Inlägg från: jrockyracoon |Visa alla inlägg
  • jrockyracoon

    Prata om tidigare sexerfarenheter?

    Tack TS, för en intressant tråd!

    Jag och min fru vet allt om varandras tidigare sexliv, tidigare relationer, vilka de var, vad de hette, vad de gör nu, vad de gjorde då, vilka ställningar vi hade, vad vi inte gjorde, vilka platser vi hade det på, etc.

    Varför har vi så hemskt brutit mot integriteten i detta och berättat sådana saker öppet för varandra? Är vi kanske gränslösa, moraliskt förkastliga personer?

    Nej, jag kan inte minnas att jag skrev på något tystnadslöfte innan jag hade sex men mina ex. Jag kan inte heller se hur det kan skada dem, eller att de ens skulle bry sig om de fick veta.

    Vi är heller inte gränslösa socialt eller har psykiska problem. Vi tycker det är viktigt att kommunicera och tror inte att det är farligt att prata om relationer, f.d. sexpartners, människor som vi attraheras av på jobbet idag, etc. Vi tror nog båda att öppenhet i en relation ger oss en större medvetenhet om vilka vi är, vilka vi var och vilka vi vill vara i framtiden. Det är ett ställningstagande som vi har gjort.

    Jag tycker vår öppenhet har lönat sig och skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Det är inte jobbigt för någon av oss att introducera nya sexleksaker, testa nya ställningar eller vilja det ena eller det andra. Dock har det kanske blivit lite för lite sex på den senaste tiden, men det har andra orsaker vill jag hoppas (Läs: barn)

    Vi har inte heller upplevt att våra tidigare sexupplevelser har väckt obehag eller svartsjuka hos någon av oss. Tvärtom har det gjort att vi litar mer på varandra och behöver inte gå runt och undra vad den andre tycker.

    När det gäller ditt problem, att det är lite friktion i ert sexliv så ser jag givetvis att det blir ett problem eftersom ni verkar ha haft svårt att kommunicera kring det. Men bra att ni kommit överens om att öppna upp en kommunikationskanal om ert sexliv och hur ni kan förbättra det! Jag tror att det handlar om att bara börja prata om det, och göra det så ofta att det till slut upplevs som en självklarhet. Blygheten och genansen kommer förstås slipas bort om det blir en vardaglig sak.

    Tråkigt att hon inte vill öppna upp sig om sitt sexliv? Finns det andra ämnen förutom sex som hon också har låst sig kring? Hur förklarar hon sin låsta syn på sexet, kan hon t.ex. formulera i ord att hon skulle vilja kunna prata om det, eller tycker hon att det är privat, eller vad säger hon?

    Jag tänker att du kan fortsätta vara dig själv och prata om dina tidigare sexuella erfarenheter, dra kopplingar mellan den personen du var då och nu, fortsätta vara öppen också med andra saker kring relationen som känslor och reflektioner kring den, så kanske hon till sist kommer smittas och bli mer öppen hon med. Om du visar att man faktiskt kan prata öppet om sex utan att tycka att det är något särskilt kan det ju hända att hon själv börjar tycka det också.

    Men givetvis ska du respektera henne om hon säger att hon inte vill prata om en sak, men jag tycker att hon då kunde motivera varför. Om man inte kan prata om det intima när allt är bra, så kommer man sannolikt inte kunna göra det när det uppstår problem och när kommunikationen är det enda sättet att lösa dem.

  • jrockyracoon
    Anonym (Tina) skrev 2019-09-06 22:31:41 följande:

    Måste säga att TS i mitt tycke framstår som mycket märklig både i resonemang och oförmågan att förstå vad som är privata minnen och vad som är offentliga minnen.

    Att skilja på vad som är privat och intimt är inte samma sak som att inte ha en avdramatiserad syn på sex och minnen runt sex.

    Jag pratar gärna om sex och tidigare erfarenheter och vad jag tycker om och vad jag inte tycker om med min flickvän men det kan jag göra utan att tala om med vem, var och när och gå in på intima och privata detaljer.

    Det jag känt och upplevt är min känslor och mina upplevelser och inget som jag talar om med någon inte ens med min flickvän.

    För mig räcker det att säga nej en gång. Visar man inte respekt för mina gränser utan tjatar och ligger på då är det en person jag omedelbart skulle avsluta relationen med.

    För mig är gränser heliga och okränkbara och jag har väldigt klara gränser för vad som är mitt privatliv och mina privata minnen och erfarenheter och vad som är vårt gemensamma liv och som tur är har jag en flickvän som är lika noga med sin integritet och vad som är privat.

    Som svar på TS funderingar runt sina försöka att förstå sin fru är svaret enkelt. Hon har helt enkelt en integritet och en förmåga att skilja på vad som är privat och inte privat som TS saknar.


    Skillnaden mellan dig och TS, är att TS respekterar andra med en olikartad syn än honom, men det gör inte du.

    Du, och några andra i tråden (men inte alla) tycks tro att ni har monopol på att bedöma vad som är bra och inte bra när det gäller att prata om sex med tidigare partners i er relation. Du försöker få det till att TS' tjejs oförmåga att prata om sex och sina tidigare sexuella erfarenheter är något bra och normalt, och slänger dig med orden integritet och privat för att troliggöra din tes.

    Om du på riktigt vill gå in i diskussionen och påstå att ditt sätt att förhålla dig till sex är bättre än TS och mitt, behöver du komma med argument till varför det skulle vara bättre.

    Jag misstänker att den verkliga orsaken till att du är så splittrad att du behöver dela upp din värld i privata och offentliga minnen är att du blivit matad under lång tid i din fostran att det sexuella är skamfullt, och att det är locket på. Jag tror att TS har fått en annan uppfostran och ser därför ingen anledning till en sådan uppdelning. Om sex inte är skamligt, varför då inte berätta om det? Det löser ju så många olika problem att kommunicera om det. TS är som en alien som kommit till jorden och tittar förvånat på de irrationella beteenden som människorna uppvisar. Man behöver känna till bakgrunden att sex har varit skambelagt under så många hundratals år för att kunna förstå orsaken till reaktionerna.

