22 år o en enorm barnlängtan

Inte förbjudet. Men det finns tydlig statistik på att unga mödrar i högre grad blir ensamstående och har sämre ekonomi. Även så långt upp som vid 30. Det ger i sin tur en låg pension sen när de blir gamla.

Eftersom vi inte känner ts får vi utgå från generella antaganden och faktum är att generellt går det sämre i livet för kvinnor som tidigt blir mödrar. Det är inget vi hittar på. Bara att läsa info från SCB.

Jag var 22 när första kom, 24 andra och 26 tredje, (7,5 år, 6 år och 4 år nu)

Att få barn betyder inte att livet slutar och att vara ung betyder inte att en på något vis är sämre rustad för det, jag fick första vid 22, en av mina bästa vänner var 41 och vi var precis lika nya och förvirrade första tiden trots att hon var dubbelt så gammal.

Att få barn betyder absolut att det kanske inte går att göra det en vill precis när en vill men om det finns en bra partner i bilden så är ni två om det om det är lika mycket hens barn och ansvar.

Vi har klarat det fint trots att det är rätt tätt och vi var unga.

Jag tror det viktigaste är att en har en bra partner och om det mot förmodan skulle ta slut är det viktigt att ha en då ex partner som en känner att det skulle gå att sammarbeta med även om kärleken tar slut.

jag blev gravid när jag var 23, födde när jag var 24. Tycker inte alls det är för tidigt om man känner sig redo, då har också barnen gått klart skolan och sånt vid 45 :) kan leva loppan senare i livet! Har aldrig varit den som vill ut och resa ändå, så när plusset kom så blev jag först chockad och sen överlycklig för att jag skulle få min egna lilla bebis! har varit så avundsjuk på min syster som har 3 barn!
Nästa bebis planerar vi till 2022! :)

Tänk på att det är DU som ska ha barn, inte de runt omkring dig, vad dom tycker och tänker spelar ingen roll. Om du känner dig redo så kör på!

 

Vilket beror på att familjevärderingarna är ganska utplånade och bägge parter inte riktigt vet hur man ska ta ansvar, det beror på att vi förväntas leka ungdomar upp i 30-årsåldern och behandlas därefter, det beror på att samhället gjort det svårt att gå utanför normen för hur saker och ting ska göras.

Jag själv är 22 och jag och sambo ska börja försöka skaffa barn till sommaren. Då är jag i o för sig 23 år. Men jag förstår dig precis! Dock tror jag min egna rädsla över vad familj ska tycka är obefogad. Jag förlovade mig för snart ett år sedan och var rädd att familjen skulle reagera och tycka vi var för unga för att gifta oss, men alla var jätteglada och längtar efter bröllopet nästa år.

Sedan kan jag bli väldigt irriterad på folk som ska kommentera andras val, att man skulle vara för ung vid 22. Hade jag valt så hade jag redan haft barn för något år sedan, jag har en extrem barnlängtan och har alltid velat skaffa barn tidigt. Jag har gjort det jag vill, jag har rest, backpackat, festat. Och inget av det är saker jag vill göra längre. Det jag vill är faktiskt att ta hand om barn och hus, ska det vara så fel? Alla vill olika och det tycker jag är super! :D

Ta inte åt dig av vad andra tycker och tänker, självklart kan man lyssna och vara öppensinnad men låt ej andra köra över dig och vad du vill. Så länge du verkligen vill detta och tror att det kommer bli fantastiskt både för dig, pappa och barn så ser jag ingen anledning till att vänta bara för att vissa tycker man bör vara en viss ålder.

Vem säger att vårt förhållande inte kommer hålla? Du? Vi har varit tillsammans 8 år?

Och jag skulle aldrig ta mina eller hans föräldrar för givet?

Vad vet du vad som är rätt för mej o skaffa nu eller om några år? Känner du mej o vet hur jag är? Men bara för jag blir mamma så måste ju pappan kunna ta hand om barnet också eller?

Det är stor skillnad på att vara ihop som barn och att ha ett vuxet förhållande. Ni har inte varit tillsammans speciellt länge som vuxna.

Statistiks sett så har ni extremt liten chans att hålla ihop. Ett eventuellt barn skulle också få sämre förutsättningar hela livet på grund av er ålder och utbildningsnivå.

Vem säger? Ingen såvitt jag vet, men oddsen är inte på er sida. Du är 22 och ni har varit ihop i 8 år, vad säger det om något?
Blir man ihop som barn så är faktiskt chansen ännu mindre att det ska hålla.

Du skrev ju faktiskt själv om mor- och farföräldrar. Och sedan avslutade du det med "så ser jag på det". Vad är det du ser då? Om det inte är barnvaktande?

Nej, jag känner inte dig men jag känner till hur det brukar bli när man tar sig vatten över huvudet, vilket är det jag tror att du kommer att göra om du inte lugnar ner dig en aning.

Ja, såklart att pappan också kan ta hand om barnet. Men det finns ingen garanti att han kommer att göra det.

Hur gammal är din pojkvän?

Snälla söta rara, vänta tills du är 35+ med barn. Jag tycker personligen man är för ung under 35. Sedan vet alla att inga tonårsförhållanden håller en längre tid.

25 är ju inte alls alldeles för ung ålder.