Ni som har haft er förlossning, vad var det knäppaste roligaste som ni kommer ihåg?

Du har inte skrivit i den gamla förlossningstråden (snart 3 år sen)? För jag läste där om någon som tyckt att hon lät som Roll-on mannen från p3 av lustgasen, ett inlägg jag asgarvade åt då jag satt höggravid och läste (jag lyssnar dagligen på p3 så jag vet ju vem Roll-on mannen är ). I alla fall så hände exakt samma sak mig på förlossningen, sambon frågade om jag ville ha något att dricka vid ett tillfälle då vi var ensamma i förlossningssalen. Jag hejdade mig mitt i meningen då jag skulle svara sambon och började fnissa som en tok.
Sambon bara tittade på mig och undrade vad som var så roligt och då viskar jag åt honom (läs: väser som en orm): "Du.... shit... jag låter ju jättekonstig!"
Sambon undrade förstås vad jag menar (han tittade väldigt skeptiskt mot mig).
"Jo... men du vet hon som skrev att hon lät som Roll-on mannen... Precis så... Som om man har en bubbla i halsen..." (jag hade suttit och läst tråden högt för sambon så han visste vad jag syftade på).
Sambon sa att jag visst inte lät konstig, och då kom jag på mig själv att jag antagligen hallucinerade lite och började skratta åt det istället.

BM kommer in i rummet igen och möts av mig som låter "Hahaha!-ajaja, Hahahaha, ajajajaj!".
När jag ser att hon kommit in börjar jag som värsta fyllot och ska försöka förklara vad jag skrattar åt, säger något i stil med: "Du vet roll-on mannen på p3.... Det finns ett forum på familjeliv, det var liksom en tjej där som skrev att hon lät som honom, som Roll-on mannen... Alltså, jag tyckte jag lät som honom jag också men jag gjorde inte det, fast det lät så, men Kent (sambon) säger att jag låter normal, men det var roligt... Brukar du lyssna på p3?" samtidigt som jag fnissar.
BM tittar på mig med lite lustig blick och svarar "ja, det är ju bra att du har roligt i alla fall...".

Fasen vad jag skämdes efteråt, sambon hade suttit och vänligt men snällt bett mig vara lite tyst, men ja, jag antar att de varit med om konstigare saker, haha... Jag är väl inte den enda som varit full på lustgas här i världen

Jag var nog rätt okontaktbar och tråkig den största delen av förlossningen men när det väl var dags för epidural och jag hade sugit fast mig vid lustagasmasken, helt utan positivt resultat så kom narkosläkaren in.
Han hade en mössa som såg precis ut som en Wettexduk på huvudet, så jag utbrast.
Oh välkommen ! Har du en Wettexduk på huvudet?
Sedan efter epiduralen gick jag igång och berättade hur fint allting var, att det kändes som jag låg in en lyxsvit på solsemester och drack fina drinkar (hade fått näringslösning/proetindrink av bm med sugrör). Sedan berättade jag hur duktiga alla var där på BB. Och sa att det var så skönt och varmt ute för solen sken utanför (det var 23 januari...).
Några timmar senare (utan påfyllning av epiduralen) svor jag och skrek som en primat, men ändå...jag fick ju en fin bebis!.

Puff puff

Miniminou: Det var säkert jag det med. Fick sonen för lite mer än tre år sedan. Vad roligt att någon mer känt lika dant. Även jag möttes mest av konstiga blickar när jag försökte förklara vad som var så roligt

Min dotters förlossning var en ganska plågsam historia som inte passar in här (jo det hände en grej, narkosläkaren försökte lägga en epidural på mig, men det gick inte. Han mumlade nåt om för mycket fläsk. Precis vad jag behövde höra i den situationen), men när jag låg på BB hände en lustig sak:

För att göra en lång historia kort; Min dotter och jag skildes åt strax efter förlossningen och hon blev kvar på Neo för att sola i en och en halv dag, medan jag väntade otåligt på ett överfullt BB. Visst fick jag hälsa på henne ett par gånger, men jag var i ganska dåligt skick och ingen kunde ge några klara besked när hon skulle komma ner, så det blev inte alls så mycket som jag skulle vilja och med alla hormoner som valsade runt i kroppen blev jag så smått paranoid efter ett tag.

Så plötsligt var det någon som dök upp med henne, nu var hon äntligen min! Efter en liten stund kom barnmorskan med en bok som jag skulle få låna och ett papper som skulle skrivas under. Jag läste vad som stod på papperet: "Du har fått låna ett nyfött barn". Jag höll på att flyga i luften, skulle inte jag få ha kvar henne? Jag hann hejda mig och pep fram "vad menar du?" "Ja alltså boken" sa barnmorskan och pekade. Mycket riktigt, där låg en bok som hette "Ett nyfött barn".

hahahaha
den va bra, vilken tur att du hann hejda dig. vet inte om ja skulle ha hunnit gjort de

ha ha ha Ja som kompensation för att du får vänta har du nu fått låna ett nyfött barn

När jag födde min dotter så under en kort period ville jag tydligen inte alls vara med om förlossningen längre så jag sa till min man att jag inte ville mer o tänkte hoppa ut genom fönstret för att avsluta det hela, minns att han bara tittade på mig så där liksom lite nonchalant o sa ja gör du det vi är på första våningen så det är inte så långt ner.

Under krystarbetet ville jag ta hem de som sitter på gynstolarna hållarna som man har benen på, jag tyckte jag kunde ta hem de o diska dom till personalen. (Jag var inte riktigt "med" då o var väldigt glad för min lustgas)

haha vad roligt!

Min förlossning var ingen hit på något sätt, men det kanske var lite komiskt i vissa lägen ändå.. T.ex. har nog barnmorskan sällan sett en blivande mamma Klättra upp i lustagasskåpet.. Men det gjorde jag;P Jag minns inte mkt, fick totalpanik när jag skulle krysta, dom skulle prompt ha mig att ligga i gynställning. Sonen föddes med vidöppen bjudning, och jag visste inte då att man får GRYMT ont i ryggen när bebisen ligger så.. Så jag låg o skrek om att varför har jag så ont i RYGGEN, det är väl inte där jag ska ha ont??  Ingen svarade vad jag minns..

Jo just det, när jag klättrade upp i lustgasskåpet passade jag på att hugga min sambo i axeln också  Inte heller ngt som jag minns, utan har fått det berättat för mig.