• Anonym (Ledsen)

    Konflikt med svärmor

    Är nu i vecka 30 och fick igår ett samtal från min svärmor som jag mår väldigt dåligt över. Jag har svårt att koncentrera mig och vill bra gråta. Hon verkar dock inte tycka att hon gjort något fel och nu känns det som jag är i ett vacuum med en helt annan svärmor än den jag tidigare tyckte om. Jag vet att jag är full i hormoner men tror att jag kanske skulle kunna reagerat på samma sätt om jag inte var gravid.


    För en vecka sedan fyllde jag 40 år. Eftersom jag är i 7:e månaden orkade jag inte ställa till med något stort utan bjöd de närmsta vännerna med familj vilket ändå blev 20 personer. Då jag fyllde år på en fredag så valde jag att ha festen på lördag för att hinna förbereda. När jag vaknar på min födelsedag på fredagen blir jag inte uppvaktad av min sambo och vår son. Jag är van att man får en liten sång och kanske framdukad frukost och en present. Så har vi alltid gjort i min familj och så har jag alltid firat min sambo och vår son. När jag kommer på jobbet frågar i princip alla hur jag blivit uppvaktad på morgonen. De som ringer och grattar mig frågar samma sak. Tillslut börjar jag gråta då börjar känna mig bortglömd då vi firade min sambo jättestort i två dagar när han 40 år.  Till slut bryter jag ihop och åker hem och gråter. Jag ringer min kompis som  och min sambo som båda fick höra hur ledsen jag var över att inte bli firad på min stora dag. Min sambo säger ?men du ville ju inte göra någon stor sak?. Nä jag ville inte bjuda in 50-60 personer men det betyder väl inte att jag inte vill bli uppvaktad av min familj och få en present?  


    För att trösta min så bjuder min kompis ut mig på middag på kvällen eftersom min sambo inte planerat något för kvällen heller. Min sambo erbjuder därefter samma sak men jag var för ledsen och besviken på honom vid det här laget att jag valde att gå ut med min vän istället.  Under dagen hade min svärmor försökt nå mig men jag hade antingen varit på jobbet eller hemma och gråtit så jag hade inte svarat. Istället fick hon under tiden jag var ute och åt med min vän fått tag i min sambo. Han är då jätteledsen och berättar att jag valt att inte spendera kvällen med honom och min son. Detta lämnade vi dock bakom oss och hade en trevlig fest på lördagen.


    Igår ringer som sagt min svärmor mig och skäller i över 10 min. Hon säger saker som ?hur länge ska XX stå ut med dig?. Att jag förstör hennes son och vårt barn med mitt temperament. Hon menar på att han gör allt hemma och jag gör inget. Att alla andra ser hur jag är men jag verkar inte fatta hur jag är. Hon refererande till att min sambos pappa och hans syster ska tycka samma sak. Jag ringde såklart båda två och svärfar som blev jätteupprörd då han menar på att han tycker jättemycket om mig och att han inte pratat med svärmor på två månader (de är skilda).


    Min sambo friade till mig i aug och säger att han älskar mig mer och mer för varje dag. Han har aldrig sagt till mig eller HENNE att han tycker att jag kör med honom eller är missnöjd med mig, förutom när han var ledsen på min födelsedag. Det jag kan förstå kan ha provocerat henne är att jag i somras bad honom göra mycket då jag hade en utsliten axel så jag fick absolut inte bära något tyngre än ett kilo. Jag sa; kan du lyfta det, kan du snälla packa in den här i bilen etc.


     


    Jag mår jättedåligt av det här. Vet inte hur jag ska förhålla mig till den nyuppkomna situationen eller göra. Jag vet att min sambo älskar sin mamma och vill inte komma emellan dem. Som de känns nu så kommer jag aldrig kunna vara naturlig runt henne eller tycka att det är kul att åka 120 mil för att hälsa på. Hur tänker ni? Är jag överkänslig för att jag är gravid?  Borde jag ta till mig hennes ?feedback? för att bli  en bättre människa och acceptera att bli utskälld.

