• Anonym

    misshandlar han mig psykiskt?

    Har en pojkvän sen ungefär ett halvår tillbaka, vi umgås konstant o har gjort sen vi träffades.
    efter ca 2 månader började vi utforska våra sexuella sidor tillsammans o tog in en extra tjej för en trekant.. även en annan tjej efter det.
    båda tyckte vårat förhållande blev starkare o vi kom varandra närmare..
    sen började hans intensivt sökande efter fler tjejer vi kunde träffa, jag var med på det, men sen helt plötsligt börjar jag bara bli svartsjuk, vi pratar om det, men han fortsätter, jag mår dåligare o dåligare, drar mig tillbaka, han börjar bli sur när jag inte vill vi ska träffa någon, för han "gör ju detta för min skull"..
    hur som helst, tiden går o förra veckan skrev jag ett brev till honom om att jag inte längre vill ha det såhär, jag pallar inte av att vi ska ha med tjejer just nu, jag ber han avsluta allt det, o satsa på oss istället, att jag mår dåligt av det!
    han blir SKITSUR för det brevet, o skyllder allt på mig, att han ju gjort det för min skull, för att jag skulle må bra osv. jag kände mig bara otillräcklig o undanglömd.


    han fortsätter prata om dessa trekanter, att han såg på mig hur glad jag blev, att han vill se det igen, jag säger att jag vill att HAN ska göra mig så glad istället.. tar två dagar innan han slutar ta upp det hela tiden..
    jag blir även beskylld i ett sms att JAG tagit bort våran speciella grej från HONOM... då kände jag mig ännu mer otillräcklig.. fått höra hela tidne hur han gjort det för MIN skull, men när jag ber honom avsluta det verkar han ha väldigt svårt för det, o han blir sur.


    detta kanske inte är det största problemet...
    vi startade även en firma, i mitt namn, o han sa att jag skulle sköta ekonomin o den biten vilket jag var med på, när första räkningarna o papprena började komma o vi skulle sätta in det i pärmar fick jag genast höra skit om dt, att jag gjorde fel, att jag skulle lära mig skilja på privata o firmans papper, var många gånger han "skällt ut" mig så jag börjat gråta.. även några gånger han inte ens brytt sig om att jag börjat gråta.
    känns som att han inte bryr sig om mig! han säger själv att han ibland är "hård" mot mig, men det är för att jag ska lära mig, o för att jag ska tain det han säger, men det stämmer, för då har jag fått fart o tagit tag i sakerna!
    sedan fortsatte det med att firmamobilen (som jag ville ha,o som jag valde) använder han nu som privata mobil o skryter stolt med att det är hans telefon, bilen som vi leasar säger han också är "hans bil", speciellt till sina barn (o tror han vill att dom ska säga till deras mamma att pappa köpt en ny häftig bil, hon är dessutom skuldsatt upp över öronen från deras förhållande).
    jag får knappt köra bilen, han ska alltid köra osv.. o allt det där står i mitt namn.
    även bråk kring räkningarna i firman, o börjar känna att han inte alls kommer hjälpa mig med dom, som han lovat..
    börjar känna nu att han utnyttjar mig.

    sedan är det tänkt nu att jag ska flytta hem till honom.. det jag först ville var att skaffa mig en egen lägenhet (bor i mitt hus jag har tillsammans med mitt ex), men sen började han lägga fram fördelarna med att jag flyttar till honom på en gång, sagt o gjort, vi bestämmde det.
    men känner att jag egetnligen vill bo i eget boene med min son först, o sen kansek flytta dit. kommer inte kännas som mitt hem, utan som att jag flyttat in där bara.. kommer bli trångt, jag kommer inte få en sus i hur det ska se ut eller inredas, min sons sakr kommer inte ens få plats i det rum han ska dela med min killes två döttrar (som också bor varannan vecka, det är samma vecka vi har barnen), jag kommer känna mig instängd, o när han dessutom säger att om jag använder lampor tända på dagen i hans lägenhet kommer han skälla ut mig så jag gråter.. för han tycker jag tänker för mycket lampor hos mig!

