• Anonym (oförstående)

    Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar

    Jag kan inte fatta. Våran gemensamma mamma har fått en dödlig diagnos och enligt läkarna max något år kvar att leva enligt statistiken. Vi är i sorg och i chock. Mamma har blivit sämre sista månaderna och behöver hjälp med det mesta. Som tur är har hon våran pappa som hjälper henne med allt och sen åker vi två systrar hem till henne så fort vi kan när vi är lediga från jobbet.

    Systern har trots detta valt att boka upp hela sin semester och resa på bilsemester i Europa med sin i över en månad.
    Jag har valt att vara hemma och umgås med mamma, ta ut henne så mycket jag kan för att hon ska känna glädje. Hon är så dålig och om ett par månader kanske hon inte orkar någonting. Pappa behöver ju också avlastning, utan oss så får han inte heller vila. 


    Hur kan min syster vara så egoistisk? Dels kan detta vara sista sommaren med mamma dels lämnar hon även mig som är inne i denna jobbiga tid också samt våran pappa som jobbar dygnet runt trots att han själv är gammal och trött.  Det hade varit så mycket bättre om vi hade varit två som delat på denna tid tillsammans. Vi hade kunnat göra saker tillsammans med mamma och delat på det som är jobbigt. Det tär på en att se sin mor tyna bort, det är inte lätt. Nu när min syster valt att åka bort hela sin semester, ,över en månad, så blir det bara jag som kan ta ut mamma. Pappa är gammal också och trött och orkar inte mer än det han gör nu. 


    Är jag dum som tänker så här? Har min syster rätt till en rejäl paus efter denna chock-nyhet att mammas sjukdom inte går att bota? 
    Jag känner mig förbannad, besviken och ledsen för mammas skull. Undrar vad mamma tänker. Hur kan hon välja att åka iväg på en semester så lång tid när mamma mår så dåligt? Jag hade förstått om hon stack en vecka någonstans för att få vila ut. Jag behöver också det. 

    Men jag förstår verkligen inte. Tänker jag fel? Jag vill inte tycka illa om min syster men just nu känner jag bara att det hon gör är väldiigt egoistiskt, mot oss alla i denna jobbiga tid.

  • Svar på tråden Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar
  • Anonym (oförstående)
    Anonym (Lena) skrev 2019-06-20 22:08:15 följande:
    På vilket sätt skulle det vara bättre att han var anställd som hennes vårdare? 

    Problemet är ju inte att din syster ska åka på semester utan att ni tackat nej till hjälp så att din pappa riskerar att gå in i väggen. 
    Du fattar inte.
  • Anonym (Rebecca)
    Anonym (oförstående) skrev 2019-06-20 20:47:32 följande:

    Ja och jag tror min pappa har lite den synen. Att det är liksom det man gör. Hjälper sin fru. Därför har han och hon inte ens tänkt på hemtjänst.


    Min farfar var väldigt dålig under de sista åren han levde, och farmor hoppade såklart in och hjälpte. Precis som din pappa. Han vägrade hjälp utifrån och tyckte allt sånt var väldigt jobbigt. Men det märks också väldigt mycket på min farmor nu när hon är själv. De åren tärde mycket på henne och hon åldrades väldigt snabbt och gick från att vara relativt pigg och aktiv till sliten och trött.

    Det är superviktigt att ni försöker få hjälp och inte sköter allt själva. Du säger ju själv att ni redan är knäckta. Din och din pappas hälsa ska ju inte hänga på om din syster kan hjälpa till eller inte.
  • Tiina87
    Anonym (oförstående) skrev 2019-06-20 21:39:28 följande:

    Det förstår jag att man kan. Jag är också lost. Jag ha yrsel nästan varje dag och jag är inte alls i form.

     Dock är jag kvar och det blir ännu värre för oss att hon beger sig av. Det är väl det. Det hade varit bättre för oss alla (förutom för henne då) om hon också var med oss på semestern. 

    Jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka. Ska man alltid sätta sig själv främst menar ni? Är det viktigast jämt att inte "pausa" sitt liv även om ens mor kanske har sin sista sommar i livet? Jag kan ändå inte förstå att det är viktigare än att vara ett stöd och sällskap till den som just nu har ångest inför att ha fått denna dödliga diagnos och inte kan göra någonting alls själv, inget roligt alls själv utan är helt beroende av oss för att ens ta sig utanför dörren. Hur kans ens eget ego vara viktigare än det. Varför är det så himla OK att tänka på sig själv i en sådan situation. Jag tycker inte det, jag tycker verkligen inte det. Och jag förstår inte hur så många här försvara det. För mig är det helt obegripligt hur man kan sätta sig själv först hur himla jobbigt det än må vara att se mamma tyna bort. Jag kan bara inte förstå det. 

    För mig är det ett val ändå. För mig vill hon inte vara med oss. Hon vill inte ha semester med oss bara för att det är jobbigt. Hon har gjort ett val. Lost eller inte. 


    Var och en bestämmer själva hur de gör mitt i en sorgprocess. Finns inget rätt eller fel. Det är inte alla som klarar att vara ett stöd för den döende och det får man bara acceptera.

    Din syster kanske inte klarar av att vara med er. Hun kanske behöver ha sin semester och då tänka på något annat mitt i sorgen. Har du tänkt på det? Har du pratat med din syster om hur hon känner, vad hon vill och varför hon gör som hon gör?
  • Drottningen1970

    Nä det är faktiskt obegripligt att hon drar iväg en hel månad. Vissa lägen i livet får man även i dessa egocentrisks tider lägga sig själv åt sidan en kort period i livet. Givetvis kan man behöva en break i allt det svåra. Men då kanske man tar det några dagar, eller en vecka. Inte en hel månad när någon nära står vid döden.

  • Anonym (oförstående)
    Anonym (Lena) skrev 2019-06-20 22:11:09 följande:
    Så det är det som ni två hjälper till med, tar ut henne ett par gånger i veckan? 
    Jag förstår inte vad du vill säga med dina inlägg. De har en otrevlig ton dessutom.

    Vi hjälper till så mycket vi kan, ok?

    Det vi främst gör är att se till att mamma får komma ut, ha sällskap, göra sånt som hon inte kan själv längre, sånt vi brukade göra. 

    MEN vi hjälper också till med detta när vi är hos henne, beroende på vad som behövs:
    att klä henne, fixa henens hår, färga hennes hår, sminka henne, smörja in hennes fötter, tvätta hennes kläder,  klippa naglarna, måla naglarna, städa hemma, laga mat, baka, handla livsmedel, köpa kläder, följa med på läkarbesök, ringa läkare och sjuksköterskor när det behövs, ringa sjukgymnast för hjälpmedelstips, införskaffa hjälpmedel, köpa blommor till rabatten, plantera och göra fint inför sommaren, byta gardiner, påskpynta. Och så vidare.

    Jag skiter i att min syster sticker och inte kommer kunna hjälpa till att laga lite mat ibland. Det jag inte skiter i att hon inte kommer vara mammas sällskap för det är DET jag tycker är viktigast just nu. Städ och hygien sköter vi oavsett med eller utan min syster, men sällskapet går inte att ersätta. 
  • Anonym (oförstående)
    Anonym (Rebecca) skrev 2019-06-20 22:17:38 följande:
    Min farfar var väldigt dålig under de sista åren han levde, och farmor hoppade såklart in och hjälpte. Precis som din pappa. Han vägrade hjälp utifrån och tyckte allt sånt var väldigt jobbigt. Men det märks också väldigt mycket på min farmor nu när hon är själv. De åren tärde mycket på henne och hon åldrades väldigt snabbt och gick från att vara relativt pigg och aktiv till sliten och trött.