  • Svar på tråden Konflikt med svärmor
  • Anonym (Ledsen)
    jrockyracoon skrev 2019-09-08 22:36:56 följande:
    Ja, du har rätt i att TS har två barn. Det första barnet fick svärmoderns pappas namn när det föddes. Det gladde TS, skrev hon. Jag tycker det förstärker bilden av en relativt plötslig omställning i relationen mellan TS och svärmodern. Utifrån TS synvinkel har relationen varit bra tidigare eftersom hon skriver att hon "nu blivit en helt annan svärmor än den jag tidigare tyckte om". Visst kan svärmoderns känslor ha kommit krypande under en tid,utan att hon har visat det - men jag tycker ändå det tyder på att de har haft en fungerande relation ett tag men som nu plötsligt brutits.

    Min tolkning av detta är att möjligheterna till att konflikten ska kunna finna en lösning är positiv. Erfarenheten visar att TS och svärmodern kan ha en fungerande och till och med en varm relation, där svärmodern facetimear och pratar med sonen även om svärmodern inte "är den typ av person som man lätt kommer in på livet".

    Jag vill inte sia om vilken relation TS önskar sig med svärmodern. Så bra som möjligt, antar jag.

    Det kräver inte mycket av TS resurser att ta kontakt direkt med svärmodern bortsett givetvis från den psykiska anspänningen. Hon behöver inte ta reda på telefonnumret. Hon behöver möjligen börja ladda mobilen först ifall det blir ett långt samtal. Sedan behöver hon slå numret. Därefter prata och lyssna. Efter kanske fem minuter, högst tio är det över. Mycket lite jämfört med den vånda och det grubbleri som ofta blir konsekvenserna av olösta konflikter.

    Men är man inte van att ha konfliktsamtal kan det givetvis känna jobbigt att ta steget. Man kan vara konflikträdd och kanske vill undvika alla lösningar som känns potentiellt obehagliga. Svärmodern var ju dessutom extremt otrevlig mot TS vid senaste samtalet.

    Men man ska inte underskatta hur otroligt skönt det brukar kännas när väl samtalet är över och konflikten kanske är helt eller delvis borta. Och om man lär sig att hantera konflikter genom att ta det direkt med personen, så kan man förstås fortsätta använda det i andra relationer som inte fungerar som de ska. Det blir en form av livskunskap som man kan plocka fram när det behövs.

    I TS gravida tillstånd tycker jag att hon skulle ta chansen. När jag läser mellan raderna tycker jag mig känna hur jobbigt det här är för henne och tänker på hur välgörande en direktkonfrontation kunde vara för henne. Inte roligt om hon måste gå omkring och bära på den här konflikten fram till förlossningen och efter den när hon borde få njuta av barnet utan denna skugga fallande över henne.

    I det fall sambon får svärmodern att t.ex. be om ursäkt, så är det jättebra. Vi får hoppas på att det blir så eftersom TS tycks föredra den lösningen. Det finns vissa risker i det, men jag lutar åt att det kommer gå bra ändå. Deras tidigare hållbara relation tillsammans med att svärmodern normalt inte verkar ha en så kort stubin, talar för att situationen kommer lösa sig relativt enkelt. Om sambon nämner detta med TS ryggbesvär t.ex. så kanske svärmodern ändrar uppfattning.

    Jag försöker se anledningen till hennes aggression och kommer enbart fram till att hon inte visste att jag inte fick lyfta något alls sist vi hälsade på henne. Då kan jag faktiskt förstå att hon regerade på mitt beteende. Den vecka vi var där lyfte jag inte i en enda väska, drog inte barnvagn eller lyfte vår son. Jag bad min sambo varje gång det behövdes. Det vi båda (jag och min sambo) funderar mest över är varför hon aldrig frågat honom om att jag "kör med honom". Då hade han kunnat förklara att jag riskerade en sjukskrivning om jag inte blev bättre. Förra sommaren när vi var där så hoppade jag på kryckor och julen före det var jag höggravid med vår 3 åring. Det har verkligen varit olyckliga omständigheter varje gång vi hälsat på henne. Jag tycker ändå jag gjort mitt bästa trotts kryckor, graviditet etc. /