    jag börjar bli rädd för vad jag gett mig in på.. känns inte heller som att jag bara kan säga till honom att jag inte vill, hans barn blev jätteglada när vi berättade att vi skulle flytta dit till dom (hans barn gillar mig supermycket).
    jag fick för övrigt betala en våningssäng till dom.. för min kille har inga pengar.

    sedan är det allt hemma, han gör ingenting, han städar inte, plockar inte undan eller nånting.. knappt inte ens hos sig själv, fick en chock när jag kom dit första gången..

    läser dessutom i en bok av Unni Drougge "Boven i mitt drama kallas kärlek", kom till typ sida 38 o sen började jag känna igen mig i boken... precis som en vän till mig sa när hon rekomenderade mig o läsa boken efter att ha hört mig berätta om hur jag har det.. en annan vän till mig sa att en person i ett sunt förhållande inte skulle känna igen sig så pass mycket i den boken om det inte handlade om psykisk misshandel..
    vet inte längrevad jag ska tro...
    min kille verkar inte bry sig om mig, han säger att han älskar mig, sen i stort sett ignorerar han mig o verkar skita fullständigt i hur jag mår.
    han säger själv att han aldrig någonsin kommer bli en toffel igen (han sa att han gjorde allt för sitt ex), så är inte ens på tal att han ska tex massera mig nån gång eller klia mig på ryggen, men jag ska då klia hans rygg hela tiden..
    jag vågar knappt be honom om nått heller, man vet ju inte vad han får för sig.

    ska det vara så mycke begärt att han visar lite kärlek? tar hand om mig, pysslar om mig lite, håller om mig, kysser mig?
    känns bara som att jag tvingar honom till det när jag ber honom komma o lägga sig bredvid mig när jag ska sova... o sen att jag alltid får be om en godnattpuss..

    att han idag skulle va hemma hos sig tills imorgon (med hans barn), för att dom skulle få gå på dagis vilket dom ju behöver, o jag skulle få tid med min son ensam... han åkte kl 12, o vid 16 hde han ringt mig 3 gånger... o då har han själv sagt till mig att han tycker det är JOBBIGT när jag skickar sms o ringer när jag jobbar (han är arbetslös o går hemma)..så ringer han själv 3 gånger under 4 timmar..
    sen helt plötsligt dyker han upp hemma hos mig, han "överraskade mig" o kom idag istället, "hans barn ville det" som det så fint heter..
    jag kände hur jag sjönk till botten, jag hade varit glad hela dagen, fått lyssna på musik (vilket jag nöstan aldrig har chansen o göra längre, för han gillar inte o ha massa musik på om han inte är på humör, o jag klarar mig inte utan musik o det vet han), jag hade sett fram emot o mysa med min son, låta honom sova i min säng, bara va han o jag...
    jag höll på o börja gråta, kände en jobbig känsla i mig..kändes bara som att han hade förstört min dag, o att han nu håller på o tar min son ifrån mig också (eftersom jag nu ite kunde ha min mysstund med honom själv)...

    jag vet inte längre vad jag ska göra... känner mig kluven :(
    finns det några fler i liknande situation, o vad har ni gjort? jag tänker att det kanske bara är en fas, han säger själv att han är less på att gå hemma o att han blir rastlös av det.. kanske bara det som är problemet?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-30 00:02
    o hans pendlande hela tiden, han säger att han älskar mig o jag suger åt mig, sen kastar han skit på mig igen.. o säger sen efteråt att han gör det för min skull o kommr med sina "undanflykter" o allt är bra igen..

