Otrogna på jobbet-va fan

Sure. 
Hur vet du vad som sårar och inte då? Eller du har kanske aldrig gjort en partner besviken någonsin? Ibland medvetet för att människor är lustdrivna(måste ju inte ha något alls med sex att göra) och ibland omedvetet just för att man inte överträder en outtalad gräns hos partnern. 

Exakt det jag menar. Det är inte svartvitt. Och att försöka göra det svartvitt blir ju bara helt fel. 

Javisst är det en form av kontrakt. Som inbegriper många punkter, inte bara att man ska hålla byxorna på. Fast det är ju där fokus hamnar oftast.
Tycker att det blir väldigt svartvitt resonemang som inte tar hänsyn till de oändliga variabler som finns. 

1. Resonemanget förutsätter att man vill dra sig ur. De flesta vill ju inte det. 
2. Förutsätter just att all tillit försvinner. Det gör den inte så ofta som många vill ha det till. 

En glad partner är väl det man eftersträvar? Det tycker jag ingår i kontraktet. Att partnern känner sig uppmärksammad likaså. 

Det finns nog få par som går in i ett förhållande med exakt samma värderingar gällande något. Inte heller vad som räknas som otrohet följaktligen. 
Att sätta sig ned och definiera det är det nog få som ägnar sig åt?  

Ok känns som om några här har korsat varandras vägar förr.

Well, well, det är en öppen tråd, feel free 

Några kommentarer:

Anonym(man) skriver att 30-50% ä otrogna. Finns väl inte någon supertillförlitlig undersökning, men jag tror siffran som nämnts är 30% , lite högre för män, lite lägre för kvinnor, i alla fall om man talar om fysisk otrohet.

Sedan kan jag tänka mig (min åsikt, ej bekräftat) att många av otroheterna sker i början av folks dating-karriär dvs i 20 års åldern, och sedan avtar när man blir lite mer seriös, dvs barn och / eller giftermål.

Elefantmannen2, du har lite konstiga ideer tycker jag, du är säkert en av de som skriver att "man inte kan äga någon/någons sexualitet" och därmed skulle det vara ok att vara otrogen.

Jag tror de flesta människor lever efter den gyllene regeln "Gör inte mot andra vad du inte vill ha gjort mot dig själv", dvs folk har moral nog att inte agera på en impuls/möjlighet att var otrogen. ( 30 % undantagna....)

Vilket för mig tillbaka till ts. Läser man på FL så känns det som  vääääldigt många kvinnor är beredda att vara eller har varit otrogna, och väldigt ofta på jobbet.

Är det en representativ bild av den 30-40 åriga kvinnan av idag? 

Hade varit intressant om någon av alla dessa kvinnor på FL hade kommenterat det.

Antar att jag är otydlig? Alternativet är inte smickrande.

Ditt  resonemang bygger på att tilliten försvinner, skrev jag. Och förutsätter att den gör det för alla under samma betingelser. Jag skriver inte att det inte är problematiskt om den gör det. För många par är det inte så. Otrohet, om man nu anser det vara ett svek, kan vara startskottet på att man börjar tala och lära känna varandra på nytt. Precis som många trådar på detta forum vittnar om. 

Min gräns och min tillit är väsensskild från din. Det är den premissen jag utgår ifrån. Du kan tappa tilliten för att en partner hånglar med någon medan jag tycker att det är bra när min partner gör det. Du tappar således tillit under samma betingelser jag inte gör det. 
Någon tycker sexchatt är otrohet, andra inte. Några tycker att det är respektlöst och en typ av otrohet att dansa med andra. Det finns delar av världen där det anses vara otrohet att bli våldtagen. Etc. Jag har givit ett flertal exempel och ser inte hur jag kan bli tydligare. 

Om man räknar in alla typer av referensramar för vad som är otrohet är inte siffran mätbar utan att klargöra premisserna. Om någon frågar dig om du varit otrogen och du inte tycker att sexchatt är otrohet svarar du ju nej på frågan. För en annan som anser att det är otrohet att dansa med någon på firmafesten är det ju ett ja på samma fråga om de gjort det. 
Ingen "undersökning" som länkats har utförts kliniskt från dessa premisser.
Exempelvis: Har du haft "cybersex" - J/N. Anser du att "cybersex" är att vara otrogen - J/N. Etc.

Sedan kan ju någon sitta och gissa och tycka att 30% stämmer ganska bra med den bild de har av världen. Det gör det inte till en korrekt siffra att slänga sig med för det. Och absolut inte något att basera ett resonemang på. 

Det finns ingen klar bild på vad en enskild person anser vara otrohet. Därmed finns det ingen klar bild av när tilliten försvinner. Även om det finns en generell gränsdragning vid samlag finns det olika definitioner av det. Och även om det blivit samlag betyder det inte att tilliten försvinner. Många, i undersökningar, kan acceptera ett knull under vissa förutsättningar men inte en relation på ett mentalt plan. 

Igen: Tillit kan försvinna av många anledningar bortsett otrohet. Det är det vanligaste scenariot. 

I affärsvärlden, eftersom du nämner det, skiljer det sig enormt mycket mellan olika världsdelar och under olika förutsättningar. Ser man det som ett spel där allt är tillåtet ser man det som "well played" om man blir utmanövrerad, ser man det som ett partnerskap med ärlighet som ledord kan man bli krossad mentalt. 

Om vi tar det enkla först, affärsvärlden:

Ja det finns stora skillnader, speciellt om man jämför västvärlden med Asien,
MEN inte ens där är spel där "allt är tillåtet" särskilt vanligt ens mellan konkurrenter.
Mellan partners är däremot tillit ÄNNU viktigare i dessa länder.
Förlorad tillit = förlorad affär.....och rykten om att vara opålitlig sprider sig fort....

...and now to something completely different
Du verkar var en man av många ord, du svänger dig med många till synes logiska teser, MEN du är i grund och botten en "svamlare", dvs en riktig floskelmaskin....
(Är du måhända politiker  )

Du verkar ha inställningen att otro är nånting bra, och försöker sedan desperat hitta infallsvinklar och teser för att rättfärdiga detta.
Låt oss konkludera med att du och jag ser olika på saken och inte slösa mer energi med att gå i polemik om detta.
Have a happy life 

P.S. Du behöver inte fundera mer på "Alternativet är inte smickrande."
Jag är med i en klubb som, per definition, motsäger detta.
Rätt så höga inträdeskrav....