• Anonym (Smulan)

    Vinner jag nåt på att ta bort äktenskapsförordet? Och hur ska jag klara ett dödsfall?

    Min man har två barn sedan ett tidigare förhållande. De bodde hemma när jag flyttade in i hans hus. För att det skulle bli enklare att hålla reda på skrev vi äktenskapsförord innan vi gifte oss.

    Jag ville inte flytta in i mannens hus. Jag hade velat köpa ett nytt hus tillsammans, men mannen vägrade. Han är oerhört mån om sina barn, som han då var boendeförälder till och tyckte väl att de skulle slippa flytta. Jag ville verkligen inte ha det huset och har därför betalt hyra till min man alla år.

    Barnen, en son och en dotter, har nu flyttat hemifrån. Därför funderar jag på om det kunde vara nån vits att upphäva äktenskapsförordet. Blir det någon skillnad över huvud taget för min del? Vid skilsmässa eller dödsfall? Vad jag förstår ärver jag ändå inget utan det blir hans barn som ärver. Detta är något som oroar mig eftersom jag då måste flytta från mitt hem om mannen avlider innan mig. Jag är rörelsehindrad och kan inte bo var som helst. I detta huset har jag fått en trapphiss av kommunen, men flyttar jag får jag inte den hjälpen. Jag kan inte gå i trappor. Jag måste alltså som nybliven änka snabbt hitta en bostad på markplan mitt i bostadsbristen.

    Vad jag förstår kan man skriva nåt avtal så att barnen får en del av sitt arv senare. Det vägrar mannen. Hans ex var väldigt vidlyftig med pengar och försnillade också en del av barnens pengar. Jag är inte i närheten likadan men han är ändå rädd att jag ska försnilla alla barnens pengar så att de inte får något arv alls.

    Till saken hör att barnen är starka och friska med välbetalda jobb. Jag har också ett bra jobb, men är som sagt medelålders och handikappad. Tyvärr blir jag bara mer handikappad.

    Jag vet inte hur mycket mannen har på banken, men har har som sagt sitt hus. Jag har 1 miljon på banken, vilket inte är i närheten av att kunna lösa ut barnen vid makens död.

    Dessutom: om min man skulle vara otrogen skulle jag bli tvungen att förlåta och gå vidare, annars skulle jag inte ha nånstans att bo - eller rättare, förlåta så länge det skulle ta att hitta ny bostad (kan ju ta 12 månader minst)

  • Svar på tråden Vinner jag nåt på att ta bort äktenskapsförordet? Och hur ska jag klara ett dödsfall?
  • Anonym (Smulan)
    FuckGoggleAskMe skrev 2019-06-20 18:14:24 följande:

    För dig är det väl bästa lösningen, men är det det för maken? Om ni tar bort äktenskapsförordet, och han ska behålla huset, innebär det en massa pengar för dig, till samma värde som huset, vid en bodelning. Om ni skiljer er, menar du att han ska dessutom köpa dig en lägenhet, eller på något sätt trixa fram en hyreslägenhet? Han skulle kunna testamentera 50% av sin del efter en bodelning, till dig, men han kanske vill att hans barn ska få allt på en gång och slippa vänta. Han har inga garantier för att hans barn ska få ärva efter dig, du kan skriva ett nytt testamente och ge allt till mig (haha). Eller kanske blir du en dag dement och bränner alla pengar på att köpa femtioelva millioner kilo äpplen.


    Jag menar att han ska hjälpa mig att hitta lägenhet ISTÄLLET för att jag ska få halva huset, vid skilsmässa.
  • Anonym (Smulan)

    Då återstår bara en lösning. Jag måste flytta ifrån min man. Antingen särboskap eller skilsmässa. Trist. Det kommer att bli väldigt jobbigt att flytta: hitta bostad som funkar för mitt handikapp, hitta en hyresvärd som går med på att jag har ett elskoter garage intill fastigheten, söka om färdtjänsträttighet igen, mm mm men 8m jag inte klara det nu finns ingen chans att jag klara det som 80-åring.

