Semsterknas/ funderingar

Det hade väl möjligen varit rätt relevant för alla som svarar att få veta redan från start? Det är stor skillnad på svar, dels beroende på ålder på barnen, och självklart beroende på vad de gör när ni jobbar. Om det tex är så att en förälder hela tiden är hemma eftersom ni jobbar skift, är det också skillnad mot att "grannarna finns om de behöver något", eller "de kommer vara 8 veckor på läger oavsett hur vi gör".

Vi brukade saxa när barnen var yngre, så att vi kanske bara hade en vecka tillsammans hela familjen på sommaren, men barnen fick vara lediga hela sommarlovet. Det kändes viktigare. Vi tog inte heller ut alla föräldradagarna när barnen var spädisar (jag var hemma länge utan ersättning), så att vi kunde använda de föräldradagarna senare på först och främst barnens lov, studiedagar och liknande. Det kan ju inte AG neka, bara man säger till i god tid. Ni har inga dagar kvar att ta ut?

Ibland kan det vara värt det att ta obetald tjänstledighet också - de sommarminnena man får då, kommer att väga tyngre när man tänker tillbaka på sitt liv, än eventuellt missnöje på jobbet. Eller - så tänker jag i alla fall.  

Ha ha! Det här är ju så roligt... att det kan vara så sjuuuukt provocerande att man vill spendera sin semester med hela familjen. Inte konstigt att det är så vanligt med skilsmässor.

Jag upprepar: Varför skaffar man en partner om man inte vill umgås med denne?

För att våra barn ska ha en förälder hemma under sommarlovet så måste jag och maken dela på semestern. Och dessutom måste vi ändå ta hjälp av far-/morföräldrar för att få ihop hela sommarlovet.

Jag förstår inte hur andra bär sig åt?

Det här tyckte vi var självklart redan när jag blev gravid med vårt första barn.

Min och makens egentid, under längre perioder då, får komma senare när barnen blivit så stora att de klarar sig själva.

PS: Jag och maken har egentid och kvalitetstid utan barn, t ex någon weekend, när då vi också får hjälp av mor-/farföräldrar.