10 åring aldrig mätt?!

Fast jag grundlade den övervikt jag skaffade i tonåren och som kvarstår nu vid över 40 år genom massa mackor i tid och otid just i mellanstadiet. För att det var gott och ingen sa stopp.

Självklart försöker vi med utelekar, promenader, cykla osv. MEN allt är nej eller "jag orkar inte"

drar vi med han ut skriker och gråter han... bara vi åker till affären gråter han och tjurar.

Jag får "hota" med indragen skärmtid, månadspeng, kördagsgodis osv om han inte går med ut. Men oftast blir det att han vägrar och vi får dra in på saker.

Vänd på steken och låt honom tjäna in sin skärmtid och andra privilegier genom aktiv lek eller annan motion. Låt honom starta med noll minuter på sina skärmar och tjata inte på honom. Gör det lätt att tjäna in minutrarna i början. Det ÄR roligt för barn att leka, så han kommer att bli dubbelt belönad med rolig lek och sin skärmtid. Ju mer man leker desto bättre blir man på det och desto roligare blir det så det kommer automatiskt att bli lättare.
Lägg dig på en rimlig nivå där han kan tjäna in 30 minuter till en timme om dagen och anpassa sedan till en nivå som passar er familj.
Väljer han att inte delta en dag så är det helt ok och inget som kommenteras, men han får heller ingen skärmtid.

Och sedan kan du anstränga dig lite extra att göra det roligt och lätt för honom särskilt i början när han fortfarande håller på att lära sig att leka. Badhuset, cykelturer, dunkgömme, dansparty, hoppa hopprep. Passa på nu innan han blir en trulig tonåring!!

Och ta diskussionen om organiserade sporter en gång till. Det finns så många olika att det är värt att leta efter en som han faktiskt gillar.

När min son var i 10-årsåldern, så sade han en dag till mig: "Jag har glömt hur det känns att vara mätt!". Han hade en ämnesomsättning som var enorm och skulle ha kunnat äta oavbrutet en hel dag om han velat. Men smal som en sticka, trots att han inte sportade.

Jag såg till att han åt varierat, och sedan var det bara att äta så mycket han ville. Det tog några år, men sedan lugnade det sig.

Man måste acceptera att ett barn inte vill idrotta/delta i sportaktiviteter och man kan då hitta andra vis som man kan röra sig på. Jag tycker inte att det känns helt okej att plocka bort mat från ett hungrigt barn (ätstörningar kan uppstå även hos pojkar) men om man rör på sig, så behövs ju inte den biten.

Varken jag, min man eller vår son tycker om sportaktiviteter över huvud taget, eller ens att gå en snabb promenad, men vi rör på oss i alla fall, fast på ett roligare vis. Man kan röra på sig på massor av vis som inte innefattar sport. Man måste inte heller röra sig på samma vis flera dagar varje vecka, eller ens varje vecka, huvudsaken är att man rör på sig. Som barn tänker man nog inte ens på att man rör på sig, om aktiviteterna inte är återkommande, utan istället utspridda till flera dagar per månad. Det här är lite förslag på saker som vi hittar på, utan att vi ens själva tänker på att vi rör på oss:

* cykla till skolan
* Simma och leka på badhus (äventyrsbad funkar fantastiskt. Det är ganska ansträngande att röra sig i vatten - dessutom måste man ju gå i trappor för att komma upp till vattenrutschkanan.)
* spela pokemon go eller liknande (det finns en variant med Harry Potter också)
* geocatching
* Laserdome
* Åka skateboard/inlines
* Hoppa på bounce (hoppland) eller klättra på klättervägg
* Gå ut i naturen med en iPad eller mobiltelefon med kul appar nedladdade (Spela in fågelläten, titta på stjärnor, följa kartor, artbestämma träd/växter/blommor, leta djur, samla bilmärken etc.)
* En gång/månad tar vi bussen ut till något naturområde och tar matsäck med oss. Ibland har vi karta och kompass med oss, ibland bara vandrar vi ett par kilometer på redan av kommunen anvisade stigar (jag är sjuukt dålig på det där med kompass, så det gör vår son mest med sin pappa.)
* Kör radiostyrd bil (!) Kör man för långt, så slutar räckvidden och då får man glatt traska på efter bilen, utan att någon knorrar kring det hela.
* Flyga drake (det finns drakar som knappt kräver någon vind!)
* Kasta frisbee (frisbeegolf är också kul!)
* Minigolf/äventyrsgolf med kompisar och/eller familj.
* Bowling med kompisar och/eller familj
* Spela Nintendo Wii
* Sedan ett år tillbaka så saknar vi bil och använder oss därför av kollektivtrafiken. Däremot händer det ganska ofta att vi kanske går ner till stan, men tar bussen tillbaka, även om promenaden tar en timme. Vår son har det senaste året blivit så van vid att gå inom stan, att han inte ens frågar längre hur långt vi ska gå.