  • Ess
    Anonym (Smulan) skrev 2019-06-20 20:47:08 följande:
    Ja jag valde att flytta, eftersom han sagt att han ville skaffa barn med mig. När jag väl sagt upp lägenheten och sagt upp mig från jobbet (var tjänstledig ett halvår) så ändrade han sig. Min man är tyvärr väldigt bra på att övertala folk. Han lyckades ju övertala sitt ex om att barnen skulle bo hos honom. Hon har bara haft dem varannan helg.

    Jag kan behöva hjälp att hitta en lägenhet. Hjälp att flytta. Osv. Vill minnas att någon annan här i tråden gjort nåt liknande.

    Jag blir ledsen om min man inte är mån om att jag ska klara mig efter hans död.
    Jag fattar faktiskt inte varför du inte dumpat honom långt tidigare.
    När han sagt att det inte blir några barn så hade jag svarat -Dra åt helvete! och gått därifrån, samma när det gäller flytten. Maken var likadan och skulle inte flytta och skaffa fler barn, men jag började leta annan bostad och då kom han väl på att det skulle bli väldigt tomt att sitta i ensam kvar i huset, för vi flyttade och skaffade tre barn. Fast jag var väldigt bestämd på att jag aldrig skulle leva hans liv och leka familj med hans barn, som jag dessutom inte tycker om något speciellt. 
  • Anonym (Kapitalförsäkring)

    Min mors väninna var i din juridiska situation. Men hennes man var klok och mån om både sin fru och sina särkullsbarn. Från början hade han vanlig livförsäkring med frun som förmånstagare och så hög att den täckte att köpa ut barnen. Sedan hade han en kapitalförsäkring som föll ut till frun och som täckte barnens del.

  • Anonym (Smulan)

    Ett tillägg. Den miljon jag har inkluderar pensionssparande. Jag kan alltså inte använda alla pengarna vid köp av bostad.

  • Anonym (Smulan)
    Ess skrev 2019-06-21 09:24:43 följande:
    Jag fattar faktiskt inte varför du inte dumpat honom långt tidigare.
    När han sagt att det inte blir några barn så hade jag svarat -Dra åt helvete! och gått därifrån, samma när det gäller flytten. Maken var likadan och skulle inte flytta och skaffa fler barn, men jag började leta annan bostad och då kom han väl på att det skulle bli väldigt tomt att sitta i ensam kvar i huset, för vi flyttade och skaffade tre barn. Fast jag var väldigt bestämd på att jag aldrig skulle leva hans liv och leka familj med hans barn, som jag dessutom inte tycker om något speciellt. 
    OK. När jag väl fick den informationen hade jag redan flyttat till honom och hade varken jobb eller bostad i min gamla hemstad. Om jag haft det hade jag definitivt flyttat tillbaka... och fortsatt förhållandet på distans om möjligt.

    Om jag lånar den summa jag skulle behöva låna för att köpa in mig i hans hus och istället köper ett eget boende skulle det endast räcka till en liten etta. Trots det känner jag mig frestad. Jag har kollat runt och frågat lite mäklare faktiskt. Om jag inte varit handikappad hade det inte varit så svårt, men det verkar inte vara lätt att få tillstånd hos fastighetsägare att smälla upp ett garage för min permobil vid huset. Dörröppnare skulle jag också behöva om det är en tung dörr in i huset och det är inte säkert att fastighetsägaren vill sätta dit nåt sånt heller.
  • Anonym (Smulan)
    Anonym (Kapitalförsäkring) skrev 2019-06-23 21:11:14 följande:

    Min mors väninna var i din juridiska situation. Men hennes man var klok och mån om både sin fru och sina särkullsbarn. Från början hade han vanlig livförsäkring med frun som förmånstagare och så hög att den täckte att köpa ut barnen. Sedan hade han en kapitalförsäkring som föll ut till frun och som täckte barnens del.


    Min man har en livförsäkring, men det är inte i närheten av att ge mig möjlighet att kunna lösa ut barnen. När jag påpekade det sa han: "jaha så det är pengar du vill ha". Gaaah!

