Känner du dig generad när du har sex?

Så glad för din skull. Så glad för hans skull. Håll om varandra. Gråt, kramas, kräks, låt alla känslor få komma.

Så underbart att han reagerade så bra! Vad modig du var! Och vad FRUKTANSVÄRT det du var med om som liten. Fruktansvärt. Snälla lova att du/ni kontaktar vården och får ordentlig professionell hjälp.

kram <3

Det är så här familjeliv skulle varit alltid!

Tänk så många års ängslan och rädsla som du har burit med dig. Klart att han har känt det på sig. Vad modigt gjort av dig att faktiskt våga berätta. Tänk på att du inte måste svara på alla frågor han har. Du kan välja vad du vill berätta för honlm. Han kanske inte behlver veta varenda detalj. Inte nu iallafall.

Låt honom vara en del i detta men låt de som är proffs och har utbildning säga vad som blir bäst ände att börja i.

Har varit i hop med samma karl i många år - dock skilda nu, och jag har sprungit naken och aldrig haft problem med det.
Han är inte i bästa formen heller...

Nu har jag träffat en lekkamrat som i mina ögon är mer tränad och jag själv skulle kunna gå ned 10-15kg i vikt, celluliter, hudbristningar osv. Det sket jag fullständigt i när vi skulle leka!
Hade kanske tänkt annorlunda om det vore någon jag vore kär i eller nåt, men nu handlade det om ren sex och syftet var tillfredsställelse sexuellt och det kan jag ordna trots extra kilon och celluliter!

Jag och sambon har pratat igenom allt nu. Vi har fått gråta ut och kramats. 

Ikväll ska vi ha filmkväll och äta gott. Vi behöver inte ha mer sex när jag mår såhär sa han till och med på eget initiativ. 

Wow. Tusen tack för att ni hjälpt mig inse att jag skulle berätta. Det känns så bra. 

Lilla fina människa! Tacka dig själv för att du vågade be oss om hjälp och för att du vågade berätta för din kille. Han verkar vara en riktigt bra kille. Varmt lycka till i fortsättningen!

Du behöver hjälp att bena ut det. Förstå vad du har varit utsatt för. Du måste först bearbeta det. Sedan upptäcka din egen sexualitet och bli bekväm med den. Klura ut vad du tycker om och får dig att bli tillfredsställd. Lära dig att uppskatta både din kropp och din sexualitet.

Pojkvännen bör givetvis involverad. Han behöver få förstå och följa med på din resa. Med största sannolikhet kommer han vara ett fint stöd på vägen.

Du har ju underliggande obearbetade trauman som måste tas itu men så du kan börja leva igen. På alla plan!

Åh, jag blir alldeles tårögd av det du skriver. Så fint. Ta hand om varandra <3

Ni kommer klura ut detta det känner jag på mig. Du är verkligen allas hjälte nu! Vilken tjej, och vilken kille du har hittat! Underbart.

Uppdatera jättegärna hur eran resa går. Vi lovar att stötta i med-och motgång.

Ha nu en riktigt härlig myskväll (hjärta)

Ojsan.. du missade nog resten av ts inlägg..

Men jag är övertygad om att du hade svarat helt annorlunda om du gjort det. No harm done.

Ha en trevlig kväll!

Jag är glad för din skull. Du har tagit ett ytterligare steg. Kan bara bli bättre efter detta i långa loppet. 

Wow, bästa tråden nånsin...hjärtan till alla...

Håller med! Kram på er alla. 

Hur var det när du växte upp? Var det naturligt att visa sig naken ibland och prata om sex och relationer? Eller var det tabu, något pinsamt eller fult?

Har du varit utsatt för något mycket obehagligt i samband med sex och sexualitet (övergrepp, våldtäkt, smärta, skada) eller något annat som rör ditt underliv, som förlossning?

Har du barn och hur gamla är de?

Är du mycket blyg i andra sammanhang?

Känner du dig äcklig eller äcklas du av sex?

Förlåt! Jag läste inte tråden först utan svarade bara på ditt första inlägg. Ser att du har råkat ut för samma sak som jag- våldtäkt i barndomen. Jag misstänkte att det var så. Jag har också haft samma problem som du.

Det går att avhjälpa men du måste söka hjälp på psykiatrin och gå i terapi.

Hur du berättat för någon annan som du känner? För mig var det till hjälp att berätta för människor jag litade på. Jag fick väldigt mycket stöttning. I början, när jag började prata om det, så blev det värre. För att jag rörde upp allt igen och minnen som jag förträngt kom fram. Men med tiden blev det bättre. Idag kan jag komma att tänka på det ibland, jag vet att det har hänt. Men det orsakar inte lika starka känslor längre. Arg är jag fortfarande men det ska jag också vara.

Du ska i alla fall veta att det kan bli bra och att du också kan njuta av sex precis som alla andra :)

Lova mig att du söker hjälp för detta och berättar det för psykiatrin! De har expertis.

Jag tycker också att du ska polisanmäla. Även om brottet skulle vara preskriberat. Det kommer att föras en anteckning och det kan vara viktigt om samma gärningsman anmäls av andra.

Sist men inte minst: du har rätt att njuta av ditt liv och sexliv. Den som gjorde såhär mot dig borde inte få gå fri!

Stor KRAM

Resan går framåt. Vi har besökt kurator tillsammans och börjat smått ha sexuella aktiviteter igen när jag känner för det..

Åh!!! Har tänkt så mycket på er. Vad glad jag blir att du uppdaterar och att ni gör framsteg. Var riktigt rädd om dig och om din sambo!

Mycket roligt att höra!
Sen är sex aldrig perfekt hela tiden, Ibland måste man skratta åt det hela om det blir tokigt. Det känns på sätt o vis inte rätt o använda ordet "skratta" i detta sammanhang med tanke på vad som hänt dig men jag menar att du ska ha det i bakhuvudet - det är tillåtet att det blir fel.