    Om sex inte hade varit skambelagt, så hade du inte behövt dela upp det i privat och offentligt. Jag tänker t.ex. att du inte delar upp saker i privat och offentligt när det gäller t.ex. dina tidigare arbetsplatser. När du är på intervju och en blivande arbetsgivare frågar dig om vad du gjorde på ditt förra jobb, säger du säkert inte: "Nu passerade du en gräns. Jag kan berätta på vilken stol jag satt, vilket skrivbord jag använde, men mer specifika detaljer är privata, så det berättar jag tyvärr inte. Och frågar du något mer om det här nu, så är dörren därborta."

    Varför svarar du inte så, då? Jo, helt enkelt för att du har lärt dig att det sexuella är skamfullt att prata om, men tidigare anställningar är det inte. Något annat som är kroppsligt intimt kan du också kanske återberätta om i detalj. Som t.ex. om du genomgick en operation eller liknande. Men inte om sex. För att du lärt dig att skämmas.
  • jrockyracoon
    Anonym (Villrådig) skrev 2019-09-06 23:37:52 följande:

    Tack själv för att du är en av de få som förstått vad syftet är med den här diskussionen och problematiken jag lever med!
      Roligt att jag kunnat rida upp vid din sida, och iaf hjälpa dig att tampas lite med de värsta drakarna här i tråden!

    Japp, öppenhet visar på tillit och tillit leder till att man känner att man kan slappna av till 100%, vilket enligt mig är en förutsättning för att kunna ha riktigt bra sex...och det är bara då man kan ha det.

    Kloka ord. Klart att man inte nödvändigtvis måste skriva en bok om alla  detaljer i den andres sexuella historia om man inte vill -  men att kunna prata om sin sexuella historia t.ex. i samband med att lösa ett aktuellt sexuellt problem underlättar antagligen och sätter problemet i ett sammanhang. Om exempelvis ett par plågas av för tidig utlösning hos mannen så kan det vara intressant att veta olika saker i personens bakgrund. Har t.ex. detta även varit ett problem i de tidigare relationerna. När det inte har varit ett problem, vad var det i situationen som var annorlunda då, etc...

    Precis det jag lagt fram som motivering, ju mer vi kan prata desto mindre laddat blir det och desto mer konstruktivt kan det bli.

    Ja, försök att prata om det så mycket som möjligt. Vill hon prata om sin barndom något? Hur skammen har präglat hennes uppväxt? Är hon nyfiken på att ta reda på hur hon fungerar psykologiskt i olika sammanhang? Vet hon vilka grundantaganden som ligger i botten och styr hennes beteende och livsval? Jag tänker att ett sätt att närma sig problemet kring hennes låsning är att närma sig det från ett annat håll än just sexualiteten för att försöka få henne att inse att hennes skamkänslor är ett hinder för henne i sitt liv och i sin relation.

    Som jag skrev tidigare motiverar hon det på samma sätt som många andra i den här tråden; det tillhör historien och att hon vill vara i nuet, hon vill inte dra in sitt tidigare sexliv i vårt sovrum etc. Det sistnämnda har jag väldigt svårt att förstå...det är väl klart att alla tidigare erfarenheter och färdigheter (positiva som negativa) man har när det gäller sex följer med in i sovrummet?

    Jag har aldrig menat att vi ska prata om detta i sovrummet när vi har sex. För mig skulle det vara ett sansat samtal över ett glas vin i soffan, eller varför inte i bastun med en flaska öl i handen?

    Ok, du har en sund inställning tycker jag. Och om jag vore dig skulle jag lämna just den här biten att prata om tidigare sexpartners åt sitt öde ett tag. Jag skulle lägga fokus på att lösa de nuvarande sexproblemen, eller iaf ta avstamp från dem i diskussionen för att försöka motivera henne att börja prata om sex den vägen och att släppa på sina skamkänslor. Det blir mer logiskt för henne att lösa er sexuella friktion om det är baserat på ett konkret och tydligt mål och ger därför kanske henne en större motivation att ändra sitt synsätt. Utmana hennes sexuella skamkänslor och se vad som händer. Fråga henne om hon vill testa att ha sex utomhus eller på tåg eller andra platser som kan vara spännande. Fråga henne vad hon går igång på, och föreslå saker ni kan pröva.  Fråga henne om hon vill köpa sexleksaker. Titta på porr, eller bli bunden, smiskad, etc... Fråga om hon kommer när ni har sex, och om hon vill att du smeker henne till orgasm om hon inte gör det. Jag menar, försök få igång tekniska diskussioner om det är så att hon själv har svårt att prata om det.

    Det är taktiken jag använder mig av. Jag är dock väldigt försiktig, eftersom det (fortfarande) är väldigt känsligt för frun.

    Ja, fortsätt vara försiktig om din känsla är att du måste det. För då stämmer det nästan säkert.

    Just det där med att motivera varför är min fru inte så bra på. Hon talar om att hon inte vill och frågar jag varför blir svaret ofta "För att jag inte vill". Detta gäller även andra saker än att prata om sex. Jag tror att det i många fall dikteras av känslor av skam. Hennes mor är väldigt styrd av skam för allt möjligt och jag tror att min fru dessvärre har fått med sig mycket av det. Givetvis respekterar jag hennes viljor och oviljor, men det skulle vara mycket enklare att göra det om jag fick förklaringar som jag kan förstå.

    Jag förstår.  Du kan ju givetvis inte gå emot hennes vilja, även om hon inte kan motivera den. Men be henne att fundera på varför hon inte vill under några dagars tid och var tydlig med att hon kanske har skamkänslor och att det kanske är den delen av henne som sätter käppar i hjulen för henne. Du kan också tydliggöra för henne konsekvenserna på lång sikt att hon inte vill prata om sex, eller vad det nu är hon inte vill, så att hon inser att det inte är så att du vill att hon ska vilja för din skull, utan för att ert sexliv ska kunna blomma ut. Du måste försöka övertyga henne om betydelsen av att kämpa mot ett bra sexliv för att hon ens ska få någon motivation att ändra sig.

