Vad är rimligt att förvänta sig av 21-årig bonusdotter med ångest och add?
Låter som föräldrarna inte hjälpt sin dotter alls med att våga sig ur sin bubbla. Ångest försvinner inte för att man gör precis det sim känns säkrast i åratal utan genom att försiktigt utsätta sig själv för de situationer som är ångestskapande och sedan stegvis trappa upp uthålligheten. Hur väl pappan än vill sin dotter så har det nog gått snett någonstans. Han ser nog inte att hon kan komma ur detta utan accepterar bara vardagen som den är och anpassar sig. Men det blir ju helt snett.
Att psykologen sagt att hon inte ska vara hos pappa låter ärligt talat som ett bra råd. Kanske har de en dynamik där hon får honom att anpassa sig efter hennes tvångstankar och det är inte sunt för någon. Kanske är det inte likadant hos mamman och därför står hon ut med mammans nya man på ett annat sätt? Men det verkar som att både du och pappan tar illa upp av detta? Varför? Att man inte har sin 21-åriga dotter boende hos sig är trots allt något helt normalt. Är det pappans känsla av att bli bortvald till förmån för mamman det ha delar om? Den behöver van isf jobba med. Något säger mg att han själv har en del att ta itu med.