Nya vi som försöker få syskon till våra änglar

Ego: Är hemma från jobbet idag, jobbar sedan förra veckan halvtid men idag gick det inte. Tycker de flesta på jobbet behandlar mig konstigt. I stort sett är det ingen kom kommenterat det som hänt.
Vet inte heller vad man ska kunna begära av arbetskollegor?!
Har varit hos kurator men kände inte hon kunde ge mig något. Min kollega tyckte jag skulle gå tillbaka dit men det är ju med dem på jobbet jag har problemet för hur de behandlar mig.
Varför kan ingen bara fråga hur jag mår, varför är folk såå rädda att fråga när de vet att svaret inte är positivt.
För övrigt går livet sakta framåt och saker och ting faller på plats igen

Kram till dig.
jag antar att de är rädda för svaret för alla normaltbegåvade fattar ju att du inte mår bra!!
Kram till dej igen och det är bra att du är hemma och lyssnar på din kropp/inre röst osv- Orkar du inte så gör det inte. Det är viktigt!

Kram kram

Hej alla! Har bara en fråga till er som nu försöker och som har haft det svårt att bli gravida igen. Undrar om det var problem även vid det första barnet eller om det är något som blivit nu?
Funderar så mycket själv över sådana här frågor, typ; att första graviditeten kanske bara var ett lyckokast och att det kanske inte blir lätt nu den här gången etc...
Svara om ni känner att ni orkar/vill....

Enna; Ok nu ska jag säga som jag inte vill att någon säger till mig; försök att inte tänka i de banorna! (För mig tog det sig på första försöket med Liam, nu krånglar det) Läkarna tror att jag har mkt psykiskt (inte konstigt med tanke på vad vi alla gått igenom) som gör att ÄL krånglar, jag pressar mig själv för mkt. Tänker alldeles för mkt "tänk om något är fel". Oftast är det inget fel. Iofs så verkar det ju nu som att jag har PCO och med Liam kan det varit P-pillren som hållit min kropp i balans så jag blev gravid lätt...

Änlamamma; tycker oxå tempot har saktat ner lite här

Fossing; Lyssna på din kropp, orkar du inte jobba så stanna hemma! Det kan vara jobbigt att möta folk efter en sådan här händelse. De verkar tycka att "ja ja hon är tillbaka på jobbet så nu är allt bra". Det är inte säkert att det är så de tycker, men ibland när de inte orkar säga något kan man känna så.

Ego; Nu har jag varit och hämtat ut primolut-nor för att få en ordentlig mens och även pergotime. Kommer äta tabletterna varannan månad. Börjar imorgon. Så nu händer det äntligen något!

piglet 76 skrev 2009-05-07 08:53:51 följande:

Den tiden som du har framför dig nu är jobbig men för mig blev det mkt lättare efter ett-års dagen. Räkna med att den dagen blir jobbig så ordna inte med för mycket och se till att vara med vänner/släkt som står dig nära. Jag ställde in allt på morgonen för jag var helt knäckt men sen kändes det lite bättre så mina föräldrar kom på fika i alla fall. Stor kram

Vi har vart vänner i kanske två år.. Han ställer alltid upp för mig och han var med på begravningen och grät som det var hans egna barn som låg där. han tog jätte hårt på det. Vi har gått igenom allt det praktiska och han har sagt att om och när barnet vill veta vem som är pappan så får jag berätta det för barnet.  Han kommer då om barnet vill finnas där kännslomässigt, men han vill inte ha något ansvar för barnet. Deta tycker jag är helt ok för om man gör insemination så får ju barnet inte samma känslomässiga kontakt med barnet.. och jag vet att han har bra gener då han har två jätte fina pojkar sen innan.. Jag tror det kommer bli jätte bra även om de idiala är en mamma och en pappa. Min familj stödjer mig till 100% i mitt beslut och de kommer finnas där både för mig och barnet..

Sofia & Änlamamman
Tack!!
Mailade min kollega och beskrev hur jag kände mig, hon skrev ett jättefint svar tillbaka där hon försökte förklara det ur deras synvinkel. Ska försöka inte överanalysera hon lovade mig att alla vill väl men känner sig rädda av situationen och inte vill göra mig mera ledsen. Hoppas det känns bra när jag kommer dit imorgon.

Sofia
Spännande! Hoppas ni kropp kommer reagera bra på behandlingen. Har du inte haft mens alls eller har den varit oregelbunden?

Så länge kunde jag hålla mig borta...
Måste skvallra om mina provsvar.
DownSyndrom: 1:3000
Trisomi18 (som Ebba hade): 1:3000
Ryggmärgsbråck: 1:5000

Kanske blir en frisk levande bäbis nu.
Massa Kramar till er.

Xweroniqa: Va härligt att se Gör du inget fvp då? Kram!

xweroniqa...åh vad glad jag blir över den nyheten *kramar om*

Enna: jag har alltid haft på känn att jag skulle ha svårt att bli med barn. har aldrig använt preventimedel med mina pojkvänner någonsin och det hara ldrig tagit sig... tills en dag spontant med rick... Så min PCO har alltid funnits där men efetrsom jag inte aktivt försökt bli med barn har jag ej uppsökt för svårigheter att bli gravid!

Fossing:
ÅH vad glad jag blev att du vågade maila!=) Det jobbigaste är väl att man INTE vill se det ur ngn annans synvinkel... om de är rädda och tycker det känns svårt, hur tror dom då ni har det? Bra och fint svar ändå du fick av din kollega. Hoppas et hädanefter kommer kännas bättre på jobbet!

Smultronr, Jag vill bara påpeka att jag INTE dömer ngn som gör barn på icke kärnfamiljsvis=) Så länge det kännns rätt och bra=9 psst jag tror inte att barn uppväxta under kärnfamiljs satus har det bättre än andra.
Hoppas det funkar som du vill nu då=)
Kram