ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

Jag måste också bokföra mitt liv i almenacka, annars är det kört. Allt står uppskrivet. Nu har jag jätteångest eftersom året snart är slut och jag måste byta ut min vän. Hoppas att jag hittar en som känns rätt.
Det där med läsa hela listan var smart. Ska nog börja ha det som rubrik i min. Jag brukar tänka att "äh, jag minns ju att jag hade det där mötet kl 1, jag orkar inte kolla kalendern" och sen missar jag en massa saker.

Det där med pennor kan jag förstå. Det blir ju jättefel om man skriver med en annan färg än i resten av boken. Det måste ju se bra ut, annars kan man inte läsa det som står utan fokuserar bara på hur fel det ser ut. Jag köper bara samma sorts pennor hela tiden för att slippa obehaget.

Just det där "Känner igen mig i försöken med dagbok eller egentligen i att inte kunna göra ngt regelbundet under ett flertal dagar utan schemakrav" är något som färgar av sig på allt, precis ALLT, jag gör. Träning, kost/matvanor, sömn, arbete, studier, kontakt med vänner, sköta hygienen, städning. Det enda som är regelbundet i mitt liv just nu är tiden och rutinerna på kvällen då vi lägger barnen men det är i allra högsta grad för att mannen är hemma då och hjälper till. Hade jag varit ensam med dom hade det blivit lite hursom (om jag känner mig själv rätt).

Jag tränar när jag får ett ryck och känner för det, jag äter när jag "känner för det", jag går och lägger mig när jag blir riktigt trött (oftast runt kl 2 på natten), när jag jobbar sköter jag jobbet exemplariskt de första dagarna, veckan, sen börjar jag försvova mig, tappa lusten och motivationen för att gå dit övt. När jag pluggade gjorde jag bara det jag hade lust med.

Kontakten med vänner.... ja, det är faktiskt mina vänner som sköter den biten. Om dom aldrig hörde av sig skulle vi förmodligen aldrig ses eller höras alls. Hygienen ser jag mest som ett nödvändigt ont, något jag måste göra om jag te.x ska ut, ska träffa någon eller så. Men om jag inte lämnar huset ser jag ingen anledning till att vara fräsch. Eller anledning ser jag väl, men jag orkar helt enkelt inte och bryr mig inte så mycket heller.

Städningen sker lite då och då. Inga fasta tider eller s.k städdagar. Jag städar när JAG anser att det behövs och varje gång säger jag till mig själv: Nu ska jag hålla det såhär fint, lägga tillbaka sakerna jag tar på den plats de låg när jag använt den men så blir det förstås aldrig. Det börjar med att jag tänker: Jag lägger den där... så länge och sedan fylls det på.

Det är otroligt jobbigt att leva såhär. Andra ser mig kanske som en slacker, som skiter i allt men så är inte fallet. Jag klarar inte av att upprätthåla någon kontinutet i något jag gör. Jag hinner alltid tröttna, tappa motivationen och jag kan bara inte tvinga mig till något jag inte har lust med.

Jag är helt slut i huvudet efter en full dag (men som gått smidigt, det märks att man har lite medicin hjälp!) så jag orkar tyvärr inte läsa alla långa inlägg för att komma ikapp, har skumläst!

Tänker på det Yrja säger med kläder, där är jag precis likadan med precis allt! Jag får ofta ett sug under dagen om vad vi ska äta till middag t ex. Ibland kan det hända ett ingrediens kanske saknar när jag vill ha något som är utanför vad jag brukar handla in för. Då blir jag som chockad, jag skulle ju laga "den maten". Sätter mig bara ner på en stol och vet inte alls vad jag ska göra. Precis som när jag är inställd på vad jag ska ha på mig och den tröjan råkar vara i tvätten. Vad gör jag då? Hela världen bara vänds upp och ner!

Blir imponerad över allt prat om kalendrar och almenackor. Jag har alltid haft en, mamma köpte alltid när jag var liten och sen gjorde jag det. Gör det fortfarande idag varje år. Men jag kan inte använda dom, det går inte alls för mig. Jag kommer inte ihåg att skriva och gör jag det så kommer jag inte ihåg att kolla. Ändå kan jag inte sluta köpa dom, känns som att jag ger upp då. En dag ska jag kunna sköta en almenacka.
För mitt schema som jag använder med KBTn använder jag en notebook det gör jag mycket. Har alltid EN notebook som jag valt med omsorg och i den skriver jag allt. Hullerombuller om varandra. Men det fungerar väldigt bra. 

