• Anonym (Hopplös:))

    Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

    Detta är tråden för oss som är ute i nätdejtingdjungeln och vill ventilera tankar och känslor med varandra.
    Här kan vi ställa frågor, lyfta upp funderingar, skratta, bli förbannad och kanske gråta en skvätt i nödfall

    Kanske en presentation? Hade varit kul att veta vilka ni andra är

    Jag: 30 år, inga barn. Bor i Malmö, varit singel i ca 1 år

    Kom igen! Gör mig sällskap!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-07-31 00:05
    Lite hjälp på traven

    EK = E-kontakt
    HP = Happypancake
    SD = Spraydate (iaf för mig)
    MP = Mötesplatsen
    SMW= ShakeMyWorld

    Har säkert glömt nån men då får ni hojta till

  • Svar på tråden Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!
  • Glädje58

    Man bör ju se till att man klarar sig själv och känner glädje i sitt eget liv. Man ska inte lägga det ansvaret på någon annan. Men det där med att känna fysisk närhet är så himla viktigt. Jag håller på att bli helt tokig av denna bristvara.

  • ulfsas
    Anonym (Hopplös:)) skrev 2011-09-01 00:07:21 följande:
    Överleva ja. Men jag vill inte överleva. Jag vill LEVA
    Rätt inställning.
    Nu gäller det bara att vaska fram den där guldkvinnan som tydligen gömmer sig någonstansFlört

    Skulle vara tråkigt om man blev så nedslagen av ett X som drog på ett oerhört dumt sätt så man förvägrade sig själv lyckan för reste av livet (hon bryr sig ju inte utan har en ny gubbe).....Bara att bryta ihop och komma igen. Vill spänna bågen igen.....
  • Anonym (Hopplös:))
    Glädje58 skrev 2011-09-01 00:11:20 följande:
    Man bör ju se till att man klarar sig själv och känner glädje i sitt eget liv. Man ska inte lägga det ansvaret på någon annan. Men det där med att känna fysisk närhet är så himla viktigt. Jag håller på att bli helt tokig av denna bristvara.
    Men bara för att man känner att man BEHÖVER och LÄNGTAR efter en partner i sitt liv så betyder ju inte det att man inte mår bra ensam? Att man mår bra med sig själv?

    Mitt liv är som en fantastiskt god glass. Jag avnjuter den med glädje precis som den är, men WOW sså härlig den blir när jag får lite strössel på den.
    Och jag vill hitta mitt strössel.

    Japp, jag har druckit två glas vin under kvällen här
  • Glädje58
    Anonym (Hopplös:)) skrev 2011-09-01 00:40:11 följande:
    Mitt liv är som en fantastiskt god glass. Jag avnjuter den med glädje precis som den är, men WOW sså härlig den blir när jag får lite strössel på den.
    Och jag vill hitta mitt strössel.
    Jag kommer tänka på hipp hipp. Där den ena brodern har fixat en dejt. Sen frågar han vad hon jobbar med. "Jag jobbar med strössel" säger hon... Så härligt :)
  • Glädje58
    Anonym (Hopplös:)) skrev 2011-09-01 00:40:11 följande:
    Men bara för att man känner att man BEHÖVER och LÄNGTAR efter en partner i sitt liv så betyder ju inte det att man inte mår bra ensam? Att man mår bra med sig själv?
    Två negationer efter varandra, jag börjar bli för trött för att fatta. jag måste tänka...
  • uniMog
    Glädje58 skrev 2011-09-01 00:50:30 följande:
    Två negationer efter varandra, jag börjar bli för trött för att fatta. jag måste tänka...
    Även om man längtar efter en partner så kan man må bra själv.
    Forgive me, shiny special one. I beg of you to rip out my inadequate tongue.
  • Anonym (Hopplös:))
    uniMog skrev 2011-09-01 10:19:09 följande:
    Även om man längtar efter en partner så kan man må bra själv.
    Hahaha, underbart! Tack tack
  • etanol
    Glädje58 skrev 2011-08-31 23:54:53 följande:
    Den är jättestor Skrattande  Och djup, och kuperad...

    Hahaaaa

  • Anonym

    Hej!

    Jag dejtar inte och söker inte heller partner men tyckte tråden var väldigt intressant eftersom jag tidigare var vilsen i dejtingdjungeln själv. Försökte genom många sidor; match.com, happypancake, mötesplatsen och diverse andra ställen men inget direkt napp någonstans. De som var intresserade var inget för mig och de jag var intresserad av var ute efter enbart en sak, och det var i alla fall inte förhållande, utan snarare sex...
    Jävla skit tänkte jag. Till slut, efter mycket om och men gav jag i alla fall upp. Och efter att ha tagit ett ca två-tre veckor långt break från dejtandet så hittade jag den rätte för mig - på jobbet!!! Hade träffat honom vid ett par tillfällen tidigare och sen föll bara allt så plats och nu sitter jag här...
    Nu har vi varit tillsammans i åtta månader och har nyligen påbörjat babyverkstan.

    Håll ut ni med och gräv inte ner er för att ni inte hittar "den rätte" på the world wide web...

Svar på tråden Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!