrar uppfattning om sin partner vilket i sin tur kommer påverka vad man känner för personen. Ett svek kan ganska lätt ta död på kärlek. Det handlar alltså inte bara om ilska.

Hoppas att ni kan nå fram till en lösning som passar er och fungerar över tid. Det finns så många sätt att leva sitt liv. Jag önskar er all lycka på färden.