    TS

  • jrockyracoon
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-09-09 08:49:54 följande:
    Hej, tack för din analys <3 . Jag kan förstå vad du menar och både jag och min sambo försöker förstå vad hon ville med detta samtal. Till saken hör den att jag gör 80 procent av allt hushållsarbeten och största delen tar han om våran son själv. Han klipper oftast gräset medan jag gör övriga, grovstädar, finstädar, håller ordning på kläder och storlekar, köper nytt tvättar och tar hand om trädgården och blommor. Eftersom vi håller på att bygga garage vilket han gör med lite hjälp av hantverkare så finns ingen tid för oss att umgås på fritiden. Jag är därför själv med vår son på kvällar och helger och han jobbar i garaget. Vi är helt överens om denna uppdelning för att få livet att gå runt och frisätta tid för att kunna bygga. En lång och utdragen byggnation som är inne på sitt tredje år nu. Varken jag eller han fattar varför hon tror att han gör allt eller varför hon sa det. Han har aldrig klagat på uppdelningen då han bygger på sitt drömgarage som ska ha plats för alla hans motorintressen. Jag ville inte ha ett sådant stort garage men jag är mån om att han kan utveckla sina intressen men därför har det blivit så att jag gör nästa allt hemma och är själv med sonen.  

    Att hon vräkte ur sig det hon gjorde fattar jag inte och det visar bara att hon inte bor i närheten och ser vår vardag.

    Jag förstår inte syftet med samtalet förutom att jag numera är ledsen. Försöker skaka av mig allt elakt hon sa och tänka att det inte stämmer. Jag vet dock att det är hennes sanning och det hon tycker om mig vilket är tråkigt då man förväntas spendera jul och semestrar ihop. Hon bor som ni vet 120 min ifrån oss så man blir väldigt intim när man är med varandra. Bor under samma tak etc. Det blir intensivt under en kort period. Sen är det flera månader till nästa gång.
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-09-09 15:40:16 följande:

    Jag försöker se anledningen till hennes aggression och kommer enbart fram till att hon inte visste att jag inte fick lyfta något alls sist vi hälsade på henne. Då kan jag faktiskt förstå att hon regerade på mitt beteende. Den vecka vi var där lyfte jag inte i en enda väska, drog inte barnvagn eller lyfte vår son. Jag bad min sambo varje gång det behövdes. Det vi båda (jag och min sambo) funderar mest över är varför hon aldrig frågat honom om att jag "kör med honom". Då hade han kunnat förklara att jag riskerade en sjukskrivning om jag inte blev bättre. Förra sommaren när vi var där så hoppade jag på kryckor och julen före det var jag höggravid med vår 3 åring. Det har verkligen varit olyckliga omständigheter varje gång vi hälsat på henne. Jag tycker ändå jag gjort mitt bästa trotts kryckor, graviditet etc. /


    TS


    Hej TS!

    Jag förstår och beklagar djupt din situation. Du verkar vara en alldeles underbar kvinna som kämpar och tar hand om ditt barn och hem. Du verkar ha nära till känslor och jag kan ana att dina man borde vara väldigt tacksam över att han har en så fantastisk kvinna i sin närhet. Nu när du ska få barn och är extra känslig så dimper den här oönskade konflikten ned på dina knän. Det är inte konstigt att du reagerar med bestörtning.

    Samtidigt så vill jag ändå påpeka ett misstag som du enligt min mening gör just nu, även om det är mycket förståeligt.

    Misstaget är att du göder konflikten.

    Vad menar jag då med det?

    Jo jag menar att du vänder dig till andra, oss här på FL och din man och analyserar och försöker förstå. Vi är fel personer eftersom vi inte är din svärmoder. Det är till henne du ska vända dig med dina tankar och funderingar. Skriva ett mail. Eller skicka ett brev. Eller ha ett samtal på telefonen. Men det undviker du.

    Jag menar att konflikten blir större och större i ditt huvud (och det är där konflikten finns, i ditt och svärmoderns huvuden), ju mer du grubblar och tänker på vad hon i samtalet  sade, vad hon menade, vad hon kan ha antytt när hon sade en viss sak, eller när hon gjorde ditten eller datten. Eller vad du gjorde när du var där, vad du sade, hur du agerade, vad du kunde ha gjort istället, etc.

    Jag förstår att du gör alla de här sakerna, det är högst mänskligt, men jag skulle önska att du vände dig till den som sitter inne på svaren istället för att gissa. Dina hypotetiska utläggningar kanske visar sig vara helt fel, och tänk så mycket kraft och möda du har lagt ner på dem. Ju mer du tänker på det, desto större problem blir det för dig, och desto mer mod och kraft kommer det behövas när du sen ska prata med svärmodern om situationen.