    ett exempel på hur han beteer sig..
    "Sluta va så jvl misstänksam, ja e ärlig, o ja sa ja älskar dig, d borde fan räcka, o inga jvl krav på mig, ja hatar sånt,
    antingen så litar man o älskar en person el ej, älskar dig o litar på dig, d borde fan räcka, din misstänksamhet o svartsjuka gör
    så du mår dåligt, lita på mig för helv el gör d inte alls, bestämm dig nu, för du får mig o må dåligt när ja försöker få dig o må bra,
    men vad får ja för d? jo jag får skit för ja bryr mig om dig, det e tacken"

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-31 19:09
    har bokat en tid hos kvinnojouren nu, så på tisdag ska jag dit. får säga att jag ska på ett möte på jobbet, o hoppas på att han inte ska med mig in till stan...

    när jag pratade med hon på kvinnojouren sa hon att hon tyckte jag skulle komma o besöka dom, så jag fick prata med dom mer! hon fick min trådstart här skickad till sig via mail först, o då skrev hon till svar att hon ville jag skulle ringa dit, gjorde det när killen var iväg o handlade!

    ska föröska prata med min mamma ikväll om detta.. eller iaf se till så hon läser igenom detta, o sen vill jag nog helst ha kontakt med henne via mail om detta, kanske över telefon också..men som jag sagt tidigare, jag är mer för o skriva!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-04-02 23:20
    sitter o läser o läser...
    hittade lite om psykisk misshandel, o blir nästan mörkrädd när istort sett alla punkter stämmer in på honom!

    www.narcissism.se/page2.html

    www.narcissism.se/page7.html
  • Svar på tråden misshandlar han mig psykiskt?
  • Anonym
    Anonym (dead end) skrev 2010-04-03 11:22:15 följande:
    Han är inte svartsjuk, han är med rätta rädd att du genomskådat honom och att du är påväg att dra (fly). Och när du gör det? kommer det antagligen att bli värre en tid (fagra löften, manipulation, känslomässig och ekonomisk utpressning, lögner, hot och även i vissa fall våld, iaf verbalt). Men med tanke på att ni haft en så kort relation så kommer det antagligen bli relativt smärtfritt. Förutastt att du är redo för en clean cut? För att det känns fejkat beror antagligen på att det är just det, tyvärr.

     


    så du tror inte att han är svartsjuk? han visar "symtom" på det väldigt tydligt iaf.. o han erkänner en stund senare att han blir det av vissa saker (tex att killar skriver till mig, VÄNNER alltså).


    tror du han förstår att jag genomskådat honom? o därför gör som han gör? blir intressant o se hur han är mot mig på måndag när han kommer hit igen!

  • Miss Cee

    Det är ju rätt tydligt att han "Trappar upp" nu, när han märker att du drar åt ett annat håll.

    Jag tror som andra här inte att han egentligen är svartsjuk. Om han "bara" vore svartsjuk på ett mer normalt sätt så skulle han ändå någonstans också visa att han bryr sig om dig, och att han vet att det inte är sunt att vara svartsjuk. Men han slänger fram svartsjukan som ett sätt att kontrollera sig, han skyller på "svartsjuka" för att få dig att göra som han vill.

    När du visar lite styrka och självkänsla så dyker han upp omgående och "försöker absolut inte övertala dig", men gör sitt bästa för att ge dig dåligt samvete så att du ändå ska göra som han vill. En normal kille hade sagt att det är klart att du ska vara hemma med sjuka sonen, behöver du någon hjälp eller handlat så säg bara till! En normal kille hade INTE åkt dit oanmäld och börjat berätta hur ledsna barnen blev, hur du förstörde påsken osv.

    Sen slänger han inte korkade kommentarer som ska föreställa svartsjuka, för att du ska få dåligt samvete och bli orolig att han är svartsjuk och komma sättandes efter honom för att försäkra att du minsann inte ska träffa någon! Han manipulerar dig igen!!

    Det sista du ska göra i en sådan situation är att förklara dig eller försöka lugna honom ("det förstår du väl att jag aldrig skulle kunna vara otrogen/inte kan ta hit någon när X är sjuk/när skulle jag ha haft tid med det" osv). Han vill inte bli lugnad, han vill att DU ska känna dig tvungen att förklara!

