Sambon spelar alltså dataspel konstant!
Våra barn är 1,5 år respektive 3 månader.
Vi brukar dela upp på helgmornarna , att vi tar varsitt barn.
Men det slutar med att 1,5 åringen springer runt i dyblöt pyjamas, medan sambon spelar...
Jag har förstås försökt prata med sambon om detta, men han blir arg och skyller allt på mig...
Jag var likadan mot min exfru när barnen var små.
För mig var spelandet en flykt från exfrun.
Det hela slutade med att exfrun var otrogen och vi separerade.
Detta har resulterat i att jag idag knappt spelar nåt och tar ansvar för mina barn.
Jag var en mansbebis men har idag mognat.
Jag ångrar att jag inte var närvarande när barnen var små, men ångrar inte att vi gick skilda vägar.
Så mitt råd är att separera på prov så han "vaknar" till för det är inte ett sunt förhållande där ena partnern försvinner in i spelandet och inte vill vara närvarande.
Samma här, flykt från exet och det tråkiga vardagslivet.Fast det var jag som lämnade och idag är jag en helt annan pappa. Närvarande, intresserad och gladare. Svårt att sätta fingret på exakt vad som inte stämde innan.
Samma med mitt ex. Han har blivit en otroligt ansvarstagande pappa. allt han behövde var att slippa mig. Tyvärr. Men bra för vårt barn såklart.
Samma här, flykt från exet och det tråkiga vardagslivet.Fast det var jag som lämnade och idag är jag en helt annan pappa. Närvarande, intresserad och gladare. Svårt att sätta fingret på exakt vad som inte stämde innan.
Ja, det tror jag också. Jag har heller inte träffat någon ny eller har egentligen inte något sug efter det heller. Jag kan sakna någon ibland men inte tillräckligt mycket för offra livet jag lever nu.
Och hur skulle det se ut? Antingen träffar man någon med barn, ja då är det grej som ska jobbas med eller så träffar man någon utan barn. Då kan man förvänta sig att hon vill ha barn i framtiden. Vilket jag är helt klar med.
Det skulle vara att man träffade någon som har det och känner som jag. Som man kan träffa ibland och under barnfria veckor. Nån som inte heller vill inte i familjelivet igen.
Det enda du kan göra är att ställa ett ordentligt ultimatum. Antagligen har du det bättre ensam med barnen. Då får han betala underhåll också.
Det enda du kan göra är att ställa ett ordentligt ultimatum. Antagligen har du det bättre ensam med barnen. Då får han betala underhåll också.
Tänk att alla ska hitta på olika försvar för dessa män (om man nu ens kan kall dom det), som inte kan ?hjälpa till? med sina egna barn ens en gång.
Är sååå jävla glad och lycklig för att jag lyckades hitta en riktig karl, kommer hålla hårt i honom för dom växer fasiken inte på träd.
Nej fy fan, usch!
Släng ut fanskapet och hans dator/tv-spel!
Personligen tror jag att fenomenet med pappor som skärper till sig efter separationen har att göra med att de inte har barnen på heltid längre utan får en massa egentid.
Tydligen är han varken intresserad av att spendera tid med dig eller med sina barn. Ogillar du detta, lämna!
Men VARFÖR skaffar man ens barn och familj om man vill ha en massa egentid?! Kan man inte säga nej? Är man så korkad så man tror allt kommer vara som innan?
Har inte läst hela tråden.
Men kan inflika ett råd som funkade för oss när vi blev nyblivna föräldrar och allt blev annorlunda.
Säg åt han att välja en dag i veckan där han kan spela hela dagen, hans sk. day off, och då låter honom behålla den under förutsättning att han prio. hemmet, dig och barnen alla andra dagar.
Tror att han får dåligt samvete, för han kan verkligen bli jättearg om jag tar upp detta med spelandet.
Han säger då att han spelar pga att jag är jobbig, att barnen är jobbiga och skrikiga osv.
Sen drar han upp en massa negativa sidor hos mig, och säger att det är därför han spelar...
Sist jag bad honom att sluta spela, blev han rent ut sagt elak och sa verkligen inga snälla saker.
Så nu drar jag mig för att påpeka att han spelar för mycket.
Dataspel och netflix, det tar upp 99% av hans lediga tid.