    Jag tycker alltså att det är dags för dig att kontakta svärmodern på något sätt med dina frågor även om jag har full förståelse ifall du tycker det känns svårt.. Hon var oerhört otrevlig mot dig, men du vet väl att människor kan bli sådana när de tappar besinningen? Du kanske har varit med om det som en liten flicka och blivit rädd? Nu behöver du inte bli rädd längre för du är vuxen.

    Faktum är att det fortfarande är möjligt att alltihop är ett stort missförstånd. Jag är mycket inne på din linje att svärmodern antagligen har missförstått ditt sätt att behandla din man. Att du har haft ont i ryggen, att du gör 80% av hemarbetet - det är viktiga uppgifter som du behöver förmedla till henne. Men det förklarar ändå inte helt ut hennes ilska, enligt min mening. Den bottnar säkert i andra känslor också, som vi inte helt och fullt kan veta vilka de är. Men det vi vet om dem är att de i vilket fall inte har med dig som person att göra!

    Om du inte vågar ringa, så skriv ett brev istället. Då kan din sambo lämna det brevet till henne om han ändå ska besöka henne. Då riktar du dig med relevanta frågor till den det berör. Det är en mer sund inställning som ger möjlighet för henne att svara och säga hur hon tolkar situationen. Samtidigt är det svårt att erkänna ett misstag, även om man inser det. Hon kanske är för stolt för att säga att hon har tänkt fel. Men ju mer ödmjuk du är och inte riktar anklagelser direkt mot henne utan bara pratar om din upplevelse, desto större chans är det att hon inte hamnar i försvar och erkänna att hon tänkt fel om dig och situationen.

    Du har alldeles rätt i att hon inte känner till er relation och att hennes uttalanden därför inte har någon substans alls. Ändå tycks de har gått rakt in i dig. Jag undrar om det finns någon annan anledning till det, annat än att du är extra sårbar just nu i och med din graviditet?

    Om en person i ens närhet kastar ut sig så osakliga uttalande som din svärmoder gjorde, är det förstås väldigt sårande. Men jag undrar ändå om det finns några faktorer i din bakgrund som gör sådant extra känsligt för dig?

    Ta det lugnt! Allt ordnar sig snart till det bästa igen. Då kan du lägga hela den här historien bakom dig, och se fram emot att möta din fina unge och jag gissar att det kommer att bli en hel del familjelycka i ert hus! Försök tänka på det istället under den tid som går innan du tar dig tid att ställa dina frågor till svärmodern!

    Alla vi i tråden står bakom dig! Var stark, nu!


  • MalinMalin
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-09-09 08:49:54 följande:

    Hej, tack för din analys <3 . Jag kan förstå vad du menar och både jag och min sambo försöker förstå vad hon ville med detta samtal. Till saken hör den att jag gör 80 procent av allt hushållsarbeten och största delen tar han om våran son själv. Han klipper oftast gräset medan jag gör övriga, grovstädar, finstädar, håller ordning på kläder och storlekar, köper nytt tvättar och tar hand om trädgården och blommor. Eftersom vi håller på att bygga garage vilket han gör med lite hjälp av hantverkare så finns ingen tid för oss att umgås på fritiden. Jag är därför själv med vår son på kvällar och helger och han jobbar i garaget. Vi är helt överens om denna uppdelning för att få livet att gå runt och frisätta tid för att kunna bygga. En lång och utdragen byggnation som är inne på sitt tredje år nu. Varken jag eller han fattar varför hon tror att han gör allt eller varför hon sa det. Han har aldrig klagat på uppdelningen då han bygger på sitt drömgarage som ska ha plats för alla hans motorintressen. Jag ville inte ha ett sådant stort garage men jag är mån om att han kan utveckla sina intressen men därför har det blivit så att jag gör nästa allt hemma och är själv med sonen.  

    Att hon vräkte ur sig det hon gjorde fattar jag inte och det visar bara att hon inte bor i närheten och ser vår vardag.