    Ogrundade anklagelser av den typen ska du inte bemöta, alls. Låtasas att du inte hör dem. Ge honom inte makten genom att börja diskutera hans svartsjuka som om det var "På riktigt".

    När han känner att du visar tecken på självständighet så KOMMER han att komma springande med hela sin mindgames-verktygslåda för att mota in dig i ledet igen. Det är då du måste så emot.

    Det är faktiskt jobbigt att vara "galen" och elak hela tiden. När han är snäll är han inte snäll för DIN skull. Han är snäll för att det är ansträngande för honom att hela tiden vara dryg. Eller för att förvirra dig ytterligare. "Men han har ju varit snäll nu, jag kanske bara inbillar mig"

    Kan säga att ett av mina ex försökte slå i mig att han jobbat som hitman i USA när jag försökte lämna honom. Fullständigt vansinniga lögner om att han mördat folk för pengar osv, allt för att jag skulle bli rädd för honom alt rädd för min nya killes skull. Det var ju till hans fördel om jag blev oroad, eller började anpassa mig för att inte göra honom arg... inte för att han eg trodde att han kunde få tillbaka mig, utan bara för att djävlas.

    Dvs han kommer att spela den charmigaste djäveln i världen om du försöker lämna honom.

  • Anonym (dead end)
    Anonym skrev 2010-04-03 11:43:36 följande:
      så du tror inte att han är svartsjuk? han visar "symtom" på det väldigt tydligt iaf.. o han erkänner en stund senare att han blir det av vissa saker (tex att killar skriver till mig, VÄNNER alltså). tror du han förstår att jag genomskådat honom? o därför gör som han gör? blir intressant o se hur han är mot mig på måndag när han kommer hit igen!
    Eller symptom på kontroll? Nu är det manliga vänner (det är inte "gullig svartsjuka" att han inte vill att du ska ha manliga vänner, det är i mina ögon mkt suspekt!). Men när det även börjar gälla kvinnliga vänner, och familjen, är när du verkligen ska börja dra öronen åt dig, om inte förr! 

    Vanligt är också en intensiv inledning, umgås jämt (så att du får så få sunda influenser som möjligt), flyta ihop snabbt och (gud förbjude) bli gravida. Ja jag är frispråkig då jag vet att folk gör som de vill/måste i slutändan iaf. Om inte för din egen skull så tänk iaf både en och två gånger innan du drar in din son i något som kan visa sig svårt att ta sig ur. 

    Miss Cee

    Den var bra, mindgame-verktygslåda

     
  • Anonym
    Anonym (dead end) skrev 2010-04-03 15:05:10 följande:
    Eller symptom på kontroll? Nu är det manliga vänner (det är inte "gullig svartsjuka" att han inte vill att du ska ha manliga vänner, det är i mina ögon mkt suspekt!). Men när det även börjar gälla kvinnliga vänner, och familjen, är när du verkligen ska börja dra öronen åt dig, om inte förr! Vanligt är också en intensiv inledning, umgås jämt (så att du får så få sunda influenser som möjligt), flyta ihop snabbt och (gud förbjude) bli gravida. Ja jag är frispråkig då jag vet att folk gör som de vill/måste i slutändan iaf. Om inte för din egen skull så tänk iaf både en och två gånger innan du drar in din son i något som kan visa sig svårt att ta sig ur. Miss CeeDen var bra, mindgame-verktygslåda 

     


    intensiv inledning, oooo ja!
    träffades första gången i okt, i typ nov började vi diskutera o starta ett företag o startade det i januari, i dec så sa han väl att han älskar mig första gången, i februari så frågade han om vi skulle förlova oss, sen nån vecka efter det om vi inte skulle flytta ihop... vi har även umgåtts typ konstant sen i okt, ör inte många dagar som vi varit ifrån varandra sen dess..
    o planen var först att vi inte skulle flytta ihop, utan jag skulle bo i egen lägenhet ett tag..sen kom han o sa att det kanske var bäst o flytta ihop, o hur han sa det på var typ "vill du flytta ihop med mig?" o var jättegullig.. höll mig i handen osv..