    En annan möjlighet är att ni går till en sexterapeut om ni inte kan lösa problemen på egen hand. Det skulle ju vara bra, för då skulle syftet med samtalet där automatiskt bli tydligt och du skulle inte behöva hamna i sitsen att du jämnt ska komma med konstiga krav på att prata om saker hon inte vill. Förutom att en tredje part har lättare att se klart på situationen och lyfta frågor på ett neutralt sätt mot ett tydligt gemensamt mål har ju en sexterapeut många fler strängar på sin lyra än ni själva har när det gäller att komma tillrätta med problemen. Det kanske kunde vara en väg framåt.
  • jrockyracoon
    Anonym (Tina) skrev 2019-09-07 00:40:25 följande:
    Vilka konstiga slutsatser man kan dra när man inte begriper bättre. Som bisexuell masochist som levt med BDSM och inskränkta människors värderingar i otroligt många år så är jag helt övertygad om att jag har sexuella erfarenheter som många bara kan drömma om. Att jag har integritet och värdighet kopplat till detta är för mig självklart. Att TS är en Alian som helt missat normala sociala regler är helt uppenbart och TS är en person som jag trots att jag inte känner honom känner ett stor förakt för behovet vi inte diskutera för det är en självklarhet.
    Nu blir det hela ännu märkligare.

    Du hade ju i ditt tidigare inlägg en del poänger när du pratade om dig själv och dina egna övertygelser som jag köpte. Alla har rätt till sina egna erfarenheter och åsikter. Men att jag reagerade så häftigt på det du sade berodde på när du i första och sista stycket anklagade TS för hans hållning och framhöll att din egen uppdelning var så mycket bättre.

    Nu fortsätter du angreppet mot TS genom att säga att du känner ett stort förakt för honom. Hur kan du använda så starka ord när vi ändå bara diskuterar en ganska liten fråga rörande kommunikation om sexualitet? Att känna förakt för någons person är ett ojuste personangrepp och hör inte hemma i en diskussion.

    Sedan är det väl ingen som har ifrågasatt dina sexuella erfarenheter och om du har levt med inskränkta människors värderingar länge så är det bara att beklaga. Att du har integritet och värdighet och att du känner att det är en bra grej, det är väl toppen i så fall.

    Sedan undrar jag vad du menar med att TS skulle sakna sociala regler? Sociala regler handlar ju främst om hur man bemöter personer man inte känner, det här handlar ju om kommunikationen mellan två kärlekspartners, det är ju en helt annan situation. Att man delar med sig av intima förtroliga saker är väl inte minsta konstigt i en sådan situation, och bryter verkligen inte mot några sociala regler. TS är en alien för att han saknar en skambelagd sexualitet och därför ser på sexuell kommunikation annorlunda än somliga andra.

    Men det finns också förstås de som inte främst låter skammen begränsa sin sexualitet utan har använt sex till att skada sig själva. De personerna har nog också ett behov av att hålla sina sexuella minnen borta från medvetandet. På din beskrivning verkar det nu som att det möjligen stämmer bättre in på dig, men det är bara en gissning för jag känner dig inte.


  • jrockyracoon
    Anonym (Tina) skrev 2019-09-07 01:16:39 följande:

    [quote=79884191][quote-nick]jrockyracoon skrev 2019-09-07 01:10:30 följande:[/quote-nick][/quote]

    Är du så jävla dum att du inte fattar att alla inser att du och Villrådig är samma lilla troll.


    Jag är inte TS, nej.

    Men TS och jag har faktiskt intressant nog en gemensam värdegrund i den här frågan.

    Nog finns det en del troll på TS. Men vad skulle ett troll få ut av att skriva en sådan här tråd? Jag tycker TS formulerar sig exakt kring vad han önskar med sitt inlägg, men många verkar missförstå hans intention och inte se något värde i att kunna prata om sex utan låsningar i relationen. En hållning som jag finner svår att begripa.
  • jrockyracoon
    Anonym (Swing for fun) skrev 2019-09-07 02:06:52 följande:
    Och nu vill du att jag skall tro på tomten också. Gick väl så där.
    Du får tro på vad du vill.

    Tro gärna att jag är ett troll, om det får dig att må bättre. Eller föralldel att jag och TS är samma person. Och då kan du ju också lämna tråden nu, så kan vi återgå till själva debatten vi andra som är intresserade av sådant.
  • jrockyracoon
    Anonym (Swing for fun) skrev 2019-09-07 02:20:51 följande:
    Vilken debatt om man får fråga.

    Vissa har integretet och respekt när det kommer till sex och annat här i livet och vissa har ett sjukligt behov av att snoka i saker man inte har med att göra. Mycket svårare än så är det inte och när en snokar lever med en person med en normal integretet så blir det problem, punkt slut.
    Är du en punkt slut- människa?

    De tycks ju ofta vilja säga punkt slut, när de sagt någon av sina "sanningar" för att förhindra andra att ifrågasätta. Ett trist sätt att debattera, verkligen.

    Du kan ju tycka att det är så enkelt som du säger.

    Att ta del av varandras historia är inte att snoka. Det är att försöka sätta relationen och personen i en historisk kontext. Ungefär som man kan sätta en viss tidsepok i en historisk kontext. Att lära sig mer om sin historia handlar i mycket om att lära sig att inte göra samma misstag igen, att kunna förstå och använda sig av den kunskapen för att förbättra både sin nutid och sin framtid.

    Men man ska givetvis inte tvinga någon att tala om sex mot sin vilja. Men ibland är det en god taktik att själv vara öppen med sex för att få skamkänslorna eller andra motstånd att släppa hos den andre. Det är inget fel med ett sådant förhållningssätt.

    Jag har i tidigare inlägg gett exempel på hur öppenheten kring sex, ens erfarenheter, önskningar och tankar kan hjälpa oss att utveckla vårt sexliv och också att komma runt problem som uppstår. I TS fall beskriver han hur deras sexliv är till stor del låst. Han beskriver en skamkänsla som låser kvinnans handlingsyta när det kommer till det sexuella.

    Här kan den sexuella historien vara till nytta, men TS tjej vill inte öppna upp sig där heller. Lösningen på deras problem är att försöka lösa upp hennes skamkänslor för att i maklig takt kunna börja kommunicera med TS om vad som funkar och inte funkar.

