• Anonym (oförstående)

    Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar

    Jag kan inte fatta. Våran gemensamma mamma har fått en dödlig diagnos och enligt läkarna max något år kvar att leva enligt statistiken. Vi är i sorg och i chock. Mamma har blivit sämre sista månaderna och behöver hjälp med det mesta. Som tur är har hon våran pappa som hjälper henne med allt och sen åker vi två systrar hem till henne så fort vi kan när vi är lediga från jobbet.

    Systern har trots detta valt att boka upp hela sin semester och resa på bilsemester i Europa med sin i över en månad.
    Jag har valt att vara hemma och umgås med mamma, ta ut henne så mycket jag kan för att hon ska känna glädje. Hon är så dålig och om ett par månader kanske hon inte orkar någonting. Pappa behöver ju också avlastning, utan oss så får han inte heller vila. 


    Hur kan min syster vara så egoistisk? Dels kan detta vara sista sommaren med mamma dels lämnar hon även mig som är inne i denna jobbiga tid också samt våran pappa som jobbar dygnet runt trots att han själv är gammal och trött.  Det hade varit så mycket bättre om vi hade varit två som delat på denna tid tillsammans. Vi hade kunnat göra saker tillsammans med mamma och delat på det som är jobbigt. Det tär på en att se sin mor tyna bort, det är inte lätt. Nu när min syster valt att åka bort hela sin semester, ,över en månad, så blir det bara jag som kan ta ut mamma. Pappa är gammal också och trött och orkar inte mer än det han gör nu. 


    Är jag dum som tänker så här? Har min syster rätt till en rejäl paus efter denna chock-nyhet att mammas sjukdom inte går att bota? 
    Jag känner mig förbannad, besviken och ledsen för mammas skull. Undrar vad mamma tänker. Hur kan hon välja att åka iväg på en semester så lång tid när mamma mår så dåligt? Jag hade förstått om hon stack en vecka någonstans för att få vila ut. Jag behöver också det. 

    Men jag förstår verkligen inte. Tänker jag fel? Jag vill inte tycka illa om min syster men just nu känner jag bara att det hon gör är väldiigt egoistiskt, mot oss alla i denna jobbiga tid.

  • Svar på tråden Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar
  • Anonym (Man48)

    Säg till din syster rakt öppet ärlig vad du känner angående detta problem med din mor.

    Visa att du kan bli arg ledsen och besviken på henne för att hon har den attityden angående er mor. Var inte en sådan offerkofta mes ....låt det bli en konflikt och var beredd på det ...vill hon åka så gör hon det i alla fall ..men hon vet vad du tycker,

    Visa din ståndpunkt människa och stå för den.

    Jag skulle inte åka iväg på lång resa om min far var då dålig att han behövde hjälp.

    Min mor är död sen länge ...

  • Anonym (Rationell)
    Anonym (oförstående) skrev 2019-06-25 12:56:23 följande:
    Anonym (Rationell) skrev 2019-06-25 02:54:39 följande:

    Så bara för att din mamma är sjuk ska hela familjens liv upphöra? Din systers barn ska inte få nån semester, utan ska sitta och hålla en dödssjuk tant i handen hela sommarlovet? Det är ju du som är självisk, inte hon. 


    Usch vilken insällning ni har. Ni vill verkligen att man ska tänka på sig själv och skita i alla andra.
    Nej jag tycker du ska tänka på dina barn istället för en gammal dam. 
  • Anonym (Kram)
    Anonym (Man48) skrev 2019-06-25 23:02:39 följande:

    Säg till din syster rakt öppet ärlig vad du känner angående detta problem med din mor.

    Visa att du kan bli arg ledsen och besviken på henne för att hon har den attityden angående er mor. Var inte en sådan offerkofta mes ....låt det bli en konflikt och var beredd på det ...vill hon åka så gör hon det i alla fall ..men hon vet vad du tycker,

    Visa din ståndpunkt människa och stå för den.

    Jag skulle inte åka iväg på lång resa om min far var då dålig att han behövde hjälp.

    Min mor är död sen länge ...


    Det är många här dock som tycker att hon inte ska säga nånting, för att inte förstöra relationen. Jag tycker som du att man alltid ska säga vad man känner, det är bättre för relationen i slutändan. Man ska alltid tala ut om saker. KOMMUNIKATION. Och man undviker eventuella missförstånd. Jag tror att om hon inte pratar med systern om det här nu så kommer ts i framtiden ta avstånd från sin syster och då är deras relation garanterat förstörd iallafall. Om det var min syster hade jag definitivt pratat med henne om hur hon tänker.

