Jag njuter inte av sex. Tips?

Absolut, väldigt mycket!!

I och med att han typ pushar för att göra det utan adekvata förberedelser såklart? Jag har varit väldigt tydlig med vad som krävs för det och han verkar inte det minsta intresserad när jag ställer de kraven.

Hmm, ja nu sa du ju för all del att du inte läst hela tråden och dessutom vet jag inte hur tydlig jag varit med vissa grejer, men jag känner att det nästan är tvärtom :P Just den psykologiska aspekten som beskriver är i nuläget den enda njutning jag får, och självklart är väl det en härlig sak i sig! Jag älskar känslan av närhet och intimitet, samt givetvis att ge njutning till honom. Den psykologiska delen är det enda som gör att jag fortfarande tycker om att ha sex, annars skulle jag nog ledsnat för länge sedan. Jag ser det absolut som en kärleksakt och tycker om att dela den upplevelsen med min partner.

Orsaken till att tråden kanske tycks fokusera på det "mekaniska" och "tekniska" är helt enkelt att det är den biten som saknas. Psykologiskt är det härligt, men fysiskt får jag inte ut ett dugg av det, vilket är vad jag försöker hitta en lösning på. Båda delarna är absolut viktiga och jag skulle aldrig vilja ha sex som är enbart mekaniskt (därav varför jag inte är intresserad av sex utanför ett förhållande) men samtidigt så känns det ju liksom som att jag missar halva poängen när jag missar det fysiska, om du förstår hur jag tänker?

Jag känner helt enkelt att detta är något jag saknar, att jag missar en rätt viktig del av mitt förhållande - och rentav en livserfarenhet. Jag vill kunna dela ömsesidig njutning med personen jag älskar. Det handlar inte direkt om den fysiska njutningen i sig, den kan jag sköta på egen hand, utan specifikt om att kunna dela den upplevelsen med just honom. Att kunna ge varandra de där vågorna av välbehag, att omslutas i glödhet passion tillsammans, att känna hur skön partnerns varma kropp är, att fullkomligt smälta samman i intensiva lustar och flämtande njutning... Det är vad jag saknar.

Om något så skulle jag nästan säga att det känns mer mekaniskt i nuläget då jag upplever det som att jag mest försöker göra rätt rörelser och aldrig får komma in i det där läget av underbar extas. Jag blir väldigt medveten om varje rörelse, om det tekniska, om hur jag kan göra si eller så och kanske lyfta lite på höfterna eller luta mig lite mer framåt eller flytta lite på benet eller...... Får alldeles för mycket tid att tänka då jag inte har någon njutning att ge mig hän åt och då blir det bara mer mekaniskt och tekniskt istället för intuitivt och naturligt. Min pojkvän har sagt flertalet gånger att jag ska just "göra vad som känns naturligt" men ingenting känns naturligt eftersom ingenting känns skönt.

Har försökt förklara problemet flera gånger i tråden (kan dock inte klandra dig för att inte läsa allt eftersom den börjar bli rätt lång) så jag tar det igen och gör det enkelt istället för att försöka ge en lång förklaring... Det som kommer i vägen är snoppen, inte kroppen  Kan inte komma åt att få till en bra rörelse då det blir ett hinder där nere liksom

Jag vet vad det innebär att vara attraherad av någon, haha. Så ja, självklart känner jag det.

Visst, det är väl ett alternativ. Dock kvarstår problemet att jag tycker det skulle kännas oerhört tråkigt om jag helt enkelt inte kan få någon njutning från min partner utan i princip måste onanera medan han använder min kropp för sin egen njutning. Det känns inte riktigt ömsesidigt och där återkommer vi till att jag känner att i det läget vore det enklare att bara skita i det hela och ta det på egen hand senare när jag kan göra det precis som jag vill utan trassel. Jag vill ju ha en ömsesidig partnerupplevelse, inte bara försöka onanera medan han gör sin grej i ett desperat försök att få någon njutning under sex (men inte få det av själva sexet). Ska det komma dit kan jag lika gärna ge upp, what's even the point liksom.

För att jag tycker om närheten med min pojkvän och givetvis för att jag hoppas på att jag förr eller senare ska lära mig! Märklig fråga, kan jag tycka. Ska man bara ge upp så fort något inte fungerar eller? Då kommer man ju aldrig ha en chans att lära sig.

Jag är absolut säker på att jag tänder på honom. Kan helt ärligt säga att han i mina ögon är det sexigaste som finns i denna värld. Innan vi träffades första gången (som sagt, distansförhållande) var jag enormt ivrig över att äntligen få ha fysisk närhet med honom och hade fantiserat om det i all oändlighet, jag längtade alldeles vansinnigt mycket. Hade såklart inte satt upp några skyhöga förväntningar utan jag försökte vara realistisk i och med att jag var så oerfaren så jag räknade med att det skulle finnas en inlärningskurva och ta ett tag att få till allt och så... Men jag blev liksom ändå förvånad när jag inte kände någonting alls, och när det nu gått så pass lång tid utan att jag gjort framsteg. Kanske jag väntat mig för mycket, jag har ju hört vissa kvinnor vittna om hur det rentav tog dem år (!!!) att lära sig njuta av sex, men jag hade fått för mig att det skulle gå betydligt enklare för mig eftersom jag redan bemästrat solonjutningen och även har ganska mycket teoretisk kunskap. Så jag antar att jag bara blir frustrerad över att det gått så lång tid och jag fortfarande inte lärt mig.

Jo det låter ju hyfsat vettigt faktiskt... Vill helst inte överge samlag under tiden men man kan ju för all del växla mellan båda. Då är väl vad som återstår bara att komma på hur jag ska göra det intressant för pojkvännen... Vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga där.

Det gillar han