Kvinna, är du beredd att ta största ansvaret för barn och hem?

Om den ena är hemma mer, får den göra mer. Men om båda jobbar ungefär lika mycket, bör man självklart dela ungefär 50/50 på ansvaret. Jag tar gärna 80 procent av ansvaret för hem och barn om mannen jobbar och jag är hemmafru, eller bara jobbar lite. Men aldrig annars. Det hårresande är ju när man läser om kvinnor som jobbar heltid, eller nästan heltid, och ändå gör det mesta hemma.

Jag tror det finns olika varianter av problem där också. En kan ju vara att man inte har samma syn på hur rent det ska vara hemma. Det hade jag lite grann med mitt ex. Och numera kan jag även själv tycka att jag överdrev lite där. Numera bäddar jag inte heller sängarna. Jag störde mig mest på hans ovana att lämna kläder lite här och där. Försökte allt möjligt, men till slut samlade jag in dem och tryckte dem helt osorterat i hans garderob. Det var den enklaste varianten och jag tyckte det var inte värd att ifrågesätta relationen för en sån liten grej.

Första sambo som jag hade - då var jag nog inte på alerten än - han körde med att göra saker dåligt så att man inte ber honom igen att göra dem. Jag fattade det först när hans mamma tipsade mig om att det kunde förekomma att han gör så.

Men det finns säkert också kombinationer av lite lat och lite lägre standard på renlighet och ordning. Jag tycker det kan vara bra att titta lite närmare på vilka vanor partnern verkar ha innan man flyttar ihop.

Undrar om man ens kan ha det helt jämställt... Jag är inne på mitt andra samboförhållande, och trots att jag träffat män som skött sina egna hem tillfredsställande, så är det precis som att det händer nåt när dom blir sambo. De slappnar av och låter "mamma" rodda det mesta. Jag är absolut projektledaren i min nuvarande relation, och det är inte självvalt, utan det handlar om att jag nånstans tagit mer ansvar för vårt gemensamma liv, ligger mer steget före i exempelvis matplanering, och då är det precis som att han slappnar av totalt, för han slipper ju tänka på det...

Men, jag har åtminstone infört veckomeny de veckor vi har tonåringarna hemma (vi har ett barn var, de är hos oss varannan vecka). Vi planerar måndag-torsdag med varsin dag där vi bestämmer mat och lagar maten. Ingen av oss gillar att laga mat, men på det här sättet blir mer rättvist, och det spar tid att åka och veckohandla TILLSAMMANS på söndagen innan ungdomarna kommer.

Jag tycker inte att det måste vara 100% jämställt, men att dela på det DAGLIGA hushållsarbetet är en målsättning. Mitt ex tyckte att han bytte ju däck på bilen, så jag kunde minsann sköta städningen själv... men jag anser ju inte att man kan jämföra det man kanske gör varje dag med nåt man gör två gånger per år.

Sen det här med att ligga steget före i sitt huvud, det har ju fallit på mig, jag är den som funderar på vad vi ska göra med ungarna till helgen etc. Sen vet jag inte om det är typiskt kvinnor på nåt sätt, men min sambo tänker liksom bara på sig själv. Till exempel så kan han byta sin handduk i badrummet, men bara sin. När jag byter min byter jag allas när jag ändå håller på.

Enda gången min sambo skötte ALLT var när jag hade diskbråck och var sängliggande i över en månad, han gjorde det med den äran, så jag vet att han kan... det är mer viljan det kommer an på.

Här drar mannen de största lasset just nu. Han står för mathandlingen, dammsugning, skurning, körning överallt, hunden, disken, barnen etc.

Det är en naturlig dans vi inte ens behöver diskutera egentligen. Jag är sjuk just nu med hemska smärtor så han har tagit över där jag inte kan. Annars brukar vi ha det väldigt jämnt fördelat. Det är mycket vi splittrar lika i normala omständigheter utan att behöva prata om det ens.

Förutom maten, den har han alltid handlat och lagat, de är allt för tråkigt för jag ska vilja och han älskar de. Men o andra sidan tog jag fullt ansvar för städet då det för mig är rogivande. Nåt vi båda är nöjda med.

Tycker inte heller man ska behöva diskutera allt, dela lika ska inte behöva gå efter en uträkning ?jag gör de så gör du de? eller ett papper där varannan sak är på enes lista. Jämställdhet för mig är att det helt enkelt funkar som en väloljad motor, allt flyter på och man kompletterar den andre utan diskussioner eller förutbestämda regler.

Min man är pedant, det har varit många bråk angående städning och ordningsamhet..

Men sedan har jag ett jobb där jag är borta väldigt mycket så han Måste helt enkelt ta ansvar för barn och städning etc. Det har inte varit lätt, men nu har han vant sig och jag har blivit bättre på att plocka upp och städa. :)

Vi gick i parterapi ett tag, och den terapeuten bekräftade att vårt förhållande var "omvänt". Samma problem som andra som kommer, dock brukar det vara kvinnan som känner som min man gjorde och männen som känner som jag gjorde.