    Däremot får offerkofta mes stå för dig själv. Tycker inte att man talar till folk på det sättet, speciellt inte i den här situationen. Så trist med sån ton tycker jag
  • Anonym (Maria)
    Anonym (Man48) skrev 2019-06-25 23:02:39 följande:

    Säg till din syster rakt öppet ärlig vad du känner angående detta problem med din mor.

    Visa att du kan bli arg ledsen och besviken på henne för att hon har den attityden angående er mor. Var inte en sådan offerkofta mes ....låt det bli en konflikt och var beredd på det ...vill hon åka så gör hon det i alla fall ..men hon vet vad du tycker,

    Visa din ståndpunkt människa och stå för den.

    Jag skulle inte åka iväg på lång resa om min far var då dålig att han behövde hjälp.

    Min mor är död sen länge ...


    Ditt råd parat med TS ovilja att förstå att människor i sorg kan reagera på olika sätt och ha olika behov kan komma att resultera i att TS slår in kilar för all framtid i relation till systern.

    Tyvärr tror jag att risken är stor att TS för alltid kommer att hålla detta emot sin syster även om hon inte säger något och att det i så fall kommer att skada syskonrelationen oavsett hon säger något eller inte.
  • Tiina87
    Anonym (Kram) skrev 2019-06-25 22:17:34 följande:

    Jag känner att du kanske kan svara på det här. Jag tror egentligen inte att ts tycker att hennes syster är egoist bara för att hon vill komma bort lite. Jag tror att det hon reagerar mest på är följande:

    1. Systern åker inte bara iväg ett tag utan fem veckor. Tänker inte systern på att något kan hända om hon är borta?

    2. Systern informerade henne inte själv om det här utan hon fick reda på det genom hennes mamma.

    3. Hittills har de turats om att ta hand om sin mamma, nu måste ts och pappan dra ännu större lass utan sin syster, därav kanske det hade varit sjysst att iallafall meddela ts om planerna och kanske berätta just varför hon har behovet att resa bort. Då tror jag att ts kanske hade varit mer ödmjuk inför sin systers val. Ts har ju också små barn och längre bort från mamman och det är ju inte bra egentligen att hon ska behöva dra största lasset. Jag tror att ts känner sig överkörd helt enkelt.

    4. Förutom sina egna känslor, så tänker hon nog väldigt mycket på också att hon inte vill att hennes mamma ska vara sårad av systerns beteende. Hon hade nog helst velat se att mamman känner så mycket kärlek det bara går från båda syskonen. Så hon är nog besviken på systern av det skälet också.

    Istället för att alla bara ska svara att man reagerar olika, så skulle jag vilja höra olika förklaringar på varför ni tror att systern gjort som hon gjort vad gäller ovanstående. Personligen så skulle jag nog känna mig som ts i hennes situation, att systern är egoistisk och inte skött sitt förhållande till sin syster som hon borde. Det är ju liksom första reaktionen. Men jag är öppen för att höra vad ni har att säga, det kanske kan hjälpa ts också att förstå sin syster bättre.


    1. Systern är säkerligen medveten om att saker kan hända den tid hon är borta. Men det är sådan man får räkna med. Det är även något man får räkna med mär man äldre föräldrar, oavsett om de är sjuka eller friska.

    3. Ts väljer själv att ta hand om sin mamma och att vara där stora delar av sin fritid. Det är ingen som tvingar ts att ta det största lasset.

    4. Varför tror du att ts syster inte visar kärlek till sin sjuka mamma? Man kan visa kärlek på andra sätt än att sätta sitt liv på vänt.