    Jag tänker skriva ett brev till honom som han ska få efter sommaren, där jag tänker ta upp mina tankar mer samlat. Där kommer jag också att skriva att jag vill att vi går till en familjeterapeut eftersom jag tycker att vi har svårigheter med kommunikationen.
  • Anonym (Smulan)

    Med tanke på hur många familjer som påverkas negativt av nuvarande lagstiftning kan man hoppas att de ändras. Många lever ju i bonusfamiljer, regnbågsfamiljer och stjärnfamiljer.

    Om vi skaffat ett gemensamt barn hade nuvarande lagstiftning inneburit att två av barnen fått ut sitt arv direkt vid pappans död medan det tredje barnen fått vänta med att få ut arvet. Hur rättvist är det? Och i mitt och många andras fall har man faktiskt levt med barnen som om det vore ens egna (mannen är alltså boendeförälder) men ska behandlas som om man var en elak styvmor som på sin höjd träffade barnen nån gång då och då.

  • Kjell2
    Anonym (Smulan) skrev 2019-06-28 09:04:39 följande:

    Med tanke på hur många familjer som påverkas negativt av nuvarande lagstiftning kan man hoppas att de ändras. Många lever ju i bonusfamiljer, regnbågsfamiljer och stjärnfamiljer.

    Om vi skaffat ett gemensamt barn hade nuvarande lagstiftning inneburit att två av barnen fått ut sitt arv direkt vid pappans död medan det tredje barnen fått vänta med att få ut arvet. Hur rättvist är det? Och i mitt och många andras fall har man faktiskt levt med barnen som om det vore ens egna (mannen är alltså boendeförälder) men ska behandlas som om man var en elak styvmor som på sin höjd träffade barnen nån gång då och då.


    Det tredje barnet hade kunnat få ut sitt arv. Det skulle varit upp till den överlevande föräldern att besluta.

    En nackdel om särkullsbarnen inte skulle kunnat få ut sitt arv direkt är att den överlevande hade kunnat använda upp arvet eller delat med sig av det. När det till sist är dags att få ut sitt arv finns inget kvar.

    Oavsett hur man lagstiftar kommer huvudproblemet finnas kvar. Par som gifter sig, skaffar barn ihop eller bor tillsammans sätter sig inte in i lagstiftning i tid och gör inte de förberedelser som skulle kunna lösa många problem.


  • Råttan

    Mitt råd är att du väldigt lugnt och sansat informerar honom om att du känner dig otrygg med ert arrangemang och att du behöver göra förändringar för att vara lycklig. Att du respekterar hans åsikter och önskningar men att de inte fungerar för dig längre och att du därför vill att ni skiljer er. Jag hade chockat honom lite för att få honom att diskutera saken. Vill han inte försöka hitta lösningar för att rädda äktenskapet hade jag verkligen skilt mig. Vaknar han till och verkar vilja diskutera saken hade jag varit väldigt tydlig med obalansen i förhållandet. Visa honom under vilka olika villkor ni lever. Be honom svara på vad han förväntar sig få efter dig om du dör först. Fråga honom vad han anser att du bör förvänta dig att få efter honom...

    I er situation hade jag börjat med att stryka honom och hans barn ur mitt testamente.

  • FuckGoggleAskMe
    Anonym (Smulan) skrev 2019-06-28 09:04:39 följande:

    Med tanke på hur många familjer som påverkas negativt av nuvarande lagstiftning kan man hoppas att de ändras. Många lever ju i bonusfamiljer, regnbågsfamiljer och stjärnfamiljer.

    Om vi skaffat ett gemensamt barn hade nuvarande lagstiftning inneburit att två av barnen fått ut sitt arv direkt vid pappans död medan det tredje barnen fått vänta med att få ut arvet. Hur rättvist är det? Och i mitt och många andras fall har man faktiskt levt med barnen som om det vore ens egna (mannen är alltså boendeförälder) men ska behandlas som om man var en elak styvmor som på sin höjd träffade barnen nån gång då och då.


