• noraa

    Vad prioriterar du, sex eller monogami?

    Jag har diskuterat i ett antal trådar här som har behandlat frågan om monogama relationer med otillräckligt, otillfredsställande och uteblivet sex och det problematiska med att söka sig utanför relationen för sex. I en tråd skrev jag att jag ibland önskar en älskare men att jag inte vill att min kille känner till det. Otrohet, sa många. Usch! Lögn! Svek! Detta trots att jag själv bedömde 'skadeverkningarna' för alla inblandade som mindre av det valet än andra val, exempelvis föreslå en öppen relation eller att bryta upp, all things considered.


    När jag var yngre tänkte jag nog som många här verkar göra: om man har lovat sexuell monogami så ska man hålla det löftet, och om man inte kan hålla ett sådant löfte ska man inte lova det.


    Men jag har blivit äldre, mer erfaren och mer ödmjuk och jag har ändrat mig. Jag har hört mycket om sexlösa relationer, eller relationer där sex handlar om att en ställer upp på sex för att behålla relationen med dess ekonomiska och sociala fördelar. Jag har själv upplevt det. Idag vet jag saker om det orättvisa i att förneka sin partner sex, alternativt ge trist oengagerat sex och ändå bli rasande och känna sig sviken när partnern söker sig någon annanstans.


    Och visst, man bryter ett löfte – uttalat eller outtalat - om sexuell exklusivitet när man går till någon annan för sex men jag tycker att man bryter det när man inte tillfredsställer sin partner sexuellt. Monogami är en del av parrelationens överenskommelse, men det är sex också.


    I en perfekt värld skulle alla innan de gick in i en relation tydligt uttrycka sina sexuella förväntningar och önskemål: Do's and don't's and maybes, must haves, och aldrig i livet, minst fem gånger i veckan annars skaffar jag en älskarinna eller bara på lördagen om du super ner mig och köper rosor. Men det är inte så. I verkligheten går vi in i en relation med en mängd dolda förväntningar och önskningar, inte minst sexuellt. En sådan föreställning är monogami. En annan är sex. Det är rimligt att förvänta sig att en romantisk och sexuell relation ska vara sexuell.

    Etik och moral brukar vara en viktig del av diskussionen kring otrohet, det är fult och fel att bryta ett löfte. Man ser otrohet som ett kontraktsbrott. Men när det gäller kontrakt är det ändå så att om en part bryter sin del i överenskommelsen är inte den andra parten skyldig att hålla sin. Om du smiter undan från det ansvar du har tagit på dig genom att lova monogami,, det vill saga ömsesidigt tillfredsställande sex, kan inte du kräva att den andra parten ska hålla fast vid sitt ansvar, det vill saga att inte ha sex med någon annan.


    Om man gör outtalade antaganden om monogami kan man inte bli upprörd om ens partner gör outtalade antaganden om frekvent och fortsatt sex. Och om man bryter den överenskommelsen har man ingen rätt att agera som den sårade parten om ens partner beslutar sig för att överenskommelsen därför inte gäller längre.


    Vuxenlivet är fullt av komplicerade val, sällan finns en självklar moraliskt riktig väg att gå. Livet är fullt av situationer där vi måste väga olika värderingar mot varandra. I debatten här framkommer ofta ärlighet som ett moraliskt överlägset val som alltid ska prioriteras, det är esset som slår alla andra val och överväganden. Ibland hävdas att trohet och monogami är det enda moraliskt riktiga. Vet ni, jag tycker att det är att trivialisera sex och den vikt som vissa människor lägger vid sex. Jag tycker inte att det är rimligt eller rättvist att människor ska offra sex, sexuell njutning, sexuell experimentlusta, eller chansen att bli begärd, åtrådd och uppfylld bara för att försöka leva upp till andra människors moraliska värderingar som ständigt nedvärderar sex till förmån för ärlighet, familj och monogami. 


    Jag blir faktiskt provocerad av den rättfärdighet med vilken människor som inte är intresserade av sex talar om sina val, sina känslor samtidigt som det man lätt pekar ut dom som prioriterar sexuell njutning som svekfulla lögnare. Det upprätthåller bara en unken sexualmoral där sex är lite fult och skamligt, där fina flickor inte knullar och hederliga män aldrig bedrar även om den sexuella aktiviteten är ett mercyfuck på lördag kväll om han har tur.

  • Svar på tråden Vad prioriterar du, sex eller monogami?
  • Anonym (Q)
    Anonym (Tsss) skrev 2015-02-22 20:57:13 följande:
    Och what's in it for you?! Du kan ju inte seriöst tro att barnen mår bättre av att leva i en lögn, med en mamma som föraktar pappa, med en flodhäst i vardagsrummet, än av att ha skilda föräldrar?

    Av vilken anledning skulle du låta åren gå, åldras med någon du talar så otroligt nedlåtande om? Enligt dig själv är du ju både yngre och rikare än den du valt att skaffa barn med?

    Sicken jäkla dynga.
    Jag förväntar mig inte att du ska förstå eftersom att det är omöjligt att teckna ner alla nyanser i några rader. Jag är heller inte intresserad av att få dig att förstå, dra vilka slutsatser du vill. 
  • Anonym (Q)
    Ben66 skrev 2015-02-22 20:47:59 följande:

    Q och Hustru
    Hur ser er livssituation ut med barnens åldrar?
    Kommer de lämna sitt hem inom en snar framtid?