    Det finns ingen naturlag som säger att man måste vara sluten kring sin sexualitet, men det är inte heller fel om man väljer att vara det. Men det skapar problem om man inte är öppen för att kommunicera kring sex för att lösa de problem som uppstår och hitta en utvecklande väg till ett bättre sexliv.
  • jrockyracoon
    Anonym (Swing for fun) skrev 2019-09-07 02:20:51 följande:
    Vilken debatt om man får fråga.

    Vissa har integretet och respekt när det kommer till sex och annat här i livet och vissa har ett sjukligt behov av att snoka i saker man inte har med att göra. Mycket svårare än så är det inte och när en snokar lever med en person med en normal integretet så blir det problem, punkt slut.
    Är du en punkt slut- människa?

    De tycks ju ofta vilja säga punkt slut, när de sagt någon av sina "sanningar" för att förhindra andra att ifrågasätta. Ett trist sätt att debattera, verkligen.

    Du kan ju tycka att det är så enkelt som du säger.

    Att ta del av varandras historia är inte att snoka. Det är att försöka sätta relationen och personen i en historisk kontext. Ungefär som man kan sätta en viss tidsepok i en historisk kontext. Att lära sig mer om sin historia handlar i mycket om att lära sig att inte göra samma misstag igen, att kunna förstå och använda sig av den kunskapen för att förbättra både sin nutid och sin framtid.

    Men man ska givetvis inte tvinga någon att tala om sex mot sin vilja. Men ibland är det en god taktik att själv vara öppen med sex för att få skamkänslorna eller andra motstånd att släppa hos den andre. Det är inget fel med ett sådant förhållningssätt.

    Jag har i tidigare inlägg gett exempel på hur öppenheten kring sex, ens erfarenheter, önskningar och tankar kan hjälpa oss att utveckla vårt sexliv och också att komma runt problem som uppstår. I TS fall beskriver han hur deras sexliv är till stor del låst. Han beskriver en skamkänsla som låser kvinnans handlingsyta när det kommer till det sexuella.

    Här kan den sexuella historien vara till nytta, men TS tjej vill inte öppna upp sig där heller. Lösningen på deras problem är att försöka lösa upp hennes skamkänslor för att i maklig takt kunna börja kommunicera med TS om vad som funkar och inte funkar.

    Det finns ingen naturlag som säger att man måste vara sluten kring sin sexualitet, men det är inte heller fel om man väljer att vara det. Men det skapar problem om man inte är öppen för att kommunicera kring sex för att lösa de problem som uppstår och hitta en utvecklande väg till ett bättre sexliv.
  • jrockyracoon
    Anonym (Villrådig) skrev 2019-09-07 10:15:11 följande:

    Det är ju märkligt vad provocerade vissa blir av den här frågan. Det ska minsann talas om hur saker och ting är, hur respektlöst och integritetskränkande ens tanken på att samtala om tidigare sexerfarenheter är, det ska redovisas hur frigjord och erfaren man är i diverse mer eller mindre avancerade sexuella aktiviteter...men nåde om någon ens skulle yppa ett ord till sin partner om ett ex!!

    Det ska också kastas totalt ogrundade anklagelser och konstateras att två liktänkande medlemmar sjävklart måste vara samma person, något annat är ju helt otänkbart...för det kan ju inte finnas två personer i den här världen som har en så fasansfull inställning till att prata om tidigare erfarenheter inom ämnet sex som TS har!!

    Skojigast av allt är nog ändå konstaterandet att jag är en oskuld utan fru som hittat på hela historien. Jag vet inte vem som skulle ha störst fantasi i så fall, jag eller den som lyckas komma fram till den konspirationsteorin!

    Det konstateras att det här är ingen debatt, för ämnet gå inte att debattera. TS (och jrockyracoon som ju är samma person) har fel, punkt slut. Överste prästen/prästinnan har talat! 

    Till det svarar jag bara: var så god att lämna tråden om ämnet inte går att diskutera. (Löfte om detta har redan givits...återstår bara att se ifall det infrias.)

    jrockyracoon,

    Vi är tydligen en och samma person, men jag vill gärna fortsätta diskussionen med dig. Det är flera saker du skrivit som jag kommer ta med mig i min relation. Jag överväger också att, om lämpligt tillfälle uppkommer, nämna för min fru att jag startat denna tråd. Jag tror att om hon får läsa båda sidors uppfattning i frågan så kan det bli lättare för henne att förklara (kanske till och med) ifrågasätta sin inställning. Någon skrev att hon och gubben skrattat åt mig...jag är rätt säker på att min fru kommer ta sig för pannan när hon läser vissas inlägg här. Vi är dock inte sådana att vi skrattar åt andra människor, men vi förfasas ibland över folks beteende...speciellt när det gäller inskränkta och fördömande människor.


    TS!

    Det här är ditt första inlägg på detta forum och jag finner det ganska sorgligt att det hittills i tråden har blivit så många angrepp på dig. En person har till och med sagt att hon föraktar dig, vilket jag storligen förvånas över. Där har du ett rejält personangrepp och jag finner det svårt att förstå hur ett så starkt missnöje med din person kan uppkomma utifrån dina intressanta, men absolut inte provocerande tankar. Särskilt underligt också att personen skrev att hon hade förakt för dig, när det var jag som hade ifrågasatt hennes idéer.

    Du skrev i trådstarten att du önskade att folk hade lite överseende med dig. Den varan blev det inte mycket av efter all denna hätska anklagelsehärva.

    Jag skulle inte säga att detta mönster är typiskt FL, men det händer allt som oftast att det blir hätska stämningar, ilskna personangrepp och att en stor mobb ger sig på en enda stackare. Jag kanske har lite för udda personlighet för att kunna förstå varför det händer ibland. Jag kan tänka mig att det ofta handlar om att en person inte lyckas förmedla sitt syfte med tråden i  trådstarten (många verkar endast läsa den) eller skriver något som uppfattas som provocerande där, det blir en massa missuppfattningar och sen barkar det iväg.

