Män fungerar inte som kvinnor. Vi går igång på en kvinnokropp på ett annorlunda sätt än kvinnor tänder på män. Män och kvinnor fungerar väldigt olika på det sättet. Det är bara att se på skillnaden i hur vi klär oss.
Min fru tappade också lusten till stor del men till viss del berodde det på att hon inte kände sig attraktiv längre. Det blev bättre när hon började träna och fick tid att ta hand om sig själv och inte bara vara mamma. Vi har planerat sex en gång i veckan - den enda gången vi kan vara själva hemma utan barn och fast hon sällan är så kåt innan vi börjar så när vi väl kommer till skott njuter hon verkligen. Det finns många sidor på nätet som tar upp just det här att när den första förälskelsen lagt sig och man fått barn blir kvinnor sällan sugna på sex utan stimulans men lusten kommer av att ha sex. Så jag föreslår att ni testar det - funkar rätt bra för oss (fast naturligtvis skulle jag helst vilja att hon kastade sig över mig så fort jag kom innanför dörren...)
Ännu en tråd om minskad lust hos kvinnan... Förlåt!
Jag och min sambo har varit tillsammans i drygt 6 år, vi har ett bra förhållande när det gäller allt förutom sexet. Det klart att vi inte alltid är helt överens om precis allt, men vi bråkar aldrig. Vardagen är friktionsfri, vi är engagerade i varandras intressen, bor fint och är nöjda med livet. MEN, jag vill inte ha sex. Jag älskar min sambo, kramas och pussas och myser gärna i soffan och sängen. Men jag är inte kåt. Inte alls, det är inte bara honom jag inte vill ha sex med. Intresset för onani är även det bortblåst.
För min del hade jag kunnat nöja mig med att leva utan sex, men det är min sambo givetvis inte med på. Jag har föreslagit möjligheten för honom att vara med andra men det vill han inte heller, och jag misstänker att pressen som då sätts på mig inte direkt hjälper mig att hitta tillbaka till min lust...
Jag har förstått att problemet inte är helt ovanligt, så hur har ni andra gjort? Jag är väldigt nyfiken på både kvinnors och mäns perspektiv och råd!
Du missförstår mig. Det jag kan sakna är känslan av att bli åtrådd - visst är det väldigt härligt att jag kan få min fru att tända genom det jag gör men jag skulle någon gång vilja att hon kände den där längtan efter att vara med mig som vi hade i början, få sms där hon skriver hur mycket hon vill ha mig och min heta kropp osv. Det var inte bara kåthet utan förälskelse och det går ju tyvärr över. Man kan ju också vända på det, om hon tänder bara när vi väl börjar ha sex kan man ju lätt uppleva att det bara är en fysisk reaktion som hon kunde få med vem som helst? I slutändan handlar det om att känna sig älskad och åtrådd av sin partner.
Jag kan också känna mig kåt och sugen på sex på morgonen när jag ligger bredvid min fru men det är inte bara för att hon har en kvinnokropp utan för att det är just hon - jag tror att många kvinnor när de börjar tappa känslorna för sin partner ofta börjar tolka närmanden från deras män som enbart sexuella snarare för att de själva inte känner attraktion, det blir ett sätt att rationalisera sin egen minskade lust. Jag gissar att din reaktion på ditt ex hade mycket att göra med att du inte älskade honom längre och inte bara att han såg dig endast som ett sexobjekt om han nu verkligen gjorde det.
Det där med närhet håller jag absolut med om, i vårt fall är det nästan alltid jag som måste ta initiativ till kramar och pussar och närhet utan krav på sex, min fru har inte samma behov av närhet tyvärr. När jag sagt till henne hur viktigt jag upplever det för vårt förhållande brukar hon anstränga sig mer och vi trivs båda mycket bättre, men det är lätt hänt att man glömmer bort det i vardagsstressen.
Vilket klokt inlägg! Det här får mig att fundera några varv till över frågor som ofta dyker upp i forumet, män som upplever att deras fruar tappat lusten. Att männens lust verkar hänga i längre i långa förhållanden. Om längtan att känna sig åtrådda av just henne.
OT, men det var en intressant tråd och så många läsvärda inlägg från män här.
Jag har funderat en hel del på manlig sexualitet och läst rätt mycket om de emotionella aspekterna, eftersom det ofta diffar rätt mycket mellan könen.