    Jag förstår inte syftet med samtalet förutom att jag numera är ledsen. Försöker skaka av mig allt elakt hon sa och tänka att det inte stämmer. Jag vet dock att det är hennes sanning och det hon tycker om mig vilket är tråkigt då man förväntas spendera jul och semestrar ihop. Hon bor som ni vet 120 min ifrån oss så man blir väldigt intim när man är med varandra. Bor under samma tak etc. Det blir intensivt under en kort period. Sen är det flera månader till nästa gång.


    Hej TS,

    Jag kan absolut förstå att du blev ledsen över svärmors beteende. Väldigt orättvist av henne! Har din man pratat med henne och påpekat det orättvisa samt att hon inte ska lägga sig i på det sättet längre? Min man hade ringt upp sin mor ögonblickligen!

    Men när jag läser dina inlägg så får jag bilden av ett ännu större problem, svärmors utbrott bleknar i jämförelse. Hur har du det egentligen i din relation TS? Du beskriver att det är du som nästan helt själv sköter hem och barn. Att du och din man knappt umgås eftersom han bygger på sitt "drömgarage"tillsamnans med hantverkare. Att detta bygge nu är inne på sitt tredje år!? Utöver detta så planerade du hans 40-årsdag grundligt och det kostade runt 20 000 kr. Men själv fick du inte ens en frukost på sängen eller en middag på kvällen.

    Hur tar din man hand om dig? Är han tacksam för allt du gör? Har du något drömprojekt som också får ta massa tid i anspråk?
  • Anonym (Ledsen)
    jrockyracoon skrev 2019-09-09 16:59:03 följande:
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-09-09 15:40:16 följande:

    Jag försöker se anledningen till hennes aggression och kommer enbart fram till att hon inte visste att jag inte fick lyfta något alls sist vi hälsade på henne. Då kan jag faktiskt förstå att hon regerade på mitt beteende. Den vecka vi var där lyfte jag inte i en enda väska, drog inte barnvagn eller lyfte vår son. Jag bad min sambo varje gång det behövdes. Det vi båda (jag och min sambo) funderar mest över är varför hon aldrig frågat honom om att jag "kör med honom". Då hade han kunnat förklara att jag riskerade en sjukskrivning om jag inte blev bättre. Förra sommaren när vi var där så hoppade jag på kryckor och julen före det var jag höggravid med vår 3 åring. Det har verkligen varit olyckliga omständigheter varje gång vi hälsat på henne. Jag tycker ändå jag gjort mitt bästa trotts kryckor, graviditet etc. /


    TS


    Hej TS!

    Jag förstår och beklagar djupt din situation. Du verkar vara en alldeles underbar kvinna som kämpar och tar hand om ditt barn och hem. Du verkar ha nära till känslor och jag kan ana att dina man borde vara väldigt tacksam över att han har en så fantastisk kvinna i sin närhet. Nu när du ska få barn och är extra känslig så dimper den här oönskade konflikten ned på dina knän. Det är inte konstigt att du reagerar med bestörtning.

    Samtidigt så vill jag ändå påpeka ett misstag som du enligt min mening gör just nu, även om det är mycket förståeligt.

    Misstaget är att du göder konflikten.

    Vad menar jag då med det?

    Jo jag menar att du vänder dig till andra, oss här på FL och din man och analyserar och försöker förstå. Vi är fel personer eftersom vi inte är din svärmoder. Det är till henne du ska vända dig med dina tankar och funderingar. Skriva ett mail. Eller skicka ett brev. Eller ha ett samtal på telefonen. Men det undviker du.

    Jag menar att konflikten blir större och större i ditt huvud (och det är där konflikten finns, i ditt och svärmoderns huvuden), ju mer du grubblar och tänker på vad hon i samtalet  sade, vad hon menade, vad hon kan ha antytt när hon sade en viss sak, eller när hon gjorde ditten eller datten. Eller vad du gjorde när du var där, vad du sade, hur du agerade, vad du kunde ha gjort istället, etc.

    Jag förstår att du gör alla de här sakerna, det är högst mänskligt, men jag skulle önska att du vände dig till den som sitter inne på svaren istället för att gissa. Dina hypotetiska utläggningar kanske visar sig vara helt fel, och tänk så mycket kraft och möda du har lagt ner på dem. Ju mer du tänker på det, desto större problem blir det för dig, och desto mer mod och kraft kommer det behövas när du sen ska prata med svärmodern om situationen.