    Låt dem skratta TS. Jag har ingen aning om vad som var så kul, men kanske de blev lite fnissiga enbart för att tråden handlade om ämnet sex. Att tråden handlade om sex kanske i sig kan vara en delförklaring till det uppkomna hatet. Kanske en ilska väcks hos människor som har gått och trott att det har varit en regel skriven i sten att man inte kan prata om vissa saker som har med sex och göra, och därför blir lite rädda när någon ifrågasätter denna tro. Deras egna känsla av att andra kan prata om detta vilket de själva inte förmår, gör kanske att reaktionen blir stark. Man behöver då kanske försöka skrämma personen till tystnad, för att på så sätt undkomma sin egen ångest.

    Din tanke att låta din flickvän titta på tråden är en bra idé. Det kanske kan leda vidare till en bra diskussion. Hej flickvännen!

    Vi får se hur diskussionen fortlöper. Nu måste jag, eller är jag du?, du eller jag, kanske bägge, gå och sova!

    Ha det fint!
  • jrockyracoon
    Anonym (Tina) skrev 2019-09-08 05:01:38 följande:
    Även om jag är till 100% övertygad om att detta är en riktig jävla trolltråd så kan det finnas ett visst intresse för någon att ta del av detta.

    Vi är olika som individer och vi har alla olika stora privata bubblor. Hur stora dessa bubblor är styrs av många faktorer, arv, miljö, personkemi, situation och egen mental status för att nämna några.

    För min del där rätt tuff BDSM är en del av vardagen är respekt, gränsdragning och ödmjukhet inför varandra helt nödvändig. När jag har en session så blottar jag mitt innersta, mest sårbara och heligaste eller så har jag en bottom som gör detsamma inför mig. Är på en annan nivå än vid vanlig sex men många mekanismer är de samma. Serotoninruset gör oss egentligen helt dumma i huvudet och man blottar sig och gör saker man aldrig skulle ha gjort i ett opåverkad tillstånd. Som sagt samma sak sker när man har sex även om det inte på långa vägar är på samma nivå. Man blottar sig man öppnar sig, man lämnar ut sitt heligaste och någon annan gör samma sak gentemot mig. Ett jävligt stort förtroende att förvalta med andra ord.

    För min del finns det inget att diskutera utan det som händer i den mörka källaren, sängkammaren, sandstranden eller var man nu har sina lekar eller det vanlig sexet det stannar där. Det handlar om respekt mot sig själv och den man leker med eller har sex med.

    När man pratar om sex, idkar sex, BDSM eller egentligen vad fan som helst där man inte är ensam så gäller samtyckeshjulet och allt man gör som inte är inom hjulet är ett övergrepp eller kränkning. Inget att förhandla om eller att diskutera. Allt annat än ett ja är ett nej och ett nej kan aldrig ifrågasättas och behöver aldrig motiveras, Mitt liv, mina gränser, mina beslut.

    Kan kanske låta hårt men jag har noll tolerans för personer som inte respekterar andras gränser och som känner ett behov av att ifrågasätt varför man har den gräns man har.

    Mina gränser flyttar jag när jag känner att jag kan vill och vågar flytta gränsen och det gäller när jag har sex, utövar BDSM eller pratar om sex och BDSM, svampställen eller fan och hans moster. Åter igen mitt liv min historia mina beslut.

    Har noll tolerans och respekt för personer som försöker ta sig friheter med mina gränser och beslut runt dessa. Så självklar även om det kan låts hårt så känner jag för TS och hans inställning när det gäller en högst hypotetisk fru inget annat än ett djup förakt.

    Nu är jag väldigt övertygad om att detta är en trolltråd men det finns en del intressanta frågeställningar runt detta och min uppfattning när det gäller respekt, gränser och integritet är för att uttrycka sig milt huggna i granit.

    Vi kan förtydliga detta med ett litet praktiskt exempel. Jag älskar CBT och att leka med nålar som man säger fast det egentligen är olika grova kanyler vi talar. Om vi mot förmodan skulle träffas och leka lite och jag plockar fram leklådan och frågar om det är ok att jag ger dig 10 hårda pungsparkar och sedan sätter lite nålar i bröstvårtorna, penis, pung och till sluta av några kanyler genom ollonet. I detta läge skulle du då tycka att jag skall nöja mig med att det är en gräns som du förmodligen inte vill all att vi skall passera och att ditt nej är ett nej ända tills den dag du själv av ren nyfikenhet känner att du vill testa. För mig är en gräns helig och ett nej är nej som skall respekteras utan att det måste motiveras stup i ett. Jag är till och med så respektfull att jag inte kommer starta någon tråd om att du är konstig som inte låter mig leka med det jag tycker är kul och be okända personer om hjälp med att förstå varför du har en så tråkig och trist inställning till något som är så kul och kan bli givande för vår sexuella framtid. Det är som sagt jag det, du har tydligen en helt annan uppfattning om respekt för varandra och hur man hantera ovilja hos en partner att gå över sina gränser.

    I övrigt så har jag för mycket länge sedan slutat skuldbelägga min sexualitet och mina sexuella uttryck. Skulle vara minst sagt problematiskt att leva tillsammans med en av Sveriges mest kända sexuella sadister som också är känd från åtskilliga tv-program där man talat om sex som inte är helt vanilj så slutsatser om att mitt behov av en privat bubbla när det kommer till sex har något med hämningar att gör tillåter jag mig att le elakt åt.
    Tack för ditt inlägg - det innehåller onekligen en intressant aspekt och tillför tråden en intressant aspekt, tycker jag.

    Det är också mer sakligt och jag förstår bättre vad du menar och tänker.

    Jag tror inte någon här tycker att man inte ska behandla andra med respekt och hänsyn eller respektera den gräns någon har under själva sexakten. Det tror jag de flesta förutsatte var fallet när det handlar om sex, men du gör en viktig poäng att det inte alltid är så, och att man faktiskt kan utsätta sig för så obehagliga saker att man mår dåligt av det efteråt.

    För min del skulle jag aldrig utsätta mig för den sortens risker i samband med sex. Detta eftersom jag själv är väldigt rädd om min kropp, och endast ger den till personer som jag känner väldigt bra, har lärt känna och litar på till 100%. Visst kan jag inte veta exakt innan jag har sex hur de kommer uppträda, men min tillit till dem måste vara stor för att vi ska kunna ha sex.

