Sexdrift vs känslor, nyfikenhet vs trötthet, otrohet vs trohet.

Jag var kanske otydlig, men menade just att du skulle försöka med båda samtidigt, så vi tänker lika där!

Gillar hon inte t.ex. analsex, så då ska ni inte testa det. Men kolla också om hon kanske gillar bättre att ge analsex via strap-on - om du är bekväm med det givetvis.

Samma sak med oralsex fast tvärtom, hon kanske inte gillar att ge det, men gillar hon att få det? Fråga!

Och det är viktigt att du frågar henne vad hon tycker, det handlar inte om att hon skulle bli sårad utan mer att ni behöver kommunicera verbalt mer. Det är hopplöst svårt att du hela tiden ska behöva gissa dig fram till vad hon vill utifrån hennes kroppsspråk. Hon behöver också bli bättre på att uttrycka sin egen vilja och inte svara saker som hon tror att du vill höra. Ställ mer följdfrågor till henne, om hon svarar sådär kort med ett ja. På vilket sätt var det skönt? Var det skönare när vi gjorde det än när vi gjorde det, etc...

Ett tips jag tror är bra är att du backar undan lite och att hon får tänka själv på vad hon faktiskt vill, vad hon tycker och hur saker känns. Och inte känner att hon måste svara ja för att behaga dig.

Jag tror att hon blir överväldigad över allt du försöker med både sex och uppvaktning att hon till sist inte vågar vara ärlig med vad hon egentligen tycker.

Ge henne utrymme för att själv våga vara ärlig. Låt henne själv få tänka. Inte bara föreslå en massa saker som hon kanske inte alls vill.

Ge henne möjlighet att faktiskt säga nej.

Du vill så gärna få lösa problemet men då måste du också ge henne chans att känna trygghet i att säga nej. Just nu verkar hon säga ja till mycket utan att faktiskt tycka om det, bara för att göra dig glad. Hon säger ja för att det är så hon lärt sig att göra.

Få henne att börja tänka. Att själv fatta beslut.

Den där dagen jag började den här tråden var jag väldigt ledsen och frustrerad. Det var som att jag bar nånting tungt i mig. Alla era svar och tips hjälpte till att lugna ner mig. Jag är väldigt tacksam mina vänner

Om du är 30 och ni har varit ett par i 7 år så var du bara 23 från början. Det kan också vara så att ni inte passar så bra ihop, sexuellt.

Det där med vad släkten tycker etc hoppas jag att du bortser ifrån. Fint att du försöker jobba på att ni ska få det bra tillsammans, men våga ge upp om det inte går. Ställ ultimatum. Sätt en tidsgräns.

Ibland är gräset faktiskt grönare på andra sidan. Jag är inne på mitt andra och mycket bättre äktenskap, med mer lust och mindre konflikt.

Jag vill tipsa om denna sajt med diskussionsforum osv. site.themarriagebed.com///

Tack så jättemycket Ida. Jag har läst den första länken som du tipsat. Den var bra och hjälpsam. Jag kollar säkert den här också. Tack :)

Hur går det för er?

Jag tycker du bara slår en mental knut på dig själv.

Du skriver att du inte KAN skilja dig men inget av det du radar upp som själv är något egentligt hinder, utan snarare att du verkar vara för feg och lat för att skiljas. Så det handlar inte alls om att du inte KAN skilja det, det handlar om att du inte vill och därmed faller ditt försök att rättfärdiga en eventuell otrohet platt som en pannkaka.

Om du är otrogen så beror det till 100% på din egen feghet och 0% på din tjej, familj, etc, etc...för du har hela tiden haft ett val att skilja dig men istället valde otrohet istället.

Så mitt tips är att du ser över din feghet och gör något åt det, sen kanske du ser alla dessa "anledningar" till att inte kunna skiljas med helt andra ögon. Att skiljas är alltid jobbigt, för alla men många klarar det galant ändå.