Är det ok att påpeka folks bristande språk i diverse inlägg? Eller måste man bara bita ihop och vara tyst?
Jag anser ju att det är lika bra att försöka hjälpa till att utbilda direkt, även om det blir lite OT i tråden, men det är ju enda sättet att nå fram direkt och utbilda.
ingen behöver ju bli kränkt, det handlar bara om att rätta till språkliga missar så att folk lär sig och blir bättre...
Eller?
Folk skriver precis som de själva vill, och felen går sällan rätta till.
Och språkpoliser kan inte skriva heller har jag märkt.
Det är annars enkelt, fattar du inge, så fråga för faan.
Om du vill rätta svenska språket, så bli lärare i någon nivå, alternativt språk professor, då det är först då man får en legitimitet i att vara språkpolis.
Och före den punkten tycker man bara.
Och en sak är extrem klar, språket är ALLTID levande, och ALLTID förändrande.
Och det är just de vad du tycker är språkliga fel, är jsut dessa som utvecklar språket.
Och jag kan ana en sak här, och det är att vissa språkfel kan ALDRIG ändra språket, då det är helt fel.
Men dom pratar jag inte om ens.
Vid uppenbara missförstånd och fel tycker jag man kan påpeka felet. Det där med risk/chans till graviditet är ju ett klassiskt exempel. Övriga stavfel är i regel bara onödigt att påpeka. Man får störa sig i sin ensamhet. Det gör jag över alla "dem" som forumet vimlar av.
Vid uppenbara missförstånd och fel tycker jag man kan påpeka felet. Det där med risk/chans till graviditet är ju ett klassiskt exempel. Övriga stavfel är i regel bara onödigt att påpeka. Man får störa sig i sin ensamhet. Det gör jag över alla "dem" som forumet vimlar av.
Vet du ens vad dyslexi är?
Språkfel utvecklar språket.
Längre tillbaka (inte nu?) fanns en regel att man inte fick slå ner på språkfel utom i de rena språktrådarna, där det hörde till underhållningen. Jag tycker det är rimligt. Vad tillför det en diskussion att påpeka att skriftspråksnormen är "vår", inte "våran", att "vart" är riktning och inte befintlighet eller att "svensk" och "svenska" skrivs med liten begynnelsebokstav och inte stor, så länge innebörden är tydlig liksom.
Dessutom finns en tydlig benägenhet att reta sig på/påpeka språkfel mer i trådar där man inte gillar innehållet
Att rätta en förväxling mellan borgenär och borgensman (exemplet ovan) däremot handlar inte om språk- utan om sakfel som ger fel innebörd och borde vara helt OK tycker jag.
Jag rättar andra när de till exempel påstår att ett ord/uttryck betyder något som det inte alls gör, eller när ett felaktigt användande av ett ord/uttryck försvårar kommunikationen. Man kan ju rätta andra på olika sätt, att skriva att den andre är korkad eller illitterat är knappast konstruktivt, förutom att det är ohyfsat.
Stavfel, avsaknad av kommatering, grammatiska fel och liknande brukar jag inte påpeka, om det nu inte leder till att jag inte riktigt förstår vad personen försöker få fram, och då brukar jag fråga vad som menas (vilket ibland leder till snorkiga kommentarer att man saknar läsförståelse eller helt enkelt är korkad), istället för att påpeka felet i sig. Många stavfel, konstiga meningsbyggnader kan förklaras med att det kan vara svårt att se sådana saker i sin egen text, och för att man kan ha formulerat om texten, då är det lätt hänt att det blir dubbla prepositioner eller vad det nu är. Dock tycker jag ofta att det bara behövs några meningar för att se tydlig skillnad mellan sådana fel, någon som har dyslexi och någon som helt enkelt inte kan skriva.
Ofta undviker jag helt att ge mig in i diskussioner med folk som knappt kan skriva en begriplig text. Svarar de mig brukar jag hålla mitt svar kort (om jag tycker att ett svar behövs). Jag har annat att göra med min tid än att sitta och försöka dechiffrera en text.