    Men alla är förstås olika. Problemet med att tacka ja till sex som man efteråt mår dåligt av, är att det skadar en själv. Det är inte bra att skada en själv, tycker jag. Därför tycker jag att man ska undvika att försätta sig i situationer som med en stor sannolikhet kan leda till sådan skada.

    Och visst ska man sedan prata om situationen, efteråt. Framförallt med en terapeut som kan försöka hjälpa en att förstå varför man har sex som riskerar att skada en själv.

    Utgångspunkten behöver alltid vara att alla har rätt till sina egna minnen och att ta upp dem med nära bekanta. Detta i syfte att försöka förstå dem och bearbeta dem. Det är grundregeln. Om jag är med om en bilkrasch har jag rätt att berätta om den traumatiska upplevelsen för mina nära vänner eller andra. Givetvis kan det vara så att den andra har bett mig om, och jag har gått med på, att inte berätta, och att jag därför har ett moraliskt ansvar att hålla det löftet. Då blir saker förstås mer komplicerade.

    Om jag har sex med någon, och jag lever i ett samhälle där sex är väldigt tabubelagt, kan det givetvis leda till problem om jag går runt och berättar för alla i min omgivning att vi har haft sex. Eftersom vårt samhälle just nu tabubelägger sex, vilket reaktionerna i den här tråden är ett bevis på, så skulle jag tänka mig för innan jag berättade för vem som helst om mina sexuella erfarenheter på ett sätt så att personen lätt kan identifieras. Men att berätta om sina sexuella erfarenheter för en person som man känner tillit för och är säker på att informationen inte kommer missbrukas och det har gått lång tid - det är inte riktigt samma sak. Om man är intresserad av att utvecklas inom ett område behöver man kunna analysera det och prata om det. Det är inte repektlöst eller att träda över någon annans gränser. Det är bara att vara nyfiken och utforska ens tidigare erfarenheter.

    Det är också skillnad mellan att inte kunna prata om sex för att det är skambelagt och att inte vilja prata om sex för att man har en övertygelse om att det är moraliskt fel.

    Om det är så att TS flickvän inte kan prata om sex för att det är skambelagt så är det en brist hos henne. Det gör i så fall att hon inte kan utnyttja de insikter hon kanske skulle kunna erhålla i en diskussion om sex. Jag kan tycka det är tråkigt om TS och flickvännen inte kan utveckla sitt sexliv p.g.a. en sådan sak. Om det däremot är så att flickvännen kan prata om sex, hon känner inte skam, men har dragit en tydlig gräns där hon inte tycker det är okej, är det förstås något TS ska respektera och förhålla sig till. Tyvärr kanske han då måste konstatera att sexlivet inte kan förbättras och leva med det eller också avsluta relationen. Eftersom de verkar ha en fin nära relation i övrigt tycker jag att ett sådant scenario vore hemskt sorgligt.

    Han har inte rätt att tvinga henne att hon ska kunna prata om sex, men han har rätt att få diskutera med henne varför hon inte vill det, och orsakerna till det. Kanske hon kommer komma fram till att det faktiskt har fördelar med sådana diskussioner och ändra sitt synsätt. Kanske hon kommer fram till att det är helt fel. Det är inte fel för henne att reflektera mer över det här ställningstagandet, om hon inte redan ha gjort det. Att analysera varför man är emot saker eller för saker på en djupare nivå är aldrig fel. Särskilt om den frågan är viktig för en relations överlevnad.

    Jag tycker du har dragit lite snabba slutsatser om att TS inte respekterar sin flickväns gränser och integritet. Jag tycker att hans inlägg visar att han på alla sätt månar om sin flickvän och respekterar hennes inställning även om han är nyfiken på varifrån den kommer och vill diskutera den med henne. Han vill att deras sexliv ska bli bättre och det kommer inte hända utan diskussioner. Att få ett bättre sexliv genom att vilja diskutera om sex är på intet sätt att kränka den andres integritet.

  • jrockyracoon
    Anonym (Tina) skrev 2019-09-08 10:38:05 följande:
    Har full respekt och förståelse för att TS vill tala om sex och sexuell historia. Det som är problemet är att TS fru inte vill tala om sexuell historia och det tycks TS ha väldigt lite förståelse för utan vill hitta sätt att dupera henne till att göra något hon inte vill vilket är ett fruktansvärt respektlöst sätt att hantera en relation på.

    På vilket sätt är det skilnad på att säga nej jag vill inte tala om det mot att säga nej detta vill jag inte vara med om kan jag inte se.

    Det är alltid den som vill minst som sätter gränsen detta oavsett om det gäller att tala om saker eller att praktisera saker.

    TS och hans fru har inte samma syn och samma vilja runt detta och är det hennes önska och vilja som sätter spelreglerna i och med att det i detta fallet är hon som vill minst.
    Din syn är väldigt statisk. Om någon har sagt nej, en gång, då är det så.

    Min fru ville ha barn. Jag ville inte ha det. Vi hade olika åsikter i frågan. Om vi hade tänkt lika statiskt som du hade vi inte kunnat fortsätta vara tillsammans, utan hade behövt separera. Vi gjorde inte det. Vi diskuterade, tänkte, funderade, diskuterade igen. Vi bråkade också, tjafsade och genomlyste frågan från många olika håll. Rätt var det var, tyckte jag inte att tanken att ha barn var lika skräckinjagade längre. Vi kunde till slut enas i en överenskommelse om barn där jag i den överenskommelsen fick möjlighet att levandegöra en dröm jag länge hade haft.

    En sak som man tycker från början kan ändras. Det var inte integritetskränkande av min fru att ta upp frågan om barn och sätta igång processer hos mig som senare fick mig att acceptera en sådan lösning. Det gäller att kunna ge och ta i en relation för att den ska kunna fungera. Man ska inte överträda sina egna gränser, men man kan diskutera och se om man kan hitta lösningar eller kompromisser i en fråga även om den från början verkar vara helt låst.