    Jag tycker alltså att det är dags för dig att kontakta svärmodern på något sätt med dina frågor även om jag har full förståelse ifall du tycker det känns svårt.. Hon var oerhört otrevlig mot dig, men du vet väl att människor kan bli sådana när de tappar besinningen? Du kanske har varit med om det som en liten flicka och blivit rädd? Nu behöver du inte bli rädd längre för du är vuxen.

    Faktum är att det fortfarande är möjligt att alltihop är ett stort missförstånd. Jag är mycket inne på din linje att svärmodern antagligen har missförstått ditt sätt att behandla din man. Att du har haft ont i ryggen, att du gör 80% av hemarbetet - det är viktiga uppgifter som du behöver förmedla till henne. Men det förklarar ändå inte helt ut hennes ilska, enligt min mening. Den bottnar säkert i andra känslor också, som vi inte helt och fullt kan veta vilka de är. Men det vi vet om dem är att de i vilket fall inte har med dig som person att göra!

    Om du inte vågar ringa, så skriv ett brev istället. Då kan din sambo lämna det brevet till henne om han ändå ska besöka henne. Då riktar du dig med relevanta frågor till den det berör. Det är en mer sund inställning som ger möjlighet för henne att svara och säga hur hon tolkar situationen. Samtidigt är det svårt att erkänna ett misstag, även om man inser det. Hon kanske är för stolt för att säga att hon har tänkt fel. Men ju mer ödmjuk du är och inte riktar anklagelser direkt mot henne utan bara pratar om din upplevelse, desto större chans är det att hon inte hamnar i försvar och erkänna att hon tänkt fel om dig och situationen.

    Du har alldeles rätt i att hon inte känner till er relation och att hennes uttalanden därför inte har någon substans alls. Ändå tycks de har gått rakt in i dig. Jag undrar om det finns någon annan anledning till det, annat än att du är extra sårbar just nu i och med din graviditet?

    Om en person i ens närhet kastar ut sig så osakliga uttalande som din svärmoder gjorde, är det förstås väldigt sårande. Men jag undrar ändå om det finns några faktorer i din bakgrund som gör sådant extra känsligt för dig?

    Ta det lugnt! Allt ordnar sig snart till det bästa igen. Då kan du lägga hela den här historien bakom dig, och se fram emot att möta din fina unge och jag gissar att det kommer att bli en hel del familjelycka i ert hus! Försök tänka på det istället under den tid som går innan du tar dig tid att ställa dina frågor till svärmodern!

    Alla vi i tråden står bakom dig! Var stark, nu!


    Tack jrockyracoon <3 Helt relevanta frågor som jag funderat på sedan i går kväll. Jag är verkligen så tacksam för er feedback och att ni tar er tid. Ni känner ju inte ens mig så att jag fått denna stöttning är för mig helt fantastiskt.

    Jag vet att det du skriver om att jag göder konflikten är korrekt. Jag är till och med ansvarig för att det är en konflikt. Hade jag vänligt vid samtalet sagt till henne, "Ja oj, ser du på det på det sättet. Ok, jag har inte sett det ni ser etc. Jag ska tänka på hur jag beter mig framtiden etc. " och sen vänligt och gulligt sagt hej då, ja då hade det inte varit en konflikt.

    Mitt problem är att jag har svårt att göra detta när jag inte tycker att den feedback jag får stämmer. Hon har vid ett tidigare tillfälle kommenterat och kritiserat mig för att jag lätt förlägger saker och glömmer var jag exempelvis lagt min mobiltelefon. Jag tänker inte alltid att nu lägger jag den här saken här, utan det sker i farten och jag minns inte. Hon var väldigt irriterad på detta när vi hälsade på vid påsk och den typ av kritik tar jag inte personligt. Jag VET att det hon säger stämmer och funderar på hur jag kan göra för att bli bättre. Det är därmed inte svårt att glömma och gå vidare när jag vet att det är befogad kritik och feedback.

