Är det det tycker ni?
Jag har varit hemmafru i många år, men börjar tröttna på min mans fasoner.
Jag är självklart den som lagar maten, men han har sin egen diet eftersom han tränar, är även den mitt ansvar att fixa? Och när han vill ha te på kvällen (ingen tepåse, utan ett afrikanskt te i flera steg), ska jag snällt göra det varje gång eller kan jag kräva att han lär sig det själv?
Läst en del av dina inlägg. Får känslan av att du/ni lever i någon slags sekt? Det låter inte som ett "normalt", kärleksfullt och jämlikt förhållande.
Varför tror du att ni aldrig kommer skiljas? Får man inte det i sekten?
Och medan din inställning tydligen är en garanti för livslångt lyckligt (eller bara livslångt?) äktenskap med samma partner så tycks du mena att min en garant för motsatsen. Ja, det är inte utan att jag undrar om du vet något alls.
Men menar du att det är kärlek du ger honom för pengarna som han drar in? Jag ser det inte alls så. Kärlek är gratis. Hyran, maten och kläderna på kroppen betalas av pengar. Dessa behov är mer grundläggande, än behovet av kärlek. Vi fryser eller svälter ihjäl betydligt snabbare än vi dör av brist på kärlek. Och eftersom han drar in pengarna till hushållet är du i en beroendeposition gentemot honom. Det är inte pajkastning jag sysslar med, jag har uppriktigt svårt att förstå hur du kan se det som ett ömsesidigt beroende när bara en part har inkomst.
Jag ser verkligen inte mig själv som utbytbar eller oviktig och inte min man heller. Däremot vet jag ju att jag överlever om jag skulle bli lämnad, även om det skulle vara en känslomässig katastrof så överlever jag och kan sörja för mina barn. Det är enormt viktigt för mig och en trygghet som jag unnar alla.
Du greppar verkligen inte det här med kärlek?
Om jag köper mig en smörgås på ett fik kan den vara välgjord och supergod, men det finns ingen kärlek och omtanke i den. Inte som om min mamma gjort den, hon som älskar mig mest i världen och vet precis hur jag vill ha det. Min mamma får också en helt annan tacksamhet och kärlek tillbaks från mig för det hon gett mig.
Det handlar om att utföra ett arbete inte bara för att det ska bli gjort, men för hur det ska kännas. Det handlar om att känna någon så bra att man kan uppfylla behov de ännu inte ens vet att de har. Det handlar om att se små detaljer som i sin helhet ger ett individuellt välbefinnande. Det handlar också om att skapa och upprätthålla en kultur helt unik det egna hemmet och den egna familjen. Ett litet universum.
Antar att det är kört för ts att slippa göra teet, det måste väl ingå i en hustrus omvårdnad och ingen, inte ens mannen själv, kan göra det lika bra?