  • Anonym (Tess)

    Gott att du får va hemma i helgen med din son.
    Då kan du känna efter hur bra du faktiskt mår när han inte är i närheten.
    Man blir ju lätt van vid sitt umgänge!

    Ha en härlig påsk med din lilla son!

    Kram

  • Anonym (ekonomi)

    Hej!

    Angående detta med att han är på dina två kort, bensin- och kontokort. Jag hade spärrat dem om jag var du och på så sätt hindrat honom från att lura dem av dig.
    Du måste tänka på att strypa hans tillgång till dina pengar. Ju mer du låter honom använda korten desto högre skulder kommer du stå med själv i slutändan.

    Så stryp hans tillgång till korten. Ett sätt att börja se till att han inte kan komma åt dina pengar.

    Jag håller tummarna för att du skall lyckas ta dig ur detta destruktiva förhållande som du är involverad i och få lugn och ro tillsammans med din lille son.

  • Anonym

    är så jävla sjukt... nu får jag bara känslan av att jag överdriver allt..
    men sen börjar jag tänka efter o så känns det som att han utnyttjar o manipulerar mig!
    jag vet inte ens vad jag vill längre! :(

  • Anonym
    Anonym skrev 2010-04-03 21:56:56 följande:
    är så jävla sjukt... nu får jag bara känslan av att jag överdriver allt.. men sen börjar jag tänka efter o så känns det som att han utnyttjar o manipulerar mig! jag vet inte ens vad jag vill längre! :(
    Jag skulle säga att du åtminstone överdriver faran i att lämna honom.
  • Dilemma

    låter som en "sol- och vårare" i mina ögon....
    Han är ute efter pengar o kontroll. Se till o ta bil nycklarna till firmabilen innan du gör slut eller på annat sätt får honom misstänksam, samt givetvis bensin o kontokort....
    Risken finns ju att han "krockar" eller länsar kortet eller köper massa saker på kredit. varför har du låtit honom få så mkt makt på så kort tid? du känner ju honom knappast eller hur?
    lycka till nu =)

  • Anonym
    Dilemma skrev 2010-04-03 22:30:57 följande:
    låter som en "sol- och vårare" i mina ögon....Han är ute efter pengar o kontroll. Se till o ta bil nycklarna till firmabilen innan du gör slut eller på annat sätt får honom misstänksam, samt givetvis bensin o kontokort....Risken finns ju att han "krockar" eller länsar kortet eller köper massa saker på kredit. varför har du låtit honom få så mkt makt på så kort tid? du känner ju honom knappast eller hur?lycka till nu =)
    tog ju kortet innan han åkte.. men då kollade han efter så bensinkortet verkligen låg i bilen... o då han inte såg det kom han in o frågade vart det var.. skulle kanske kunnat dagt att det ligger i bilen, men jag hade fått rotat igenom hela bilen tills "jag hittat det", så han fick det....
    kontokortet har jag dock kvar hemma, o det kommer jag nog hålla hårt i nu, dock är det ju bara ett vanligt kontokort, o där finns ändå knappt inga pengar!
    är ju bensinkortet som är ett kreditkort, o lär bli intressant o se vad den räkningen kommer bli på!
    med bilen, vi har bara en bil, o det är "firmabilen", o närjag tänker efter så har han ju redan sagt nått i stil med att den blir mer hans bil sen när han "betalat in" på den.. (vi leasar den).. men hittills har han ju inte betalt nått på någon räkning i firman.. så det går jag nog inte på!

    om jag det visste, hur han kan fått så mycket "makt" över mig... jag litade väl blint på allt han sa...
Svar på tråden misshandlar han mig psykiskt?