    Jag tror ts syster helt enkelt behöver en paus i sommar för att orka med. Kan mycket väl vara så att hon fortfarande inte har accepterat, bearbetat det som hänt eller fortfarande är i chock
  • Semper idem
    Anonym (Rationell) skrev 2019-06-26 08:29:12 följande:
    Nej jag tycker du ska tänka på dina barn istället för en gammal dam. 
    Det bästa sättet att tänka på sina barn är nog just att visa hur man tar ansvar för sina föräldrar. Det är verklig uppfostran det. Om en människa står inför slutet i sitt liv - är det då viktigare att fara till Legoland/Mallorca/5 veckors semester med barnen?  Nej, visa istället att det som verkligen ÄR LIVET är att ta hand om varandra, i synnerhet i en väldigt svår situation. Att sätta livet "på paus" som en del uttrycker det här är sanslöst resonerat. Det visar hur j*vla bortskämda och fredsskadade svenska är. Vi är såååååå rädda för att offra vår "egentid" (detta vansinniga uttryck) för att verkligen ta hand om varandra.
  • Semper idem
    Anonym (Rationell) skrev 2019-06-25 12:14:31 följande:
    Vet vi hur gammal den här mamman är? Min morfar dog härom veckan och jag har inte ens nämnt det för mina barn. Om det var min mamma, så hade jag berättat, men inte hade jag tvingat dem att sitta och förtidssörja bredvid hennes dödsbädd på deras sommarlov. Och då är min mamma 60. Vore hon 80 skulle väl ingen höja på ögonbrynen ens? 
    Du är inte bara rationell...du är fullständigt känslokall vad det verkar. Jag saknar ord. Gud bevare mig för sådana människor.
  • Anonym (Vad)

    Tycker din syster gör ett märkligt val att resa bort en längre period just nu när er mamma redan är så dålig och bara kommer bli sämre. Tyvärr förlorar hon den lilla tid ni har kvar tillsammans med er mamma som hon fortfarande orkar umgås med er.

    Din syster kommer nog ångra sen när hon sedan kommer hem från semestern och kanske finner er mamma i ett mycket sämre skick.

    Vad har man egentligen sin familj till om de inte finns där och ställer upp för en i lägen som detta? När man befinner sig i den allra svåraste och mest slutgiltiga tiden i sitt liv.

  • Anonym (Vad)
    Anonym (Olika vinklar) skrev 2019-06-25 21:27:41 följande:

    Det var väldans vad fort det gick från ?något år? till ?sista veckorna?!

    När det gäller dödliga sjukdomar vet man aldrig hur lång tid det tar innan det är slut. Det finns de som hänger i betydligt längre än vad någon läkare någonsin hade kunnat tro och det finns fall där allt går helt enormt snabbt.


    Enligt TS hade läkarna sagt 1 år enligt statistiken, alltså genomsnittsöverlevnaden. Det säger inget som hennes mammas verkliga tid kvar i livet. Så som TS beskriver hennes mammas mående låter det som att det går väldigt mycket snabbare än 1 år.

    Personer som lever långt längre än vad statistiken säger är i ett mycket bättre skick än TS mamma verkar vara just nu.
  • Anonym (Mja)

    Beklagar din sitts TS men jag förstår din syster och önskar att din mamma vore en släkting till mig istället

  • Anonym (Abc)

    Om man ska generalisera så gissar jag att de personer som "åker iväg" /inte "ställer upp" tillräckligt är samma personer som inte heller förväntar sig (eller vill) att andra ska göra det för en själv.

    Jag har tex läst en del trådar här på fl där man är ledsen över att partnern inte ställer upp tillräckligt när man är sjuk eller inte väntar med en på akuten. Själva skulle de gjort så mycket mer om partnern var i samma situation (och ibland också gjort mer).

    Jag har legat på sjukhuset 3 gånger sedan jag träffade min partner. Inga allvarliga saker även om jag ju mått jättedåligt och tiden har varit från ett dygn till fyra. Han har hälsat på mig när jag varit inlagd 2 gånger totalt och då i typ 5 minuter för att lämna saker jag behövde. Varken han eller jag har haft en tanke på att han skulle komma fler gånger eller stanna längre. Jag har heller aldrig haft sällskap när jag åkt till akuten med brutna ben och liknande efter att jag flyttat hemifrån. Jag tog mig dit och hem själv och tänkte ärligt talat inte på att be om hjälp. Alltså motsatsen till ovan.

    Jag gissar att ts syster kanske är lite som mig och ts som det första exemplet. Och om man själv är som det första exemplet så måste man nog se den andra biten i hur tex jag är. Man kanske inte sätter livet på paus (även om man gör anpassningar), men man skulle samtidigt aldrig förvänta sig att någon annan gör det för ens egna skull heller (och kanske tom må dåligt om man fick veta att omgivningen gjorde det).