    Jag har inte uppfattat TS fru att hon är motvillig mot att diskutera varför hon inte vill tala om sex. Om så är fallet har du säkert en poäng i att TS kränker hennes gräns. Men ett sådant krav är väldigt egoistiskt som jag ser det. Det ger inte hennes man en möjlighet att förstå och sätta sig in i hennes värld, utan säger enbart stopp. Både TS och hans fru verkar lite för vettiga för att skära av alla möjligheter till samtal genom sådana diskussionsförbud.
  • jrockyracoon

    Hej TS.

    Jag råkade kalla din fru för flickvän i ett tidigare inlägg. Hoppas jag kan bli förlåten för det...!

  • jrockyracoon
    Anonym (Tina) skrev 2019-09-08 13:03:05 följande:
    Det är självklart inte att kränka någon att vilja något för egen del. Kränkningen uppkommer när jag försöker sätta min vilja över någon annans vilja. På samma sätt som med mina Kinks, det är helt ok att vilja ha kinky sex men jag kan aldrig ta mig rätten att tvinga på mina Kinks på någon annan. I detta fall jämställer jag önskan att prata om sexuell historik med en kink. Helt ok att prata om sin historia om alla inblandade vill det och i annat fall så får man avstå hur trist man än tycker att det är.

    Att jag sedan aldrig kommer att förstå nyttan eller nöjet med att tala om det som har hänt mellan mig och andra utan väljer att fokusera på här och nu och att skapa en gemensam målbild är mina preferenser men i mitt fall är det också en självklarhet att inte tala om det som hänt mellan mig och inte närvarande personer dels av respekt för att det privata är privat men också för att man aldrig vet vad som händer i framtiden och hur den personen som fått informationen kommer att hantera den i framtiden.
    Ja, se där. Allt det du säger nu kan jag skriva under på.

    Ingen ska tvinga någon annan att göra något den absolut inte vill. Allt ska bygga på frivillighet och inte tvång.

    Har man tydligt kommit överens om att hålla en viss sak hemlig innan, då ska den, i det normala fallet även hållas hemlig. Samtidigt ska man kunna få bryta ett sådant löfte om t.ex. juridiken kräver det, eller om man behöver bearbeta sina känslor i terapi eller liknande, anser jag.

    Jag inser också att informationen blir betydligt känsligare när det handlar om den typen av sex som du beskriver. Det är skillnad jämfört med om man har haft ett inte särskilt utforskande missionärsliv som väl inte är lika kontroversiellt? Överenskommelser innan om vad som gäller blir säkert i detta fall mycket viktigare.

    Jag tror också att ju mer vilt sex man har i form av kinky sex, gruppsex och BDSM där man riskerar att må dåligt, desto mer vikt är det att man funderar noga över varför man väljer att utsätta sig för det. Jag tror att det finns många som har sådant sex där orsaken finns i dålig självkänsla, traumatiska barndomsminnen och sexuella övergrepp. Finns misstanken är terapirummet antagligen en bättre plats att tillbringa sin tid än i någon annans säng.
  • jrockyracoon
    Anonym (Tina) skrev 2019-09-08 16:42:55 följande:
    Den typen av fördommar är vanliga. Självklart finns det BDSM-utövare som inte mår psykiskt bra men min bild är att det inte är vanligare bland BDSM-utövare än bland det vanilj-folket. Det som skiljer är att vi kryper innanför skinnet på varandra och vi talar ofta väldigt öppet om känslor och reaktioner speciellt under det vi brukar kalla landning. Det vill säga den stund där man sitter och oftast bara håller om varandra och checkar läget. Då är man oftast hög på dopamin, serotonin och andra hormoner som påverkar lustcentra i hjärnan. I det läget faller ofta murarna och man är extremt öppen och man får då reda på saker om varandra som både är nyttiga för den fortsatta resan tillsammans men också saker som är privata och känsliga. Samma sak händer vid vanlig sex åtminstone för mig där man efter bra sex ofta är extremt öppen och ärlig vid eftermys och kuddprat. Detta färgar givetvis min inställning när det gäller självskriven sekretess utan att den behöver vara formel på juridiskt bindande dokument. Att det finns situationer där man av juridiska eller moraliska skäl bryter sekretessen är självklart. Ingen vill skydda en person som gjort sig skyldig till övergrepp och liknande.

    Som ett förtydligande så hade jag en väldigt lycklig barndom helt utan trauman att bearbeta och liknade men jag viste långt innan jag egentligen var en sexuell varelse att jag inte var som alla andra med udda intressen och behov.

    Mitt behov av påslag i belöningsystemet gör att jag också utmanat mina gränser på andra sätt än sexuellt te.x med fallskärmshoppning, basejump, klippklättring och motorcykeåkning på bana tyvärr får jag väl också erkänna det ofta har gått på tok för när jag kört på allmän väg.
    Kanhända att jag har fördomar. Det vet man väl aldrig om ens tankar är förrän man får det bekräftat i t.ex. vetenskapliga undersökningar eller liknande. Får jag det kommer jag förstås ändra min uppfattning.

    Jag är dock inte så fördomsfull att jag inte tycker att man ska leva ut sina fantasier så länge man själv vill det, inte riskerar att bli trasig själsligt, det är riskfritt, alla är med på det, ingen blir skadad och alla visar respekt för varandra. Varför inte, liksom...

    Du kanske behöver kickar i livet, och känna adrenalinet flöda, verkar det som.


  • jrockyracoon
    Anonym (Villrådig) skrev 2019-09-08 23:01:25 följande:
    Din omtanke är uppskattad racoon! Dock är jag rätt luttrad när det gäller forum och sociala medier efter att ha varit hyfsat aktiv sedan Internets barndom, och den här typen av angrepp är dessvärre lite för vanliga. Inte så ofta mot mig, men generellt så finns det en kategori skribenter som är extremt självrättfärdiga och ser det som sin uppgift att tala om för andra hur det är.

    Särskilt festligt är det med de som bara efter ett par inläggs konversation anser sig veta allt om vad opponenten är för typ av människa och därför tycker sig ha rätt att göra rena personangrepp. Extra festligt är det när uppfattningen är så in i h-vete fel att inget annat kunde vara mer fel!