    Nu känns allt så svårt för jag vet inte vad ett brev eller ett samtal skulle innehålla för information. Ska jag förklara mig? Ska jag säga att det hon säger inte stämmer? Ska jag säga hur mycket det sårade. Vet inte Läget känns låst då hon flera gånger säger att det inte går att förklara för någon som inte fattar. Hon säger att "Alla andra ser tydligen hur du är och det går ju inte att prata med dig om du inte fattar själv". Vilka är alla andra. Sitter de nere i min sambos hemstad och pratar skit om mig.

    Det som absolut sårade mest och som jag gråtit över i flera dagar är att hon sa "jag har funderat på hur länge  XX stå ut med dig". Som höggravid, med barn och huslån, är ett sådant uttalande smärtsamt. Jag älskar verkligen min sambo över allt annat och tycker att vi trots garagebygge och uteblivet firande av mig på min 40-årsdag har det väldigt bra. Hon satte griller i mitt huvud att han skulle lämna mig och jag fick väldigt mycket ångest. Relationen till henne är inte det viktigaste utan det viktigaste är att jag och min sambo har det bra. Jag tror dock inte att det är hållbart att jag inte har en bra relation till henne då han älskar sin mamma högt. Att jag inte är omtyckt av henne skrämmer mig och skrämde mig då jag alltid sett det som en förutsättning för att alla ska må bra. Min sambo skulle inte må bra att hon och jag har en konflikt och i längden skulle det skada honom massor. Att inte vara omtyckt av henne känns skärmande för jag är rädd att det förändrar min sambos syn på mig. Han är uppvuxen med henne och hans syster helt utan pappa och de tre är väldigt nära varandra. Hon och svärfar separerade när hon var gravid med min sambo, varför exakt de gjorde det vet vi inte. Hon har därefter, i 41 år, inte haft någon som hon levt ihop med. Min sambo är med andra ord "mannen" i hennes hus och har en lång lista av arbetsmoment han ska göra varje gång vi kommer dit. Laga taket, bygga brygga och bygga hundgård var tre saker han gjorde när vi var där sist.

    Jag skulle aldrig kommenterar detta eller missunna henne den hjälp han ger henne. Jag är bara sååå ledsen över att hon inte tycker om mig då jag ser det som en förutsättning för en bra familjerelation. kom gärna med förslag på vad ett brev eller samtal skulle innehålla för budskap, Jag känner mig helt låst.

    Massor med kramar till er alla <3


  • Anonym (...)

    Låt inte hobbypsykologerna förminska hennes elakheter. Det rör sig inte om missförstånd när någon är så hatisk. Ge upp tanken på att du ska reparera eran relation. Det kommer bara att såra dig mer för hon kommer aldrig att gilla dig. För henne är du fienden. Det är när du inser det som du kan få distans och inte ?bry dig? om henne.

  • Anonym (Gilla läget!)
    Anonym (...) skrev 2019-09-10 13:25:34 följande:

    Låt inte hobbypsykologerna förminska hennes elakheter. Det rör sig inte om missförstånd när någon är så hatisk. Ge upp tanken på att du ska reparera eran relation. Det kommer bara att såra dig mer för hon kommer aldrig att gilla dig. För henne är du fienden. Det är när du inser det som du kan få distans och inte ?bry dig? om henne.


    Ojoj.... Drama queen - hatisk, fienden... herregud, slappna av, det är barnens farmor du snackar om, inte Sauron av Mordor...
  • MalinMalin
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-09-10 09:26:53 följande:

    Tack jrockyracoon <3 Helt relevanta frågor som jag funderat på sedan i går kväll. Jag är verkligen så tacksam för er feedback och att ni tar er tid. Ni känner ju inte ens mig så att jag fått denna stöttning är för mig helt fantastiskt.

    Jag vet att det du skriver om att jag göder konflikten är korrekt. Jag är till och med ansvarig för att det är en konflikt. Hade jag vänligt vid samtalet sagt till henne, "Ja oj, ser du på det på det sättet. Ok, jag har inte sett det ni ser etc. Jag ska tänka på hur jag beter mig framtiden etc. " och sen vänligt och gulligt sagt hej då, ja då hade det inte varit en konflikt.