  • Anonym (Bpl)
    Akira Öken skrev 2019-06-19 22:13:31 följande:

    Det är väldigt mycket att kräva av en annan människa att den ska sätta hela sitt liv på paus under ett eller flera år. Du behöver inte vara arg eller bitter å din mors vägnar, deras relation är deras ensak. Ditt sätt att prioritera får du stå för liksom din syster får stå för sitt sätt. Du har all rätt att ha alla de känslor du uttrycker, men du har inte rätt att lägga skuld på andra för att de göra andra val än du.


    bra svar! Helt rätt. klokt!
  • Anonym (Olika vinklar)
    Anonym (Vad) skrev 2019-06-27 00:55:18 följande:

    Enligt TS hade läkarna sagt 1 år enligt statistiken, alltså genomsnittsöverlevnaden. Det säger inget som hennes mammas verkliga tid kvar i livet. Så som TS beskriver hennes mammas mående låter det som att det går väldigt mycket snabbare än 1 år.

    Personer som lever långt längre än vad statistiken säger är i ett mycket bättre skick än TS mamma verkar vara just nu.


    I TS står det även att ?Hon är så dålig att om några månader kanske hon inte orkar någonting? så ser man på det så verkar det inte veckor det handlar om... Läser man TS samtliga inlägg så ser man hur mammans mående tycks bli sämre allt eftersom inläggen skrivs, vilket i alla fall jag tycker låter lite suspekt. Särskilt som det är när TS svarar på tilltal från personer som inte hundraprocentigt håller med henne och tycker synd om henne.

    Likaså låter det väldigt konstigt om en person som är så dålig att hen behöver hjälp med så gott som allt inte får mer hjälp än vad TS säger att de har blivit erbjudna, och i mina ögon så är det även väldigt konstigt att är det trots allt så att de inte får mer hjälp, och det är så jobbigt som TS skriver i sina senare inlägg att det är, att man väljer att tacka nej till den hjälp som erbjuds. Det går liksom inte riktigt ihop.
  • Anonym (Systern)
    Anonym (Kram) skrev 2019-06-25 22:17:34 följande:
    Jag känner att du kanske kan svara på det här. Jag tror egentligen inte att ts tycker att hennes syster är egoist bara för att hon vill komma bort lite. Jag tror att det hon reagerar mest på är följande:

    1. Systern åker inte bara iväg ett tag utan fem veckor. Tänker inte systern på att något kan hända om hon är borta?

    2. Systern informerade henne inte själv om det här utan hon fick reda på det genom hennes mamma.

    3. Hittills har de turats om att ta hand om sin mamma, nu måste ts och pappan dra ännu större lass utan sin syster, därav kanske det hade varit sjysst att iallafall meddela ts om planerna och kanske berätta just varför hon har behovet att resa bort. Då tror jag att ts kanske hade varit mer ödmjuk inför sin systers val. Ts har ju också små barn och längre bort från mamman och det är ju inte bra egentligen att hon ska behöva dra största lasset. Jag tror att ts känner sig överkörd helt enkelt.

    4. Förutom sina egna känslor, så tänker hon nog väldigt mycket på också att hon inte vill att hennes mamma ska vara sårad av systerns beteende. Hon hade nog helst velat se att mamman känner så mycket kärlek det bara går från båda syskonen. Så hon är nog besviken på systern av det skälet också.

    Istället för att alla bara ska svara att man reagerar olika, så skulle jag vilja höra olika förklaringar på varför ni tror att systern gjort som hon gjort vad gäller ovanstående. Personligen så skulle jag nog känna mig som ts i hennes situation, att systern är egoistisk och inte skött sitt förhållande till sin syster som hon borde. Det är ju liksom första reaktionen. Men jag är öppen för att höra vad ni har att säga, det kanske kan hjälpa ts också att förstå sin syster bättre.

    Ts är ganska tydlig i sitt inlägg om att hon tycker systern är egoistisk.


    Vet inte om jag är rätt person med alla svar bara för att jag varit "systern" i ts inlägg men ska försöka svara utifrån mina egna erfarenheter och tankar:


    1) Systern kan mycket väl vara medveten om att något kan hända när hon är borta. Det kan vara så att för systern är det tortyr att sitta hemma och vänta på att något "kanske" händer. Systern kan vara i chock. Vill poängtera att detta bara är spekulationer från min sida. Som jag skrev i mitt inlägg: Alla reagerar på jobbiga besked på olika sätt. Det finns inte ett rätt sätt eller fel sätt. Det är inte mer rätt att sitta vid en sjukhusbädd 24 timmar om dygnet, däremot om det känns rätt för personen som gör det så fine, men skuldbelägg inte personerna som väljer att INTE göra det. 