    De går båda i högstadiet, så den yngste bor hemma i minst sex år till innan han går ut gymnasiet. Men jag har inte tänkt någon viss tid egentligen, det är bara det att jag inte kunnat förmå mig att bryta upp hittills. Och när de var små kändes det praktiskt omöjligt.
  • Anonym (Q)
    Hustru skrev 2015-02-22 20:33:31 följande:
    Vi har haft det så här i säkert tio år, lite bättre ibland, men helt sexlöst sedan två-tre år. Han undviker att se mig och mina behov.

    Hur gör du för att träffa andra, eller har du ett riktigt vid sidan om förhållande. Jag har haft korta förbindelser och har fått många manliga vänner. Det är dessa vänner som håller miig uppe.
    Vi har levt helt sexlöst i tio år. Det var han som inte ville och med tiden dog min lust till honom. Jag levde i celibat, undrade om mitt sexliv var över för alltid, tills jag blev otroligt attraherad av en kollega som finns på ett annat kontor än mitt. Vi ses fortfarande men har inte en kärleksrelation, mer friends with benefits.
    Hur har du träffat dina korta förbindelser? Jag har haft någon sådan också, via en dejtingsite.
  • Ben66

    Eftersom ni båda har träffat andra utanför era förhållanden så kan det säkert vara bra att ta kontakt med en terapeut för att reda ut era innersta känslor. Jag menar alltså att ni ska gå dit ensama, utan era partners. De behöver inte få veta detta.

  • Anonym (Q)
    Ben66 skrev 2015-02-22 21:33:06 följande:

    Eftersom ni båda har träffat andra utanför era förhållanden så kan det säkert vara bra att ta kontakt med en terapeut för att reda ut era innersta känslor. Jag menar alltså att ni ska gå dit ensama, utan era partners. De behöver inte få veta detta.


    Terapi tror jag i och för sig många med trassliga förhållanden skulle må bra av, inklusive jag själv. Men varför skulle just det faktum att jag träffat andra motivera terapi?
  • Ben66
    Anonym (Q) skrev 2015-02-22 21:05:56 följande:
    De går båda i högstadiet, så den yngste bor hemma i minst sex år till innan han går ut gymnasiet. Men jag har inte tänkt någon viss tid egentligen, det är bara det att jag inte kunnat förmå mig att bryta upp hittills. Och när de var små kändes det praktiskt omöjligt.
    Du kanske inte behöver terapi, men jag tänker så att det kan vara en "kickstart" för dig att gå vidare i ditt egna liv.

    Så var det för mig i mitt förra förhållande för många år sedan.
  • Anonym (Q)
    Ben66 skrev 2015-02-22 21:49:58 följande:
    Du kanske inte behöver terapi, men jag tänker så att det kan vara en "kickstart" för dig att gå vidare i ditt egna liv.

    Så var det för mig i mitt förra förhållande för många år sedan.
    Ok, då förstår jag. Ja, du har säkert rätt och jag har tänkt på det många gånger. Jag tycker inte att jag mår dåligt, jag mår tvärtom ganska bra efter omständigheterna. Men jag inser ju att jag innerst inne inte gör det. Jag längtar efter kärlek, uppskattning och bekräftelse. Men det gör å andra sidan många som inte lever i en relation också.
  • Hustru
    Ben66 skrev 2015-02-22 21:33:06 följande:

    Eftersom ni båda har träffat andra utanför era förhållanden så kan det säkert vara bra att ta kontakt med en terapeut för att reda ut era innersta känslor. Jag menar alltså att ni ska gå dit ensama, utan era partners. De behöver inte få veta detta.


    P g a en händelse som min man orsakade gich vi båda till varsin psykolog för att antal år sedan. Det var bra då och jag bearbetade mycket så, det gjorde även han. Sedan var vi tillsammans för ett och halvt år. Men jag retade mig på psykologen och tackade för oss bokade en weekend någonstans. Detta tolkade min man som om allt var bra igen.

    Vi fubkar bra utåt och som familj. Vi kan semestra med mera och ha det bra, men det är den grå vardagen som är grå och trist. Därtill hör att han inte förstår att jag vill bli sedd och behandlad som en kvinna. Små uppvaktningar i vardagen försöker jag mig på, han blir glad. Men själv göra något för mig skulle inte falla honom in.
  • Ben66
    Hustru skrev 2015-02-24 04:09:25 följande:
    P g a en händelse som min man orsakade gich vi båda till varsin psykolog för att antal år sedan. Det var bra då och jag bearbetade mycket så, det gjorde även han. Sedan var vi tillsammans för ett och halvt år. Men jag retade mig på psykologen och tackade för oss bokade en weekend någonstans. Detta tolkade min man som om allt var bra igen.

    Vi fubkar bra utåt och som familj. Vi kan semestra med mera och ha det bra, men det är den grå vardagen som är grå och trist. Därtill hör att han inte förstår att jag vill bli sedd och behandlad som en kvinna. Små uppvaktningar i vardagen försöker jag mig på, han blir glad. Men själv göra något för mig skulle inte falla honom in.
    Dina två sista meningar känner jag igen i mitt nuvarande förhållande...suck

    Jag är själv inte någon terapeut så mitt svar att det kan vara bra att träffa en terapeut/kurator Själv passar inte alla människor med problem i förhållandet.
    Jag och min ex gick i parterapi och då blev resultatet att vi försökte arbeta på vårt äktenskap, men efter en tid så fortsatte jag min terapi själv och kom fram till att jag ville skiljas. 

    Mitt nuvarande förhållande gå upp och ner, känner igen vissa saker som jag retade mig på och tyckte var stora problem förr, men nu är det snart 20 år sedan från den tid jag skilde mig och nu väljer jag att kämpa på för jag har inte samma inställning till dessa sk "problem" vårt sexliv och gemensama ekonomi. 
Svar på tråden Vad prioriterar du, sex eller monogami?