    Ändras lagstiftningen påverkas ju andra negativt, barnen. När du säger att familjer påverkas negativt nu, menar ju du bara dig själv. Tycker inte det är så konstigt att många prioriterar sina barn i stället för partnern, men bäst är väl om alla kan klara sig själva utan att behöva vara beroende av make eller föräldrar för att ha ett drägligt liv.
  • Anonym (Smulan)
    FuckGoggleAskMe skrev 2019-06-28 10:22:08 följande:
    Ändras lagstiftningen påverkas ju andra negativt, barnen. När du säger att familjer påverkas negativt nu, menar ju du bara dig själv. Tycker inte det är så konstigt att många prioriterar sina barn i stället för partnern, men bäst är väl om alla kan klara sig själva utan att behöva vara beroende av make eller föräldrar för att ha ett drägligt liv.
    Jag menar givetvis andra i min situation, exempelvis personer som dessa: www.expressen.se/kvallsposten/kerstin-blir-hemlos-efter-tvist-om-arv/

    Jag menar också att det blir orättvist att, av tre barn som växer upp tillsammans får två arvet direkt medan den tredje får vänta på sitt arv.

    Att bara den biologiska mamman (eller pappan) har rätt att få sitta i orört bo ÄR orättvist!
  • Anonym (Smulan)
    Kjell2 skrev 2019-06-28 09:09:51 följande:
    . Par som gifter sig, skaffar barn ihop eller bor tillsammans sätter sig inte in i lagstiftning i tid och gör inte de förberedelser som skulle kunna lösa många problem.
    Det är det jag vill göra men inte min man.
  • Anonym (Smulan)
    Råttan skrev 2019-06-28 09:57:30 följande:

    Mitt råd är att du väldigt lugnt och sansat informerar honom om att du känner dig otrygg med ert arrangemang och att du behöver göra förändringar för att vara lycklig. Att du respekterar hans åsikter och önskningar men att de inte fungerar för dig längre och att du därför vill att ni skiljer er. Jag hade chockat honom lite för att få honom att diskutera saken. Vill han inte försöka hitta lösningar för att rädda äktenskapet hade jag verkligen skilt mig. Vaknar han till och verkar vilja diskutera saken hade jag varit väldigt tydlig med obalansen i förhållandet. Visa honom under vilka olika villkor ni lever. Be honom svara på vad han förväntar sig få efter dig om du dör först. Fråga honom vad han anser att du bör förvänta dig att få efter honom...

    I er situation hade jag börjat med att stryka honom och hans barn ur mitt testamente.


    Visst.

    Om jag känner att kärleken och respekten är borta kan jag skilja mig, men då kan jag knappast räkna med att få bo kvar tills jag hittar ett boende och det är tydligen inte så lätt. Om jag inte varit handikappad hade det bara gällt om pengarna skulle räcka eller inte. Nu handlar det dessutom om att fastighetsägaren ska godkänna plats för att förvara och ladda mitt hjälpmedel samt installera dörröppnare. I en tid med skriande bostadsbrist kan de strunta i det. Det finns ju andra köpare.
  • Anonym (Smulan)
    Råttan skrev 2019-06-28 09:57:30 följande:

    I er situation hade jag börjat med att stryka honom och hans barn ur mitt testamente.


    Ja, det tänker jag också göra, alternativt låta maken ärva något symboliskt, som en krona för varje år vi varit gifta...

  • Kjell2
    Anonym (Smulan) skrev 2019-06-28 10:41:42 följande:
    Det är det jag vill göra men inte min man.
    Problemet är att du/ni kommer på detta nu. Efter ni flyttat ihop och skrivit äktenskapsförord.


  • Kjell2
    Anonym (Smulan) skrev 2019-06-28 10:40:31 följande:
    Jag menar givetvis andra i min situation, exempelvis personer som dessa: www.expressen.se/kvallsposten/kerstin-blir-hemlos-efter-tvist-om-arv/

    Jag menar också att det blir orättvist att, av tre barn som växer upp tillsammans får två arvet direkt medan den tredje får vänta på sitt arv.

    Att bara den biologiska mamman (eller pappan) har rätt att få sitta i orört bo ÄR orättvist!
    Finns inget som hindrar att gemensamma barn får ut sitt arv direkt, samtidigt som särkullsbarnen.

    Avsett hur man lagstiftar kring arv, barn, särkullsbarn, orubbat bo, gifta, sammanboende kommer det bli knas på något sätt.


Svar på tråden Vinner jag nåt på att ta bort äktenskapsförordet? Och hur ska jag klara ett dödsfall?