Ja exakt! Har hört att nr 2 brukar vara större än den första åtminstone. Får man 11 barn tror jag inte det nödvändigtvis måste bli större och större barn för varje gång, vore ju väldigt jobbigt, haha. Sen brukar ju ofta pojkar väga mer än flickor så jag vette tusan egentligen.
Min dotter föddes igår vid 18.20. Förlossningen tog 15 timmar. Var jättejobbigt men vi mår bra nu :)
Idag är lillan fixerad!!!
39cm i SF-mått. Först var hon stressad när bm kollade hjärtljuden, men hon trodde det berodde på dels att hon troligtvis väckte henne när hon kände om huvudet var ruckbart och dels på att jag låg på rygg. Hursomhelst var det läskiga minuter för oroliga mej som fick lägga mej på sidan medan hon lyssnade på hjärtat. Hennes rytm gick i alla fall ner till de 145-150 som det brukat ligga på så jag ska försöka tänka positivt och inte i katastroftankar...
Barnmorskan menade att det är bättre att hon reagerar på det viset när man bråkar med henne än att pulsen är för låg vid liknande grej.
Fick prata med psykolog för min oro i onsdags och hon kom väl fram till att oron lär hon inte kunna hjälpa mej med, men vi la upp en plan för att kunna få kroppen att må så bra som möjligt vilket i sin tur kanske kan minska oron. T ex ska jag gå promenader och samtidigt lyssna på kroppens ?behov? i att unna mej saker. Tror det blir en kokosboll nu *haha*
Vad gör ni andra för att må bra?
Vår dotter föddes igår, två veckor innan bf, med akut snitt. Vattnet gick hemma och efter telefonkontakt med förlossningen så bestämdes att vi skulle in på kontroll. Väl där upptäcktes det att lillan låg på tvären och i.o.m. att vattnet gått så kan de inte försöka vända därav akut snitt.
Vet inte vilka som är med i facebookgruppen och inte, men i tisdags den 8/10 kl 12:39 föddes vår son. 4258g och 53cm lång, en riktig bjässe! Tänker med hänsyn till er som inte fött ännu inte skriva ut min förlossningsberättelse då det slutade väldigt traumatiskt med sugklocka för att få ut honom då mina värkar blev ineffektiva och jag hade krystat i en timme. Mer än så säger jag inte. Utan vill istället säga att allas förlossningar är olika och oavsett hur det slutar så är känslan ren magi när man känner det lilla liv man skapat tillsammans komma upp på ens bröst. Kärleken denna lilla gosse ger oss varje dag är helt underbar och jag älskar honom så gränslöst mycket! Vi kom hem i torsdags men fick läggas in på neo idag då han fått gulsot och gått ner i vikt, så nu ligger han och solar och har fått mål med hur mycket och hur ofta han ska äta. För att kontrollera att han äter tillräckligt vägs han både innan och efter varje måltid.
Igår 17.10 (vecka 39+1) föddes vår son! Det började med vad jag trodde var förvärkar onsdag 11.40 - värkarna var regelbundna men ändrade intervaller, t.ex 4 min mellan i 2 timmar - sedan 7 min etc. Efter 12 timmar av dessa så åkte vi in, då det bara inte kändes rimligt att man ska ha så ont när det är förvärkar.. Jag var 3.5 cm öppen och fick hamna på en avdelning där alla mammor låg som inte riktigt var aktuella för förlossning. Vi var där i en timme och sedan gick vattnet, då blev värkarna helt ohanterbara för mig. Vi skickades ner till förlossningen där jag fick använda lustgas som inte hjälpte alls, de tog beslut på att jag var tvungen att få epi från 4 cm. Första sattes fel så jag fick göra om det. Sedan gick det långsamt fram.. 4 epiduraler sattes, och jag hade en 40 min krystningsfas innan han kom ut. Allt som allt; 30 timmar. Han var 51 cm lång och vägde 3520 gram. Idag den 18e oktober är min födelsedag, och jag tror inte att någon har någonsin fått en bättre gåva ?
Var på TUL igår och bäbisen är ca 300g större än genomsnittet. De hittar inga konstigheter eller förklaringar till mitt stora sf-mått, men pratade om att jag kan få göra en glukosbelastning för säkerhets skull hos vanliga barnmorskan.
Jag trodde inte man gjorde sånt om man inte är överviktig? Varje gång vi kollat socker har det legat lågt, men det kanske inte är samma sak?
Hursomhelst så väger lillan typ 3600g nu i v.38+3 (4 idag då), vilket är nästan lika mycket som min stora dotter vägde när hon föddes i V40+6.
Finns det någon mer kvar i tråden som ännu inte fått sitt barn?
Ej skrivit här på ca 1 månad. Senaste v blev inte alls som man hade tänkt.