* I vår familj tycker vi om att titta på fornlämningar och kulturminnesmärken. Vi kollar upp ställen dit vi kan åka och oftast går inte kollektivtrafiken ända fram, så vi får ofta gå mycket. Det här gör vi en gång/kvartal ungefär och brukar bli en heldag då man bara går och går och går.

Det viktigaste är att bara ta det lugnt i början. När vi inte längre kunde ha kvar bilen (på grund av min mans synfel) så vilade vi mycket när vi gick. Det började med att vi gick till en affär längre bort för att köpa lördagsgodis (för att vi behövde lära vår son att gå fortare, eftersom han gick så fruktansvärt långsamt och klagade alltid när vi gick och vi insåg att det inte var hållbart i längden, när vi inte längre kunde köra dit vi skulle.) Vi gick i hans takt och stannade när han ville vila. Det gick förvånansvärt fort innan han kunde gå riktigt långa sträckor, och han blev också mer utsträckt och mulligheten förvandlades till muskler. 

 

Tillsätt äppelcidervinäger till hans kost. Det kommer att hjälpa hålla honom mätt.

Nån ogillar mitt inlägg. Fattar inte riktigt varför, då det är ett jättebra tips.

Oj, jag hade varit allvarligt oroad för ett barn som skriker och gråter om han måste gå ut. Man behöver absolut inte gilla organiserad idrott, men barn SKA gilla att leka och röra sig - bada, springa, hoppa, klättra. Kanske tröstäter han, om det är så att allt utanför hemmet är "nej"? Eller kanske har egentligen tråkigt, och så börjar han tänka på mat?

Stillasittande är farligt, inte bara för vikten, så det är ditt ansvar som förälder att se till att han rör sig. Både i det vardagliga och på enkla sätt (cykla till skolan, promenera, åka med och handla) och på sätt som stimulerar rörelseglädje (åka och bada, hoppa studsmatta, busa i trädgården, snöbollskrig...)

Du skriver "försöker" med utevistelse, men det är en 10-åring vi talar om. Ni bestämmer, så även om det tar emot behöver ni återta kontrollen och inte bara "försöka" utan genomföra. Även om det känns hårt. Tvinga med honom ut, skriker och gråter han så ignorera det och prata med varandra ni andra, visa att ni har en trevlig stund, skratta, visa på roliga saker. Surar han så låt honom, men låt honom INTE vinna med sitt surande och slippa följa med nästa gång och få sitta med skärm istället. Hota inte med indragen skärm, plocka bara bort den större delen av dagen i förebyggande syfte. Incitamentet att röra på sig ökar om man inte kan välja skärm och inget barn når bra av att sitta med skärm halva dagen. 

Berätta för honom varför kroppen behöver röra på sig (utan att nämna mat eller vikt) och att ni nu har infört nya familjeregler:

* Alla går en promenad efter middagen varje kväll. Kanske med målet en lekplats i närheten. 

* Varje helgdag gör ni en uteaktivitet tillsammans. Cykelutflykt, en längre promenad, åker till skogen, till en 4H-gård etc. Man kan ta med  en kompis. 

* Skärmar får bara användas vissa tider, annars förvaras de hos er föräldrar. 

Gnäll och protester och surande blir det säkert, men det hör till. Barn protesterar och gnäller och det är vuxnas jobb att stå ut med det. Inför man nya regler så tar det också ett tag innan barnen vant sig. Stålsätt er, börja idag och utvärdera vid sommarlovets start t.ex. Lätt hänt att ge upp annars efter en vecka med tjafs

Min son var också "alltid hungrig". Men hungrig betyder nog olika för olika människor. Han tyckte (och tycker fortfarande) att mat är gott, och fortsätter gärna att äta. Det suget kallar han för hungrig, men andra kanske inte ens känner det.

Vi har alltid begränsat hans mat genom att lära honom vad en normal mängd mat är, duka av när alla har tagit mat, ha regler kring frukost/mellanmål, osv. Detta var inget han ifrågasatte eller som diskuterades, utan det gick av bara farten. Även personal på förskola/fritids blev informerade och sa samma sak, annars hade det blivit problem där.

Vuxna bestämmer väldigt mycket över barn, och vi måste även se till att de får bra matvanor och rör på sig. Det är minst lika viktigt som att borsta tänderna, ha säkerhetsbälte, inte leka med motorsågar, göra läxor, inte smaka på pappas whiskey, vänta på grön gubbe, och alla andra tusentals saker.

Du fick massor av bra tips på hur ni kan göra aktiva saker med familjen. Du kan också se till att han/ni har roliga saker att leka aktivt med, gärna tillsammans med kompisar - studsmatta, sparkcykel, inlines, cykel, osv. När det börjar bli varmare kan ni köpa olika uteleksaker, finns massor på typ Teknikmagasinet osv.

Att börja med en sport hade varit jättebra, men kan vara svårt. Dock kan ni ju bestämma att han måste börja med något, men får välja själv. Hjälp honom att komma på idéer. Kanske inte fotboll, men hellre scouting, badminton, friidrott, bowling, crawlkurs, etc.

Nu bor vi i lägenhet, så vi har ingen trädgård. Men vi försäker få med alla barnen ut en gång om dagen (vi har 3 barn) döttrarna som är 8 och 6 följer gärna med ut utan tjat, men sonen protesterar. Han orkar inte är ofta hans ursäkt. Han vill inte leka med kompisar som bor i närheten ens.

Han säger ofta "vi var ju ute igår". Jag påpekar då att motion varje dag ÄR viktigt!

Jag blir orolig för mitt barn men samtidigt vet jag inte hur jag ska motivera honom. Även enkla hushållssysslor så som städa sitt rum, plocka undan sin disk efter maten vill han helst inte göra.

Ska testa tipsen jag fått här i tråden och hoppas vi hitttar en lösning som passar oss!

Du skriver att han inte vill leka med kompisar eller följa med ut. Vad är alternativet? Vad gör han istället?

Han sitter ofta på sitt rum och gör inget i princip tills vi kommer på saker åt honom. Jag vill dock han ska kunna tänka själv och inte servera honom saker. Han säger även att alla saker han vill göra bara kostar pengar.

Vi har inga större summor att lägga på lekland, simhall, bio osv och jag vill också att han ska kunna se nöjet i att tex. gå ut i skogen och grilla korv tex. men det är svårt

Jag förstår absolut hur du tänker här och tror att du har rätt: att ha lite tråkigt är bra för kreativiteten. MEN för barn som inte kan leka fungerar inte detta. Du måste aktivera och engagera och visa hur det går till så att han kan lära sig och sedan ta över. Hur tror du att han mår? Är han glad och harmonisk? Eller tror du att han känner sig isolerad och nere? Kanske är vägen till en aktivare pojke genom att se till att han mår bättre rent allmänt. Eller tvärt om: om han blir mer aktiv så kommer han att må bättre?

Och en aktiv livsstil behöver inte kosta pengar. Utelek och promenader är gratis. Cykla och kicka runt en boll kanske även passar er budget.

Du säger att han gör ingenting på sitt rum. Inga skärmar? Inga böcker? Ingen leksak att pilla med alls? Ifall han har någon leksak eller annat han sysslar med så ta ut den bland er andra i familjen och visa lite intresse för den. Även om du samtidigt begränsar hans tillgång till skärmarna så börja prata med honom om dem och spelen han spelar på dem. Visa att du är intresserad av vad han gör och tycker om. Visa att han är betydelsefull och intressant. 

Dra med honom inte bara på roliga saker och lekar (även om det kanske är första prioritet) men även i hushållssysslor, som matlagning och städning. Gör dem tillsammans dock så att det blir en social syssla.

En sista tanke: tror du att han kan vara på väg in i puberteten? Det är lite tidigt, men det är inte ovanligt att man hör att ungdomar försvinner in på sina rum något år precis när de går in i puberteten. 

Absolut. Vi visar intresse och bjuder med in i sällskapsspel, utelekar osv. men han är svår. Oftast ska saker kosta som han tycker är kul och det känns inte rätt. Han blir ofta irriterad när vi frågar om hans skoldag tex eller om han kan vara med i städning tex. Känner mig tom på ideer nu och har svårt att nå fram till honom känner både jag och hans pappa. Även mycket tjat om läxor som ska bli gjorda innan det blir någon skärmtid.

Det ligger i föräldrarnas roll att vara tjatiga och se till att livets tråkigare delar fungerar, men det är inte bra när all interaktion verkar ligga på det planet. Hoppas att vi hittar ett bra sätt att bryta det här på och att ni når fram till honom. Han har tur som har engagerade föräldrar som bryr sig och inte ger upp.

Tack! Ja det är inte alltid lätt, men vi försöker. Att ge upp gör inte saken bättre som sagt. Gäller bara att hitta lösningar som funkar för just oss, eller honom först och främst så han mår bra.

Men TS, vad gör han på rasterna i skolan? I detalj?

Vet du inte, ta reda på det.

För det låter rätt skrämmande att han bara sitter på sitt rum sysslolös i timmar. Är han sjuk?

Har ni kollat diabetes? Hunger kan ju vara ett av symptomen.

Jag har själv diabetes och vet symtomen, men nej det har han inte.

Då är han aktiv och leker med kompisar. Därför jag undrar varför han är så rastlös ocj stilla hemma.