Det har visst hänt lite i den här tråden sen jag tittade in sist. Egentligen är det massor jag vill bemöta och kommentera, men dels skulle ni inte orka läsa, och dels är det andra som har sagt, om än inte exakt det jag ville säga, så väldigt bra saker.
Ett par saker, dock.
Vissa jobb är mer otacksamma än andra. Dit hör exempelvis korrekturläsning och översättning, framför allt tv-översättning, där mottagaren hela tiden kan jämföra med originalet, och där man inte spelar i samma liga. Det är inte samma sak att överföra text till text som att överföra tal till text. Man får bara uppmärksamhet när det blir fel. När allting är bra passerar det förbi obemärkt. Efter ett tag blir man trött på att bara få kritik, och får man bara höra hur usel och värdelös man är, hur i princip alla andra hade kunnat göra ett bättre jobb, och att det är lika bra att skrota hela yrkesgrupper, så är det väldigt lätt att tappa den stolthet man faktiskt har över jobbet som görs.
Jag menar inte att alla översättare är felfria och perfekta, eller att alla ens är lämpade för jobbet, men när kritiken framförs är den i princip alltid kollektiv. "Alla tv-översättare är..." "De som jobbar med tv-översättning kan inte..." Det är en sak att roa sig med andras misstag, och en helt annan att såga en hel bransch.
Det är svårt att texta tal. Det är svårt att överföra kulturkontexter. Det är svårt att redigera och komprimera och ändå få med det viktigaste. Det händer mig dagligen att jag lägger en kvart på att researcha något litet, som sen ändå åker i redigeringen. Det är trist. Men så är det. Det *går* inte att få det perfekt, få med alla nyanser, alla skämt. Dessutom är det inte så att det finns ett rätt sätt och en mängd fel sätt. Det finns olika lösningar som funkar olika bra. Det är svårt att veta om ett ord man använder dagligen är dialekt eller rikssvenska. Det är svårt att lägga svordomar och jargong på rätt nivå. Och den stora frågan är alltid: "Hur mycket ska jag anpassa?" Hur mycket ska originalets kulturkontext skina igenom, och hur mycket ska jag försvenska och anpassa. Oftast ligger svaret i "hur hade en svensk tonåring/tant/jurist uttryckt det här?", men ibland vill man trycka på det faktum att personen faktiskt inte är svensk.
Vissa saker har man som översättare inget att säga till om. Många översättningsbyråer har riktlinjer om ord som får och ska användas. Man ska till exempel skriva "formgivare" inte "designer", men "bodybuildare" inte "kroppsbyggare".
Och vad gäller research finns en annan dimension. Traditionellt sett består tv-översättningen av tre delar. Förstå vad som sägs, överför det till korrekt svenska, och se till att översättningen kommer in samtidigt som någon talar. Fortfarande är det så på vissa håll att en och samma person gör alltihop. Vissa företag jobbar dock på annat sätt. De skickar filen till ett företag i ett låglöneland, där det samtidigt inte är svårt att få tag på folk som pratar engelska. Indien är rätt vanligt. Där har de folk som skriver in manuset, och tidkodar in det, det vill säga sätter tiderna för när översättningen ska vara i bild. Dessa gör sen också researchen, och ska tillhandahålla förklaringar och länkar. När sen översättaren får den filen, ska hen bara göra just det. Översätta. Hen har inte betalt för att förbättra tiderna, och hen har definitivt inte betalt för att göra research. Den ska ju vara klar. Då står man inför två alternativ. Antingen litar man på researchen som är gjord, och gör sin översättning och tjänar sina korvören. Eller så vill man inte stå med sitt namn på en undermålig översättning, och lägger två obetalda timmar på att göra om ett jobb som egentligen ska vara gjort.
En annan sak som har tagits upp är det här med specialområden. I en perfekt värld finns det specialiserade översättare. En som kan allt om militära grader och vapen och fordon. En som kan allt om matlagning och alla bisarra termer som kan höra till det. Tyvärr funkar det inte så. Ena veckan gör man en dramaserie, nästa en dokumentär om valar, nästa Martha Stewart. Man ska kunna allt, helt enkelt.
Nu blev det här en halv roman ändå, så jag stoppar här.