• noraa

    Vad prioriterar du, sex eller monogami?

    Jag har diskuterat i ett antal trådar här som har behandlat frågan om monogama relationer med otillräckligt, otillfredsställande och uteblivet sex och det problematiska med att söka sig utanför relationen för sex. I en tråd skrev jag att jag ibland önskar en älskare men att jag inte vill att min kille känner till det. Otrohet, sa många. Usch! Lögn! Svek! Detta trots att jag själv bedömde 'skadeverkningarna' för alla inblandade som mindre av det valet än andra val, exempelvis föreslå en öppen relation eller att bryta upp, all things considered.


    När jag var yngre tänkte jag nog som många här verkar göra: om man har lovat sexuell monogami så ska man hålla det löftet, och om man inte kan hålla ett sådant löfte ska man inte lova det.


    Men jag har blivit äldre, mer erfaren och mer ödmjuk och jag har ändrat mig. Jag har hört mycket om sexlösa relationer, eller relationer där sex handlar om att en ställer upp på sex för att behålla relationen med dess ekonomiska och sociala fördelar. Jag har själv upplevt det. Idag vet jag saker om det orättvisa i att förneka sin partner sex, alternativt ge trist oengagerat sex och ändå bli rasande och känna sig sviken när partnern söker sig någon annanstans.


    Och visst, man bryter ett löfte – uttalat eller outtalat - om sexuell exklusivitet när man går till någon annan för sex men jag tycker att man bryter det när man inte tillfredsställer sin partner sexuellt. Monogami är en del av parrelationens överenskommelse, men det är sex också.


    I en perfekt värld skulle alla innan de gick in i en relation tydligt uttrycka sina sexuella förväntningar och önskemål: Do's and don't's and maybes, must haves, och aldrig i livet, minst fem gånger i veckan annars skaffar jag en älskarinna eller bara på lördagen om du super ner mig och köper rosor. Men det är inte så. I verkligheten går vi in i en relation med en mängd dolda förväntningar och önskningar, inte minst sexuellt. En sådan föreställning är monogami. En annan är sex. Det är rimligt att förvänta sig att en romantisk och sexuell relation ska vara sexuell.

    Etik och moral brukar vara en viktig del av diskussionen kring otrohet, det är fult och fel att bryta ett löfte. Man ser otrohet som ett kontraktsbrott. Men när det gäller kontrakt är det ändå så att om en part bryter sin del i överenskommelsen är inte den andra parten skyldig att hålla sin. Om du smiter undan från det ansvar du har tagit på dig genom att lova monogami,, det vill saga ömsesidigt tillfredsställande sex, kan inte du kräva att den andra parten ska hålla fast vid sitt ansvar, det vill saga att inte ha sex med någon annan.


    Om man gör outtalade antaganden om monogami kan man inte bli upprörd om ens partner gör outtalade antaganden om frekvent och fortsatt sex. Och om man bryter den överenskommelsen har man ingen rätt att agera som den sårade parten om ens partner beslutar sig för att överenskommelsen därför inte gäller längre.


    Vuxenlivet är fullt av komplicerade val, sällan finns en självklar moraliskt riktig väg att gå. Livet är fullt av situationer där vi måste väga olika värderingar mot varandra. I debatten här framkommer ofta ärlighet som ett moraliskt överlägset val som alltid ska prioriteras, det är esset som slår alla andra val och överväganden. Ibland hävdas att trohet och monogami är det enda moraliskt riktiga. Vet ni, jag tycker att det är att trivialisera sex och den vikt som vissa människor lägger vid sex. Jag tycker inte att det är rimligt eller rättvist att människor ska offra sex, sexuell njutning, sexuell experimentlusta, eller chansen att bli begärd, åtrådd och uppfylld bara för att försöka leva upp till andra människors moraliska värderingar som ständigt nedvärderar sex till förmån för ärlighet, familj och monogami. 


    Jag blir faktiskt provocerad av den rättfärdighet med vilken människor som inte är intresserade av sex talar om sina val, sina känslor samtidigt som det man lätt pekar ut dom som prioriterar sexuell njutning som svekfulla lögnare. Det upprätthåller bara en unken sexualmoral där sex är lite fult och skamligt, där fina flickor inte knullar och hederliga män aldrig bedrar även om den sexuella aktiviteten är ett mercyfuck på lördag kväll om han har tur.

  • Svar på tråden Vad prioriterar du, sex eller monogami?
  • Rynkigutanpåslätinuti

    Jag undrar ju varför du inte tänder på din man längre. Det är vad som kommer splittra familjen till slut. Inte att du har sex med andra för det har du för att du i relationen inte kan bli sprängkåt tillsammans med din man. Nu lät jag väldigt hård men för mig så är det viktigt med bra sex hemma för att ens fundera på sex borta.

  • Ljushuvud

    Jag tror att du är ute efter förälskelse, inte sex!

    Både förälskelse och sex var för sig ger så många bra saker för en människa, den enskilda individen mår bättre!

    Om man inte underhåller brasan och lägger på lite vedträn då och då, vad innebär det? Varje förhållande kommer att vara tills man inte längre är förälskad, inte mycket längre i alla fall.

    Jag blir lätt förälskad i kärleken, helt underbart!