    Det är superviktigt att ni försöker få hjälp och inte sköter allt själva. Du säger ju själv att ni redan är knäckta. Din och din pappas hälsa ska ju inte hänga på om din syster kan hjälpa till eller inte.
    Jag håller med och det är därför jag ska försöka få till en hemtjänst iallafall för vissa saker. Men min pappa är envis, precis som din farmor var säkert.
  • Tiina87
    Anonym (oförstående) skrev 2019-06-20 21:45:11 följande:

    Självklart beter sig alla olika. Jag vet inte vad som är acceptabelt och inte. Det är väl förmodligen inte acceptabelt att jag är irriterad på min syster heller. 

    Men hennes val gör att jag kanske kraschar i sommar. Hennes val påverkar mig. Genom att hon lämnar mig ensam hemma kommer jag få ta desto mer ansvar och jag kommer känna mer att jag måste hitta på saker med mamma, vilket jag också vill såklart. Men man blir psykiskt påverkad av att hon är så sjuk. Och det leder till att jag också blir knäckt och kommer bli mer knäckt. Hade hon varit kvar, kunnat ta ut mamma ett par gånger i veckan och jag ett par gånger i veckan hade jag kunnat känna mig lite mer lugn, fått andas jag också, tänka på något annat jag också om jag visste att mamma ändå hade sällskap den dagen av henne. 

    Nu blir det inte så. Även om mamma skulle ha hemtjänst är det inte samma sak: Mamma vill ju umgås, hon vill komma ut. Jag vill ta henne ut. Men jag är också knäckt. 

    Det känns som alla i den här tråden mer tycker att min syster behöver en paus och måste få den. Men ingen tänker på hur mycket hennes frånvaro påverkar tyngden som läggs på mina axlar. Jag som också är i en extrem sorg och just nu lever i en mardröm.


    Nej, hennes val gör inte att du kraschar i sommar. Ditt val gör däremot att du kraschar i sommar. Det är du själv och envart du som göra din väl och väljer att tillbringa all din tid med din mamma istället för att tillåta dig själv att ha semester och få annat att tänka på. Och det är helt ok. Men det är ditt val och inget du kan lägga på din syster.

    Oavsett om hon hade valt att inte semestra (eller inte semestra utomlands) så hade hon fått göra sina väl och det är inte säkert att hon hade orkat att vara med eran mamma ofta för att avlasta dig.

    Du gör ditt val oberoende vad din syster gör för val. Du har också bra av att få ta en paus, men det är du som måste tillåta dig det och ta det steget. Oberoende av vad din syster väljer att göra.
  • Anonym (oförstående)
    Tiina87 skrev 2019-06-20 22:21:58 följande:
    Var och en bestämmer själva hur de gör mitt i en sorgprocess. Finns inget rätt eller fel. Det är inte alla som klarar att vara ett stöd för den döende och det får man bara acceptera.

    Din syster kanske inte klarar av att vara med er. Hun kanske behöver ha sin semester och då tänka på något annat mitt i sorgen. Har du tänkt på det? Har du pratat med din syster om hur hon känner, vad hon vill och varför hon gör som hon gör?
    Jag fattar ju att hon sticker för att hon vill ha en rejäl paus. Såklart hon inte orkar, såklart hon väljer att tänka på sig själv först. Men det är ändå egoistiskt. Hon tänker på sig själv först. Även om det är "normalt" i en sorgeprocess. Så är det isådanfall en egoistisk form av sorgeprocess. 
  • Anonym (oförstående)
    Drottningen1970 skrev 2019-06-20 22:22:18 följande:

    Nä det är faktiskt obegripligt att hon drar iväg en hel månad. Vissa lägen i livet får man även i dessa egocentrisks tider lägga sig själv åt sidan en kort period i livet. Givetvis kan man behöva en break i allt det svåra. Men då kanske man tar det några dagar, eller en vecka. Inte en hel månad när någon nära står vid döden.


    Äntligen någon som känner som jag. Tack för inlägget. Jag börjar tro att jag är helt störd som tycker att det är så fel. Ingen här verkar tycka som jag nästan.
Svar på tråden Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar