Ni som är singlar
För att jag är kär i en kille som påstår sig vilja ha mig, men inget i vår relation tycks utvecklas trots det. Jag kan inte gå vidare på riktigt så länge jag har känslor för honom.
För att jag är kär i en kille som påstår sig vilja ha mig, men inget i vår relation tycks utvecklas trots det. Jag kan inte gå vidare på riktigt så länge jag har känslor för honom.
Åh, vi har haft den diskussionen, bland många andra om vår relation, han säger en sak men jag ser det liksom aldrig i handling. Jag är inte dummare än att jag fattar att jag borde gå vidare, men det känns som ett svek mot mig själv och eventuella nästa kille, att försöka få ihop nåt seriöst med nån annan medan jag fortfarande är kär i honom.
Jag svarade på frågan. Du behöver inte hålla med mig eller förstå för att min tankebana ska vara rätt för mitt liv.
Kanske, fast det är svårt att träffa någon som delar den inställningen. Jag anser att man ska ha en tillvaro som man är nöjd med innan man träffar någon men många vetkar tro att man måste hitta en partner för att tillvaron ska bli komplett. Det är en rätt orimlig förväntan att ha på en annan person.
Jag kan lika gärna leva ensam. Det finns inget sorgligt eller bittert över det eftersom det är självvalt. Det är nästan alltid jag som går när jag inser att personen i fråga inte alls känner sig själv och behöver mig av helt fel anledningar.
Nej jag längtar inte efter en relation. Jag har haft tre längre relationer men är nu singel sedan snart två år tillbaka. Jag har mina barn, min familj och mina vänner. Bra jobb med fina kollegor. Två katter som värmer fötterna på mig i sängen.
Jag har känt i alla mina relationer att jag hamnar på minus. Det har varit tre fina män på många sätt men jag har varit den som anpassar mig mest och jag har inte riktigt fått samma stöttning och engagemang tillbaka. Jag vill inte hamna i den situationen igen.
Det är möjligt att jag kommer att känna mig ensam när barnen är större men de närmsta åren kommer jag inte att söka efter en relation.
Ni som svarat i tråden, verkar som att ni inte tror att det finns bra förhållanden överhuvudtaget? Förhållanden som inbegriper stöttning, kärlek och livslång vänskap. Rätta mig gärna om jag har fel, men tycker det är märkligt att man är ensam för att man blivit *bränd* tidigare snarare än att man faktiskt från början ville leva själv.
Jag är frivilligt singel. Jag älskar att vara singel och avskyr att vara bunden i förhållanden.
Min bästa tjejkompis är också singel och hon avskyr det och jagar verkligen förhållanden.
Så det är nog olika.
Jag har aldrig tyckt om förhållanden. Någonsin.
Nej nu misstolkar du mig helt! De har inte varit dåliga män. Inte alls. Det är rätt grovt att kalla någon för en sämre människa. Det är dynamiken i relationerna som varit dålig. Jag har inte vaktat tillräckligt på vad som är viktigt för mig. De har inte varit tillräckligt lyhörda. Felet, om man ska kalla det fel, har funnits hos båda. När jag stått på mig har de i vissa fall inte kunnat ge mig det jag behöver, och därför tog två av relationerna slut. Jag är inte ledsen eller bitter över det. Jag har haft tre på många sätt fina relationer med många glada stunder och en av männen är fortfarande en av mina bästa vänner.
Nej nu misstolkar du mig helt! De har inte varit dåliga män. Inte alls. Det är rätt grovt att kalla någon för en sämre människa. Det är dynamiken i relationerna som varit dålig. Jag har inte vaktat tillräckligt på vad som är viktigt för mig. De har inte varit tillräckligt lyhörda. Felet, om man ska kalla det fel, har funnits hos båda. När jag stått på mig har de i vissa fall inte kunnat ge mig det jag behöver, och därför tog två av relationerna slut. Jag är inte ledsen eller bitter över det. Jag har haft tre på många sätt fina relationer med många glada stunder och en av männen är fortfarande en av mina bästa vänner.