Anonym (Fd kristen) skrev 2023-10-02 18:40:58 följande:
Det där stämmer inte. Jag är från en frikyrklig familj (pingskyrkan) och uppväxt på en ort där pingströrelsen och missionskyrkan var stora. Bara i min klass var vi tre barn som inte deltog i sexualundervisningen för att våra föräldrar inte tillät det. Jag tror inte någon på skolan brydde sig om det. Ingen pratade med oss om det i alla fall.
Min upplevelse är att detta problem uppmärksammades först när det kom muslimska barn som inte fick delta i undervisningen. Innan dess brydde sig ingen.
Jag är glad att jag lyckades ta mig bort från religionen trots att ingen brydde sig om hur hårt hållen jag var hemma. Tyvärr är de flesta av mina dåvarande vänner kvar i pingströrelsen. Har ingen kontakt alls med dem längre eftersom jag ansågs försöka locka bort den från den sanna vägen.
Intressant. Och ledsen att höra det. Jag har själv också tröttnat på mina föräldrars (antagliga) tro. De har nämligen aldrig verkligen pratat om vad de tror på , men jag gick i katolsk skola, till kyrkan minst varje söndag. Men det var en massa annat man skulle gå på. Och när jag blev 14 sa jag ifrån och slutade gå i kyrkan. Mina föräldrar lade sig dock inte i vad som lärdes ut i skolan.
Men, att skolan inte lade sig i, det är egentligen synt. Det kan ju ha ändrats, jag vet inte. Det förekommer inte så mycket i Stockholm. I Norrland har man ju många laestadianer och sånt. Fast jag vet också att det finns en del här - Södermalmskyrkan och så Livets Ord i Uppsala. De har egna skolor, men dessa skolor måste ju uppfylla kraven. Där har man dock blivit hårdare de senaste åren.
Det jag själv har sett var att det på en skola fanns många Jehovas vittnen barn. Och en lärare som var Jehovas vittne. Han kunde då göra något annat med dessa barn, om det var sånt de inte fick vara med på. Uppenbarligen hade kollegorna verkligen lärt den här läraren att ta det väldigt lagom med religion. Det verkade som om de hade hittat en bra kompromiss där, men jag var där så kort tid, och minns inte heller detaljerna. Hade också en lärarkollega som var mormon (t.o.m. högsta hönset av mormonerna i Stockholm) - det var aldrig några problem. Det fanns då också elever som var mormoner - glada och kreativa barn, som inte verkade förtryckta.
Sedan var jag på en friskola som officiellt inte var en muslimsk skola, men i praktiken var den ju det. Där vägrade eleverna se på film om man skojade om religion (om Jesus, inte om Mohammed), hemspråksläraren (turkiska, de flesta elever var turkar, skolan finansierad från Turkiet) lärde eleverna hur man blir en bra muslim. Vi var tre eller fyra "svenska" (icke-muslimska) lärare, och vi såg hur allt ändå var anpassad till religionen, nästan alla tjejer hade slöja, pojkar övervakade sina systrar/kusiner. Och när vi skulle gå ut och äta fick vi ändra planer i sista minut för att en pojke vägrade stället för att de säkert lagar till fläskkött på samma grill. Så vi fick gå någonstans där man kunde vara helt säker.... Jag sökte mig därifrån efter ett år, så klart.
