Nya vi som försöker få syskon till våra änglar

AnnCharlotte86; välkommen in i tråden, trots att denna tråd i sig inte är den man vill vara i!
Vill skicka många kramar till dig.
Och nej jag tror inte att det är något fel att du och pojkvännen funderar över syskon. Men det är något man måste känna tillsammans inom paret för.
Vi förlorade vår son för en och en halvmånad sedan och redan samma dag kom tanken på syskon.
Kram E

Jag tänker såhär; Hon är i himlen, jag behöver inte tänka på henne som jag kanske behövt göra om hon levt. Då kan jag lika gärna se till att hon får en lillebror elr lillasyster redan nästa år. Har ju hela min familj bakom mig som stöttar mig & pojkvännen. Hans familj är väl inte allt för glada att vi ens pratar om fler barn just nu. Skiter väl jag i, dem har inte funnits med i bilden alls! Dem visste att jag var gravid, det var allt. Hans föräldrar & syster kunde inte ens hälsa på oss när vi låg inne, hans mamma kom på begravningen efter tvång från sin bästa vän som också gick dit.
Nej, syskon ska det bli! Många också :)

Hej AnnChalotte och välkommen hit. Beklagar så att Elisabeth inte fick stanna hos er! Självklart så är det bara ni som kan bestämma/känna när ni är redo för ett syskon. Den längtan kan ingen som inte har mist ett barn själva förstå. Men glöm inte bort att låta sorgen få sin tid och få komma ut för det måste den.
Lycka till! Kram

Melkers mamma: Håller tummarna hårt hårt HÅRT för er. Hoppas på ett riktigt guldägg. Happy humping

AnnCharlotte86: Välkommen även till denna tråden. Syskonverkstan e rätt när ni båda känner det

Kramar!

AnnCharlotte86; välkommen hit, beklagar att lilla Elisabeth inte fick stanna hos er Håller med piglet, syskonverkstad är rätt när ni båda vill!! Håller även med anneli, låt sorgen ta sin tid och stressa inte.. Även om det är svårt, tro mig jag vet Kramar

förlorade min lilla gosse i torsdags morse, lilla malte vill redan göra ett syskon, jag skäms så...

Jag håller mig i bakgrunden lite, men jag läser allt. Det gör ont att behöva välkomna nya till tråden, samtidigt som jag är glad att ni hittat hit. Den första tiden fungerade denna tråd som en mycket viktig livlina för mig och genom den har jag funnit många fina vänner.

Stark Längtan83: Det gör så ont i mig när jag läser dina rader, jag kände PRECIS likadant i början. Men du ska veta att det är så oerhört vanligt att man vill bli gravid igen. Något av det första jag frågade läkaren efter att vi fick veta att vår sons hjärta stannat var "när får vi försöka igen?". Då låg han fortfarande död i min mage. Du behöver inte skämmas men jag förstår dina känslor så väl för jag har själv haft dom. Och så har även väldigt många härinne.
Jag är så ledsen att din gosse inte fick stanna hos dig! Många kramar!!!

annchalotte86 och stark längtan83: välkomna hit! beklagar att ni mist era små=(
det är inte konstigt att ni vill försöka direkt det är ni inte ensama om, jag kände direkt efter att jag fått veta att minh erik dött så ville jag bara bli gravid igen så fort som möjligt.
det har nu gått 8 månader och jag är inte gravid än men jag har börjat känna mer och mer att det kanske inte varit det bästa att bli gravid direkt heller, som anneli skriver så måste sorgen oxå ha sin tid.
stora kramar!

Vill skicka en kram och hälsa alla nya välkomna! Beklagar eran sorg..

Kommenterar inte så mycket just nu, det är så jobbigt med all väntan efter syskon.
Men läser här varje dag.

Kram till er fina mammor!

Stark längtan83 och AnnCharlotte86: välkomna till tråden, beklagar att inte heller ni fick behålla era små.
När det gäller att skaffa syskon tror jag de flesta av oss i den här tråden har känt rätt lika, nämligen att man väldigt fort kände att man vill försöka igen. Vi var ju alla så nära att få det vi allra mest önskade...så det är inte konstigt. du ska inte skämmas Stark längtan, tycker att det är en naturlig tanke.
Men instämmer oxå med de andra om att låta sorgen ta tid. För mig/oss har det nu gått ett halvår och sorgenoch saknaden är fortfarande stor. Den kommer naturligtvis aldrig att försvinna helt, men man hoppas att ett syskon kan få en att känna sig som en "hel" människa igen.

Tack, du är för go !