Du som bor med en slarver-hur löser du detta?

Jag hade en lösning, med mitt ex. Jag bara samlade alla hans grejer snabbt - det tar ju inte lång tid - och slängde in hela bunten i hans garderob.

Det är svårare om det gäller allmänna saker så som saxar. Jag brukar ha någon skål eller låda också och lägga in alla små saker som ligger någonstans. Det kan han också sortera sedan. 

Min sambo är betydligt slarvigare än vad jag är.

Han är en sån typ som tar fram nått, använder det men låter det ligga framme. Han kan ta av sig tröjan i soffan och där ligger den tills någon (jag) tar undan eller han behöver den igen. Använder han en sax för att klippa en prislapp så går han ut i köket öppnar lådan, tar upp saxen och klipper, lägger sedan saxen på diskbänken och stänger lådan..

Jag kan bli tokig. Jag vill inte ha nått framme. Mitt hem ska helst se ut som inför en visning. Lukta gott (inte innestängt eller unket utan rent) och se fräscht ut. Vi krockar lite :)

Jag startar inte denna tråden för att jag ska lämna min man. Jag startar inte för att berätta hur värdelös han är eller att han är en mansbebis. Jag startar inte heller tråden för att höra hur fel jag gör, och hur mycket terapi jag bör gå. Nej. Sånna trådar är jag trött på att läsa. Jag vill ha en konstruktiv tråd. Där man faktiskt kommer på något. Därför ber jag er om tips till hur man kan göra för att underlätta sånt här?

Spåna fritt! Det kan vara allt från att lägga allt i sopsäckar som han får sortera en gång i månaden till att köra allt till tippen. Hjälp mig hitta det som finns i gråzonen! Mitt mellan att göra slut och acceptera.

Tack för din tid!

Mmm min sambo gjorde så en gång, hon tyckte vissa saker jag hade framme såg fult ut, så hon tog alla och slängde in i en låda. Jag kontrade med att ta alla hennes grejer som hon  spritt ut över halva huset och som tog upp 10 ggr mer plats än mina grejer, tex 150 olika slags ljus och annat krafs och lade det i 3 lådor.Men det var tydligen inte lika självklart. Och kontentan av diskussionen blev att hon tydligen tyckte att hennes grejer var så mycket viktigare och finare än mina att de hade en "naturlig" plats i hemmet, medan mina bara var onödigt.

Jag tror att det absolut viktigaste är vilket ingångsläge man har. Har man gett sig fan på att man har tolkningsföreträde i allt som gäller hemmet och att alla andra har fel och bara ska rätta sig efter det så är man fel ute redan där. Det funkar inte att ha ett förhållande där den ene utropat sig själv till diktator.

En gemensam strategi tror jag är det som gäller. 
Jag och maken hade väldigt olika syn på vad städat innebar och när det behövdes städa. Vi satte oss ner och kom gemensamt fram till när vi skulle städa och var det innebar. Jag fick släppa lite på mina krav och han fick gå med på att plocka fram städgrejerna lite oftare än vad han tycker är nödvändigt.

I dag 20 år senare har jag dresserat honom så han är mer noggrann än jag. Det går men det gäller att hålla hårt i tyglarna dom första åren och inte släppa efter och göra allt själv. Gemensam städning och gemensamt plockning varje kväll till den nivå man kommit överens om gemensamt är hemligheten. Tror jag.

Det är ju en helt annan situation. Jag utgår ifrån att det är som TS skriver, att det är han som sprider ut sakerna och hon som inte gör och som vill ha något framme. Beroende på hur extrem hon är där, kanske bör hon inte heller blanda ihop allt utan åtminstone slänga kläderna i garderoben och små saker i en skål eller låda som man sorterar tillsammans en gång i veckan. 

Fast oftast när det blir så är det för att TS inte har realistiska förväntningar på situationen. I det här fallet, att ha ett hem som har visningsnivå på renhet. I det här fallet är nog verkligheten sådan att du helt enkelt måste, till stor del, acceptera din mans personlighetsdrag. Jag säger det ifrån egen erfarenhet. Som jag nämnde tidigare så är jag likadan på många sätt. Jag lägger ifrån mig saker utan att tänka på det. Oftast mina egna saker, inte så mycket bestick, glas och sånt. Utan mobil, fjärrkontroller och strumpor (ligger överallt i lägenheten). Det här är skitsvårt att ändra på. Jag har försökt. På samma sätt har min sambo vissa saker hon gör som irriterar mig, som att alltid lämna skåpen öppna när hon tagit något, inte släcker lampor etc. Nu har jag helt enkelt accepterat att jag får stänga skåpen. Det är ok. Det är inte längre ett irritationsmoment. För om det skulle vara det så skulle vi inte kunna leva ihop i längden och det är något jag vill, så jag har helt enkelt lärt mig leva med det. Det tror jag du också får göra. Visst, han kan säkert bli bättre men han kommer alltid göra det i någon mån. Din idé om ett visningshem kommer aldrig, aldrig att ske. Helt enkelt.

Jag förstår vad du är ute efter. Konkreta åtgärder du kan göra som löser problemet. Jag tror bara inte att det finns några sådana som inte också innefattar en viss mån acceptans för det som faktiskt är en del av hans personlighet. Att slänga att i en sopsäck som han får sortera varje månad t.ex. Ska ni vara utan en sax, en kastull, tandkräm osv. i en hel mådan tills den är sorterad? Det är inte realistiskt.

Den realistiska "åtgärden" är att han aktivt försöker tänka på att inte lägga ifrån sig saker hela tiden och att du accepterar när han misslyckas, vilket han kommer göra.

Vadå annan situation, vi har ju ingen aning om vad mannen tycker, allt vi har är TS beskrivning av vad HON anser vara slarvigt. Samtidigt säger hon själv att hon vill att deras hem ska se ut som ett visningshus... hur många människor lever så?

Är det han som är slarvig eller är det hon som är pedant? En pedant kommer ju tycka att alla som inte är lika pedantiska är slarviga.

Jo, men du sa ju själv att ditt sambo då hade 10 gånger mer saker överallt. Här kan vi väl utgå ifrån att TS inte gör så. Om hon nu vill att det ska se ut som ett visningshus. Det vore ju helt meningslöst att ha en sån tråd om man skulle fara med total osanning där. 

Men jag håller i grunden med dig om att det är att spela diktator om man bara packar alla saker som partnern lämnar i en låda. Det VAR mer differentierat än så med mitt ex. Dels hade vi pratat många gånger och försökt annat. Och jag tog bara klädesplagg och slängde in i hans garderob. Och vi hade tre barn i det hela - tänk om de också hade lämnat några klädesplagg var i vardagsrum och kök! Tyvärr så gör åtminstone dottern också det som vuxen och hon bor hos mig just nu och jag samlar också ihop hennes plagg och lägger dem på trappan, då hon har sitt rum på övervåningen. Och jag har faktiskt blivit mer avslappnad där och kan tycka att ett klädesplagg och några små-saker är okej.