Som kvinna är det lätt att tro att män är ytliga och bara vill ha sex. Alla har ju t ex varit med om att vi dög utmärkt för att ligga med, men inte som flickvän. Vi kan tycka att män är helt okänsliga på det området. Hur kan de frikoppla sexet från det emotionella, liksom?
Men jag har lärt mig att sex är ett oerhört viktigt emotionellt verktyg för män som har en långvarig relation. Det är inte "bara" sex för dem i det läget.
Så här: Jag skulle personligen klara mig skapligt utan sex, om min man bara fortsatte att visa mig ömhet och närhet, att han ville gosa med mig, om vi fortsatte kramas och pussas, om vi gjorde kul saker tillsammans och fortsatte ha nära samtal. Det skulle förstås vara tråkigt, för sex är ju mysigt. Men min kärlek till honom skulle inte påverkas. Jag skulle inte känna att allt var förstört, så länge jag fick alla andra kärleksbevis från honom.
Men om alla dessa små ömhetshandlingar försvann, däremot! Om han förklarade att han inte hade lust att kramas med mig i soffan. Om han sa att han tappat lusten till nära samtal och att han inte längre känner för att ge mig en puss mitt i vardagsbestyren, säga att jag är vacker eller ligga sked med mig till natten.
Då skulle det inte ta lång tid innan jag började tvivla på mig själv, på hans intresse för mig och på hela relationen. Det skulle inte fungera, även om han sa att det inte handlade om mig, utan om honom. Först skulle jag se om det låg en depression bakom, och sedan skulle jag tvingas omvärdera allt som jag trott på gällande oss. Man kan väl inte älska någon om man inte vill vara nära?
Och jag har förstått att när män nekas sex av sin partner, kan de ofta uppleva samma sak. De börjar tvivla på alltihop. På hennes kärlek, på sin egen duglighet, på relationen. Visst, hon påstår kanske att hon älskar honom, men om hon ändå inte vill ligga med honom, vad är det då värt? Tomma ord! Och hur ska han kunna manifestera sina känslor för henne?!
Enligt mig är sex alltså ofta MER emotionellt för män än för kvinnor. Inte i tillfälliga relationer, men i långvariga. För att spetsa till det, kan det vara lika smärtsamt för en man att nekas sex, som för mig att nekas all annan närhet.
Och det kan vara bra att ha i bakhuvudet när man suckar över att mannen "bara tänker på sex".
Mycket bra formulerat. Exakt så är det.
Men varför blir du aggressiv av dessa sista trådar som handlar om mäns sexualitet?
Vad jag ser ställs inte kvinnors sexualitet mot mäns, utan försöker bara förklara hur mäns sexualitet kan vara i längre relationer.
Ingen har sagt annat än att kvinnor är egna sexuella varelser.
I längden skulle jag förstås tröttna på total sexbrist. Men det skulle inte orsaka någon kris hos mig, på samma sätt som det skulle göra om de mer vardagliga ömhetsbetygelserna försvann.
Jag kopplar ju ihop dem med sexuell lust. De ger mig bekräftelse på att min man åtrår mig. Mycket mer än det omvända skulle göra - alltså att han inte skulle visa mig djup ömhet, men ändå vilja ligga. Den bekräftelsen vore ganska försumbar.
Och jag märker att det ofta är tvärtom för män. De vill givetvis också ha bekräftelse i form av närhet och kärleksbevis.Men uteblivet sex är en ännu större emotionell förlust än utebliven närhet av annat slag.
På samma sätt som jag tycker att sex vore meningslöst om det inte hängde ihop med andra kärleksgester, kan en man känna att de andra kärleksgesterna mest är spel för gallerierna om deras kvinna ändå inte åtrår honom sexuellt.
Jag fungerar så att om jag inte får annan närhet, kan sexet lika gärna kvitta. Det väger inte upp. Jag behöver närhet för att ens känna lust till min man.
Men annan närhet kan faktiskt i hög grad väga upp för uteblivet sex. Och så brukar inte så många män fungera. För dem är snarare sexet själva uttrycket för närhet och samhörighet.
Du får tro vad du vill, men som man känner jag igen väldigt mycket av det som "norways" och "Man"s beskrivning av MÄNS sexualitet. Både hos mig själv och i min omgivning.