Insjuknade med hjärnhinneinflammation den 17e sep. Feber över 40, frossa, ljud och ljuskänslighet och huvudvärk som jag aldrig drömt om som aldrig släppte. Låg inlagd på infektion. I tors den 19e vid kl 19 började jag få smått kontinuerliga värkar. Kl 21.15 gick vattnet på infektion och kl 00.03 är son född. Så en mkt snabb förlossning, vilket jag är tacksam över då det inte fanns mkt mer kraft. Sedan lossade ej moderkakan så blev op direkt och förlorar en del blod. Sonen syresatte sig lite dåligt och de var osäkra Hur påverkad han var efteråt pga min infektion, så vi hamnade på neo och blev utskrivna efter 4 dagar. Är nu sjukskriven minst till 1 nov för hjärnhinneinflammation och maken är hemma. Så nu är den riktiga utmaningen att inte överansträngninga hjärnan med intryck och vila sig frisk med 3 barn. Men mår iaf 100ggr bättre än när jag insjuknade. Och vilken fantastisk vård man får överallt.
I går den 26 oktober, på själva BF-dagen, föddes vår dotter efter en rekordsnabb förlossning. Jag vaknade på morgonen med vag mensvärk och sedan gick slemproppen under förmiddagen. När vattnet gick strax före kl 14 drog värkarna igång med full kraft och var täta och regelbundna från start. Vi åkte in direkt och kl 17.08 var bebisen ute.
En ganska omskakande upplevelse utan någon annan smärtlindring än lustgas (som inte hjälpte ett dugg), men vi mår bra allihop och har redan kommit hem till storebror.
Hur går det för er andra? :)
Vi blev igångsatta, så ligger med min lilla dotter på armen nu. Ja! Infon har varit under all kritik! På bb har dom tagit tester på henne och vi blir tvungna att stanna två nätter. Det hade ju kunnat vara jätteviktig info om vi haft de andra barnen hemma i helgen. Bara tur då att jag blev igångsatt igår och inte på måndag då sambons 3 barn kommer till oss... Men såååå skönt att hon är här nu <3
Hallihallå!
Hur går det för alla här?
Själv är lillan nu 4 veckor och 5 dagar. Amningen går bra men är orolig ibland över om hon får i sig tillräckligt. Hur ofta ammar ni? Och hur länge per gång? Vi går bara hos BVC varannan vecka, tycker de är för lite. Men dom tycker hon går upp så bra så de behövs inte lika ofta. Men då hinner man bli orolig tycker jag.
Läkning för mig tar tid för mina stygn ville inte sitta kvar, och har syts om 3 gånger men de lossnar hela tiden så nu har ja ett "öppet" sår som kommer ta längre tid för att läka :(
Annars är det bara bra här, har de mysigt och kommit igång med långpromenader varje dag :)
Hej!
Hur är era magar efter förlossningen? Det var 9 veckor sedan jag födde (mitt andra barn) och det är fortfarande en liten magdelning ovanför naveln. Undrar när det kan tänkas försvinna, är väldigt sugen på "riktig" träning.
Fick också bara en tvåa på knipförmåga på efterkontrollen så jag jag har nog endel att göra där också... Suck.
Har ni andra återhämtat er bättre? Och kanske tränat bättre?
Tack för ditt svar! Bärsele är en bra idé och jag ska absolut börja använda det om dottern accepterar den. Vi har testat ett par gånger med varierande resultat - ibland skriker hon bara men nästa gång kan hon somna och vara nöjd en längre stund. Kanske vänjer hon sig ;)
Önskar jag kunde göra som du skriver och bara fokusera på bebisen och strunta i allt annat om dagarna. Men jag har även en fyraåring att ta hand om, som bara har rätt till 15 timmar i veckan på förskolan nu när jag är föräldraledig. Det blir många stressiga lämningar och hämtningar med skrikande bebis i släptåg. Deras pappa försöker avlasta så mycket som möjligt när han kommer hem från jobbet men det blir ju lätt att jag fastnar med bebisen vid bröstet och han får natta storebror.
Längtar tills den här första spädbarnstiden är över och man kommit in i de nya rutinerna lite mer.
Hej! Vad kul med en uppdatering! Bra här med, vår tjej är precis 11 månader nu och på måndag ska jag tillbaka till jobbet. Har ju varit en annorlunda föräldraledighet med corona och allt, mycket oro i början tyckte jag när man hade en liten och innan man visste så mycket, och blev stor skillnad att inte få hjälp från våra föräldrar som är i riskgrupp. Istället var min stora tjej hemma på heltid mars-augusti, intensivt men mysigt! Och vi har fått lite nya bekantskaper i grannskapet när 15-timmarsbarnen ombeddes vara hemma. Nu ser jag fram emot att gå tillbaka till jobbet. Vår tjej kröp inte heller förrän vid 10 månader! Hon är en ganska lugn och bekväm bebis som gillar att pilla med olika grejer, favoriten nu är att plocka i och ur saker ur en liten resväska. Och att gunga! Jag ammar fortfarande men måste sluta nu inför att jag börjar jobba, har trappat ner på dagen men då vill hon bara amma mer på natten. Kanske nån som vill dela med sig av hur ni slutade med amning?