  • rlevitte
    Ljushuvud skrev 2010-09-06 13:25:27 följande:
    Varje förhållande kommer att vara tills man inte längre är förälskad, inte mycket längre i alla fall.
    De flesta jag känner anser att förälskelsen är den där lite galna tiden i början av ett förhållande...  ojojoj vad korta förhållanden alla skulle ha om det du sa isåfall var sant...

    Men men, ord är förädiska, alla menar inte samma sak med dem.  Det du verkar kalla "att vara förälskad" kallar jag nog "att vara kär"...

    Mvh,
    Richard 
  • Ljushuvud

    Om du kallar två olika saker för samma,, då är ju din "värld" lite enklare??

    Dessutom klippte du ut en tanke som helt klart hamnar i fel belysning om man inte ser allt runt omkring!

    Jag tror att "att vara kär" är något man kan bli lite då och då i sitt förhållande, men förälskad är man bara i början. Tanken var inte att det SKALL vara så att förhållandet endast får existera så länga man är förälskad, utan att om man efter den fasen inte stöttar förhållandet så blir det inte längre än tills förälskelsen är över... 

  • Rynkigutanpåslätinuti
    Ljushuvud skrev 2010-09-06 13:40:17 följande:
    Om du kallar två olika saker för samma,, då är ju din "värld" lite enklare??

    Dessutom klippte du ut en tanke som helt klart hamnar i fel belysning om man inte ser allt runt omkring!

    Jag tror att "att vara kär" är något man kan bli lite då och då i sitt förhållande, men förälskad är man bara i början. Tanken var inte att det SKALL vara så att förhållandet endast får existera så länga man är förälskad, utan att om man efter den fasen inte stöttar förhållandet så blir det inte längre än tills förälskelsen är över... 
    Men jag kan ha den där tokiga och galna känslan ganska ofta. Först nu jag börjar förstå att andra inte är så. Jäkligt tråkigt för er andra som inte upplever det så ofta som jag. Vill poängtera att detta är känslor jag har till min fru och inte att jag får det mot andra stup i ett.
  • Anonym (Hottie)
    Ljushuvud skrev 2010-09-06 13:25:27 följande:
    Jag tror att du är ute efter förälskelse, inte sex!

    Både förälskelse och sex var för sig ger så många bra saker för en människa, den enskilda individen mår bättre!

    Om man inte underhåller brasan och lägger på lite vedträn då och då, vad innebär det? Varje förhållande kommer att vara tills man inte längre är förälskad, inte mycket längre i alla fall.

    Jag blir lätt förälskad i kärleken, helt underbart!
    Ja, det ligger nog en del i att jag är ute efter förälskelse. Till viss del. Men jag menar inte att jag inte vill leva med min man för att vi inte är förälskade längre. Vi älskar varann men är inte förälskade. Jag vill känna mig förälskad igen, men sen behöver det inte utveclas vidare eftersom jag redan har en livspartner jag älskar.
  • Rynkigutanpåslätinuti
    Anonym (Hottie) skrev 2010-09-06 15:22:54 följande:
    Ja, det ligger nog en del i att jag är ute efter förälskelse. Till viss del. Men jag menar inte att jag inte vill leva med min man för att vi inte är förälskade längre. Vi älskar varann men är inte förälskade. Jag vill känna mig förälskad igen, men sen behöver det inte utveclas vidare eftersom jag redan har en livspartner jag älskar.
    Men förälskelse precis som kärlek är bara en känsla. Man måste vara öppen för den och tro på den för att den ska kunna finnas i ens liv. Det är fullständigt möjligt att uppleva den massor av gånger med sin evighetspartner.

    Jag är hellre förälskad i min partner och kär i andra än tvärtom. Solig
  • Ljushuvud
    Rynkigutanpåslätinuti skrev 2010-09-06 16:09:08 följande:
    Men förälskelse precis som kärlek är bara en känsla. Man måste vara öppen för den och tro på den för att den ska kunna finnas i ens liv. Det är fullständigt möjligt att uppleva den massor av gånger med sin evighetspartner.

    Jag är hellre förälskad i min partner och kär i andra än tvärtom. Solig
    Jag förstod inte, men det låter jäkligt bra... 
  • Rynkigutanpåslätinuti
    Ljushuvud skrev 2010-09-06 16:24:44 följande:
    Jag förstod inte, men det låter jäkligt bra... 
    Då förstod du tillräckligt. Glad
  • Anonym
    Rynkigutanpåslätinuti skrev 2010-09-06 14:17:55 följande:
    Men jag kan ha den där tokiga och galna känslan ganska ofta. Först nu jag börjar förstå att andra inte är så. Jäkligt tråkigt för er andra som inte upplever det så ofta som jag. Vill poängtera att detta är känslor jag har till min fru och inte att jag får det mot andra stup i ett.
    Jag blir såväl förälskad i andra som nyförälskad i min sambo titt som tätt. Men det vore ju onekligen mycket lättare om jag bara kände så för min sambo. Så är dock icke fallet.

    Det ter sig för mig omöjligt att selektera förälskelsekänslorna så att de t ex enbart dök upp för min sambo. Finns de där så finns de där för (potentiellt) flera personer. 
Svar på tråden Vad prioriterar du, sex eller monogami?