    Det som dock fascinerat mig mycket med den här tråden är hur otroligt rätt du, racoon, har haft i din "analys" av mig som person (även min fru faktiskt) och min tanke med frågeställningen i den här tråden! Så till den milda grad att anklagelser om att du och jag är samma person fallit, vilket ju är otroligt festligt.

    Nu har ju tråden glidit över mot BDSM, och jag har noterat på forum där sex avhandlats att många BDSM-människor på forum är som crossfit-utövare, med det gamla memet "First rule of crossfit...you always talk about crossfit". De har också en tendens att ofta tillhöra gruppen jag beskrev i första stycket ovan.

    Jag kan inte tillföra något gällande BDSM, så jag håller mig utanför den diskussionen. Det jag dock kan säga är att jag tycker att det är en väldigt skillnad mellan den situation jag beskrev i ursprungsinlägget och situationen där människor (som kanske inte ens känner varandra så väl) avser utöva sex där gränsen till misshandel är utsuddad genom samtycke. Observera att jag inte dömer, var och en får (och ska!) pyssla med vad de själva vill så länge det är inom lagens råmärken och alla är med på det. Jag tycker tvärt om så, precis som raccon skrivit tidigare, att det är för mycket sociala regler runt sex. Regler som grundar sig i religion och vissa gruppers behov av att kontrollera andra grupper. Dessa regler hämmar människors, framförallt kvinnors, sexualitet vilket berövar dem fantastiska upplevelser. Tänk vad många det är som levt hela sitt liv utan att ha fått leva ut sin sexualitet...vilket slöseri!!

    Och då är vi tillbaka på trådens ämne. I mitt fall handlar det om ett par som levt ihop länge och avser att vara varandra trogna resten av livet. Det betyder att det kommer inte bli bättre än dessa två människor gör det till gemensamt. Vardera part har därför, enligt mig, ett ansvar att göra sitt bästa för att även tillgodogöra den andre parten likväl som sig själv. Det betyder INTE att någon ska göra något den verkligen inte vill. Däremot anser jag att man gott kan göra något som man inte är helt bekväm med för den andres skull.

    Jag läste en annan aktuell tråd här där frågan "svälja eller inte svälja" ställdes. Detta har jag läst om på andra ställen också, och nåde den kvinna som säger att hon sväljer för sin mans skull, även om hon kanske inte älskar det. Genast dyker moralpoliserna upp och ryar om att man ALDRIG SKA GÖRA NÅGOT MAN INTE TYCKER OM!!!! Oftast händer samma sak som i denna tråd också, att mannen görs till en förtryckare och kvinnan uppmanas att omedelbart lämna honom och hitta någon ny.

    Detta är kvalificerat struntprat! Män gör också saker de kanske inte älskar för sina kvinnors skull. Det är dock aldrig någon som kliver upp på barrikaderna och skanderar att kvinnan är en förtryckare och att mannen är värd någon bättre.

    Respekt och integritet är otroligt viktigt i ett förhållande...men det är också viktigt att omvärdera sina principer för partnerns skull om så önskas, speciellt de moraliska.
    Tack. Skönt att höra att du är aningen luttrad, du med. En kalldusch känns kanske bättre om man är medveten om att den kan komma.

    Oj, har jag haft någon typ av Saida-talang som jag inte själv har förstått. Haha. Nej, jag vet inte exakt vad du menar, men såhär har jag märkt att det har blivit i ett antal trådar på den senaste tiden. Det börjar med:
    1. Jag läser trådstarten förstås, men sedan läser jag alla inlägg i den tråden innan jag börjar kommentera. (Så gjorde jag även med din tråd).
    2. Jag tycker mig förstå situationen och gör ett inlägg utifrån min tanke.
    3. Ofta har jag redan då lagt märke till att mitt inlägg skiljer sig från de andra. Jag har ofta en helt motsatt syn än de. De har hakat upp sig på något i texten, oftast trådstarten. Det förargliga för mig är att jag ofta inte riktigt kan lägga märke till vad det är mer exakt. Jag tror att det är någon fördom som jag saknar som de har. Jag känner mig nästan som om jag har någon typ av diagnos, eller kommer från ett annat land för att jag inte ser det, som de verkar se.
    4. När tråden fortsätter utkristalliseras ofta att min uppfattning om situationen var den rätta, och att många av inläggen då börjar diskutera det som jag började diskutera från början.
    5. Med jämna mellanrum kommer dock avbrott i form av personer som har läst trådstarten och sedan drar samma felaktiga slutsats som många andra tidigare har gjort.

    Suck...

    Angående att göra saker man inte är bekväm med - ja, under vissa omständigheter, eller mer specifikt att man är bekväm med att göra den sak man inte är bekväm med.

    Jag tänker att man kanske kunde prata om det man inte vill göra. Se det ur andra perspektiv. Fundera lite på det. Testa någon gång, eller testa till hälften. Fundera lite till. Sedan kanske man kan komma fram till ett beslut. Testar man och det funkar bra, ja, då är det toppen. Om man inte testar eller man testar och det inte kändes så bra, då kanske man kan lägga ner det en stund.
     
    Det är väldigt många kvinnor som verkar ha sex på regelbunden basis med sin man, fast de inte tycker om det. Det tycker inte jag känns bra. Det handlar då inte om att de vill pröva att testa något nytt, eller att det finns en ömsesidighet i att göra saker för varandra utan de bara genomlider samlaget.

    De kvinnorna borde höra mer att de inte ska göra saker de verkligen inte tycker om.

    Har man olika principer om vissa saker behöver man kanske se om man kan komma närmare varandra med dem. Om man inte är enäggstvillingar med exakt samma uppväxt, så tar två partners antagligen med sig olika värderingar, åsikter och läggningar när man första gången slår sina påsar ihop. Om man saknar flexibilitet att i vissa frågor närma sig varandras åsikter och tankar, åtminstone till en del, kommer man inte klara att leva i en nära relation. Anpassning är nödvändigt om vardagen ska flyta på.

    Det behöver också finnas en balans. Om den ena ska anpassa sig mer än den andre i alla sammanhang kan det bli en skev relation som inte gynnar relationens framtid på lång sikt.

Svar på tråden Prata om tidigare sexerfarenheter?