    Mitt problem är att jag har svårt att göra detta när jag inte tycker att den feedback jag får stämmer. Hon har vid ett tidigare tillfälle kommenterat och kritiserat mig för att jag lätt förlägger saker och glömmer var jag exempelvis lagt min mobiltelefon. Jag tänker inte alltid att nu lägger jag den här saken här, utan det sker i farten och jag minns inte. Hon var väldigt irriterad på detta när vi hälsade på vid påsk och den typ av kritik tar jag inte personligt. Jag VET att det hon säger stämmer och funderar på hur jag kan göra för att bli bättre. Det är därmed inte svårt att glömma och gå vidare när jag vet att det är befogad kritik och feedback.

    Nu känns allt så svårt för jag vet inte vad ett brev eller ett samtal skulle innehålla för information. Ska jag förklara mig? Ska jag säga att det hon säger inte stämmer? Ska jag säga hur mycket det sårade. Vet inte Läget känns låst då hon flera gånger säger att det inte går att förklara för någon som inte fattar. Hon säger att "Alla andra ser tydligen hur du är och det går ju inte att prata med dig om du inte fattar själv". Vilka är alla andra. Sitter de nere i min sambos hemstad och pratar skit om mig.

    Det som absolut sårade mest och som jag gråtit över i flera dagar är att hon sa "jag har funderat på hur länge  XX stå ut med dig". Som höggravid, med barn och huslån, är ett sådant uttalande smärtsamt. Jag älskar verkligen min sambo över allt annat och tycker att vi trots garagebygge och uteblivet firande av mig på min 40-årsdag har det väldigt bra. Hon satte griller i mitt huvud att han skulle lämna mig och jag fick väldigt mycket ångest. Relationen till henne är inte det viktigaste utan det viktigaste är att jag och min sambo har det bra. Jag tror dock inte att det är hållbart att jag inte har en bra relation till henne då han älskar sin mamma högt. Att jag inte är omtyckt av henne skrämmer mig och skrämde mig då jag alltid sett det som en förutsättning för att alla ska må bra. Min sambo skulle inte må bra att hon och jag har en konflikt och i längden skulle det skada honom massor. Att inte vara omtyckt av henne känns skärmande för jag är rädd att det förändrar min sambos syn på mig. Han är uppvuxen med henne och hans syster helt utan pappa och de tre är väldigt nära varandra. Hon och svärfar separerade när hon var gravid med min sambo, varför exakt de gjorde det vet vi inte. Hon har därefter, i 41 år, inte haft någon som hon levt ihop med. Min sambo är med andra ord "mannen" i hennes hus och har en lång lista av arbetsmoment han ska göra varje gång vi kommer dit. Laga taket, bygga brygga och bygga hundgård var tre saker han gjorde när vi var där sist.

    Jag skulle aldrig kommenterar detta eller missunna henne den hjälp han ger henne. Jag är bara sååå ledsen över att hon inte tycker om mig då jag ser det som en förutsättning för en bra familjerelation. kom gärna med förslag på vad ett brev eller samtal skulle innehålla för budskap, Jag känner mig helt låst.

    Massor med kramar till er alla <3


    Det är nog oerhört få människor som kan behålla fattningen och till och med vara vän och gullig mot den som far ut med massiv, oerhört kränkande och felaktig kritik mot en.

    Har du pratat med svärmor än? Vad sa hon?
  • MalinMalin
    Anonym (Gilla läget!) skrev 2019-09-10 13:28:22 följande:

    Ojoj.... Drama queen - hatisk, fienden... herregud, slappna av, det är barnens farmor du snackar om, inte Sauron av Mordor...


    Så en farmor har frikort att bete sig hur hon vill? Ok då vet vi det. Tat lugnt.
  • Anonym (Gilla läget!)
    MalinMalin skrev 2019-09-10 13:33:31 följande:

    Så en farmor har frikort att bete sig hur hon vill? Ok då vet vi det. Tat lugnt.


    Det har ingen sagt. Bara du. Du e väldigt drastisk i dina resonemang. Svårt att leva tillsammans med mänskliga varelser då.
  • MalinMalin
    Anonym (Gilla läget!) skrev 2019-09-10 13:40:29 följande:

    Det har ingen sagt. Bara du. Du e väldigt drastisk i dina resonemang. Svårt att leva tillsammans med mänskliga varelser då.


    Det var du som sa det. Härliga härskartekniker förresten. Har varit mycket sånt i denna tråd.
Svar på tråden Konflikt med svärmor