Jag har en almenacka på väggen där jag skriver ner allt, tittar på den flera gånger om dagen.
Har försökt med alla möjliga små/stora almenacksböcker, köper flera per år, börjar alltid med att skriva upp födelsedagar och barnlediga helger.
Sen kan det bli lite skrivet under januari (så länge boken är ny är det kul) sen blir det inget mer.
Just nu har jag två fickkalendrar i olika storlek och 4 väggalmenackor varav jag använder 1
Hinner säkert köpa nån mer innan året är slut hehe

Alltså, det här almanackssnacket är så sjukt kul, jag har aldrig hört talas om andra som haft det likadant.

Jag väljer LÄNGE och väl när jag köper almanacka (varje gång, haha) den ska se ut på ett visst vis, man måste kunna se dagarna på rad och inte under/över varandra, eftersom i mitt huvud är veckan en horisontell sträcka.
Sen får det inte bli kladdigt, eller massa pennor i olika färger, då blir det oöverskådligt.
Sen måste "att göra-saker" som inte har någon specifik dag ha en egen plats, jag kan inte bara skriva dessa saker på vilken dag som helst för då missar jag dem. Så det måste finnas ett separat utrymme typ längst ner där man kan skriva upp saker som ska göras under veckan men som inte är tidsbestämda, där bockar jag för dem vartefter de blir gjorda... Röriga huvud!!!

Tack!

En av anledningarna tror jag beror på att dom ogärna "sätter" en diagnos. Eller så uppfyller hon inte alla kriterier. Tror snarare på det första, har nämligen träffat fler med den erfarenheten.

Hon äter Strattera och svarar riktigt bra på den, äntligen.

Hon är hyper enligt testen men mer med tal än att hon är i rörelse.

För min del handlar det här med almanackorna och alla listor tror jag iaf om att försöka hitta en struktur, något som ordnar upp allt kaos ( framförallt i huvudet) men tyvärr slutar det alltid med att jag misslyckas. Men envis är mitt mellannamn så jag fortsätter.

Är nyfiken på er med scheman...har ni skrivtligt, olika varje dag, samma för återkommande sysslor såsom morgonhygien osv? Vart förvarar ni dom. Jag menar dom måste väl vara rätt synliga för att ha någon verkan eller?

Jag har ju som sagt ingen diagnos. Men är rädd för att förlora allt vackert jag har åstakommit med familj man och hem om jag inte gör något åt mitt problem. Vart vänder jag mig för en ev. utredning?

Mitt schema har jag i huvudsak i min telefon, synkat till Google kalender och min mans telefon m.hans kalender.
Har larm inställda som påminner mig om när jag ska iväg på regelbundna möten eller sammanträffanden, men även mannen fungerar som alarm åt mig ibland .

Det är samma här, och jag misslyckas ofta med att upprätthålla ordningen jag så fint strukturerat upp på schema. Men denna gång har jag lyckats hålla tiderna ungefär, det handlar om min son nu och det tar jag på mycket större allvar än mig själv... Typiskt mammigt va?

Jag har dels skrivit ett schema som rör sonens mat och sov-tider, det behöver jag ju bara göra ett av och köra på så länge det passar honom och hans ålder, det sitter på insidan av luckan till det skåp där hans vällingflaskor och andra matgrejer står.
Sen har jag försökt göra ett veckoschema som sitter på väggen i köket, men det lyckades jag bara hålla en vecka. Jag ska göra ett nytt när vi kommer hem till sthlm igen, nu är vi bortresta.

Jag SKULLE behöva göra ett schema till mig själv, och där skulle jag alltså behöva skriva så simpla saker som tandborstning, avsminkning o.s.v. och försöka hålla det så exakt det bara går, jag behöver verkligen struktur för att fungera, och struktur är det sista jag har när det gäller mig själv.

Men jag kämpar på med min sons struktur och rutiner, och där är jag stolt över mig själv. :o)

Jag har vänt mig till en privat klinik för utredning, ska på bedömning i slutet av jan.
Tills dess så skriver jag upp all problematik jag stöter på i vardagslivet, så jag inte ska sitta där med hjärnsläpp när det väl är dags att redogöra för hur jag mår.

Smart! Av någon anledning är det svårare att fixa allt som rör sig själv än barnen.  Men det blir jobbigare ju äldre barnen blir. När dom är små så har man ju så mycket ruiner för mat och sovning, när dom är äldre är det svårare eller det krävs mer energi av oss föräldrar....nä nu är jag trött och känner att jag svävar. Undrar om du förstår ngt av det jag skriver  

Smart att skriva upp problemen man stöter på. Tack!
Hur mkt kostar en privat utredning? Vad för typ av klinik?