    2) Ja? Är det ett problem? Systern och mamman kanske haft ett långt förtroligt samtal om det? Systern kanske inte orkade ta det med ts eftersom ts antagligen hade reagerat så som hon gör i denna tråd. Systern kanske kände att det var för jobbigt att i hela situationen även ta en konflikt med sin syster som hon visste skulle ifrägasätta hennes resa. Åter igen: endast spekulationer här. 


    3) Vem har bestämt att ts ska dra största lasset? Utifrån tråden får jag känslan av att ts VILL dra största lasset. Som jag sagt tidigare: helt okej att dra största lasset, men gör dig inte ovän med dom som väljer att hjälpa/inte hjälpa eller agera på ett annat sätt. 


    4) Jag kan inte svara på detta eftersom det också bara är spekulationer. Ingen vet om mamman gett sin välsignelse till att systern reser, det kanske inte ens ts vet. Men ts kan inte ta på sig vad andra "kanske" känner och sen hålla det emot personer i sin närhet. Har mamman sagt uttryckligen "jag är jätteledsen över att din syster åker utomlands just nu" eller är det vad ts TROR att mamman tycker? Stor skillnad. 


    Precis som jag skrev i mitt första inlägg: ts sätt att reagera, och även ditt sätt att reagera, är inte rätt, eller det enda. Jag kan inte säga något annat än att alla reagerar olika, det finns ingen instruktionsbok med korrekta svar där det ena är mer nobelt eller rätt än det andra. Jag har haft två dödsfall i min familj varav det ena var närmare; min pappa, och det finns en mängd olika sätt att hantera när någon ligger för döden, när någon sedan dör, och spillrorna som ska plockas upp efteråt. Jag hanterade det på ett sätt, min egen syster på ett annat, och flera i min familj hanterade det på massor av andra sätt än hur jag och min syster gjorde. Problemet är att vi kanske inte riktigt vet hur vi reagerar när det väl händer. Däremot tycker jag en ska respektera att alla gör olika. 

  • Anonym (Systern)
    Anonym (oförstående) skrev 2019-06-25 13:00:08 följande:
    Om jag frågade min mamma om jag kunde dra iväg på en tvåmånaders semester till Thailand skulle hon svara "åk, vad roligt för er". Men jag vet att hon skulle tycka det var roligt om vi var hemma och hittade på saker med henne.
    Din pappa kanske hade längre tid kvar än ett par månader och jag tror inte man kan jämföra fall till fall. 
    Som jag sagt tidgiare i tråden så förstår jag ju att syrran behöer en paus. Det behöver vi alla. Å jag anser inte att man sätter sitt liv på paus för att umgås med sin mor hennes sista tid i livet. Jag anser att det är en del av livet. Och för mammas skull borde hon varit hemma för när hon är tillbaka kanske de inte kommer ha någon tid ihop kvar. 

    Jag pratade med min pappa innan jag åkte, och han förstod. För att han var min pappa, och kände mig, min personlighet, och hur jag fungerade. Det var no hard feelings mellan oss. Problemet var inte min pappa, det var min syster. 
    Min pappa dog tre månader efter att han fick sitt besked. 
    Det du inte förstår är att det är större och mer komplext än att sätta sitt liv på paus, eller att umgås med någon den sista tiden i livet. Du har hittat ett sätt som gör att DU kan hantera situationen. Du kan inte kräva att andra ska göra på samma sätt. Du kan inte ifrågasätta att andra gör annorlunda. 

    För mig var det inte den sista tiden som spelade roll, utan vad för liv och minnen vi haft fram till att han blev sjuk. För mig var det fruktansvärt att se en förälder tyna bort i en sjukhussäng, en förälder som inte liknade den person han en gång varit, och som jag skrev i mitt första inlägg: om någon hade tvingat mig att sitta och se honom tyna bort för att det kanske skulle göra honom glad och för att jag skulle spendera så mycket tid som möjligt med honom innan slutet så hade jag inte vetat vad jag skulle ta mig till, jag hade gått under. För mig var det tortyr. Samtidigt som det var superviktigt för min syster att "vara där" hela tiden. Jag vet inte hur tydlig jag ska vara för att du och andra i den här tråden ska förstå: det finns inte ETT rätt sätt att ta hand om en sjuk närstående. Det finns inte ETT rätt sätt att sörja. Det finns inte ETT rätt sätt att hantera negativa besked. 

Svar på tråden Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar