Anna kaffekanna + alla: Noah var ju på keskola en vecka för att han föddes för tidigt och blev matad med flaska (med min bröstmjölk som jag pumpat). Det var så viktigt att han skulle gå upp i vikt - nästan lite hysteriskt. Alla barn går ju ner i början och inte var Noah SÅ liten. Men iallafall - amningen lämnades "till senare". Han hade världens bästa grepp och sugteknik men blev förbannad då han måste jobba och det ju kom så lite mat igången. Han var ju van att bara ligga och halsa
Mina bröstvårtor blödde tillsist och jag fick kasta bort allt jag pumpade - försökte pmpa mera sällan så att såren skulle hinna läka men då fick jag direkt stocknig. Det var en hemsk tid. Då jag fick bröstinflammation och var helt psykiskt deckad och fysiskt slut av att sitta och pumpa flera gånger varje natt utöver att mata lillen bestämde jag mig för att sluta. Det var sorgligt för jag hade varit så inställd på att amma.
Nu efteråt känns det som det bästa beslutet. Noah vill ha mat direkt då han vaknar, grinar och kan knappt bärga sig medan jag värmer flaskan med ersättning.
Jag har hört så många prata om problem med amningen och sorgen då det inte lyckas - ändå har jag aldrig trott det skulle drabba mig. Om man vill så går et nog - ungen till tissin bara, hur svårt kan det vara liksom?!
Men har de en gång börjat få flaskan så är det HEMSKT SVÅRT... säkert annars också.