Anonym (Barn?) skrev 2011-12-25 14:55:12 följande:
Han är 27 år. När mina föräldrar levde så var de goda vänner med hans föräldrar. En gång skämtade våra föräldrar om att de skulle förlova bort mig till honom, men mina föräldrar tog det som ett rent skämt. Det gjorde tydligen inte hans föräldrar, och nu i efterhand har jag fått veta att han väntade på att få gifta sig med mig. Hans föräldrar tycker att jag har "fina gener" och att våra barn kommer blir absolut fantastiska. Just därför ska han hålla sig kvar vid mig? Jag tror att hans föräldrar spelar väldigt stor roll i detta ...
Jag tänkte inte på det som våra föräldrar en gång skämtat om, jag trodde att han verkligen var kär i mig, så vi gifte oss. Visst, jag tyckte att det var lite tidigt... Men jag var/ är ju också förälskad! Jag vet inte om han verkligen älskar mig, men jag hoppas verkligen det! Han ger mig alla saker jag önskar mig, och är annars en jätte härlig man!
Han låter inte som någon bra man. Och det har ingenting med hans religion att göra utan med hans personlighet.
Man behöver kompromissa i en relation men om man har inte har respekt för varandra så är det en ohälsosam relation. Du beskriver hur han utpressar dig känslomässigt, frihetsberövar dig (låser in dig), hotar dig och isolerar dig. Alla mina varningsklockor ringer för fullt. Låter som en man som i slutändan misshandlar sin kvinna. Han kommer troligtvis bara bli värre och värre.
Du sitter i en dålig sits eftersom du inte verkar ha kvar din familj som stöttar dig. Du behöver hitta stöttning på annat håll. En kurator på vårdcentralen känns som en bra första början.
Kom ihåg att du bestämmer över ditt liv. Låt ingen utpressa dig eller tvinga dig till någonting.
kvinnofridslinjen.se/
www.varningstecken.n.nu/misshandlaren