Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Vad tråkigt SL samtidigt är det mindre risk med en liten i magen. Klart du inte är för gammal, man är inte äldre än man gör sig . Köp en tidning & din favoritsnacks & mys, hoppas oron lättar! Kram

Ni är så gulliga! Jag började gråta när jag läste era inlägg. De värmer. "Hjärtan" till er alla.

Försöker trösta mig med att:

Det är en mindre riskfylld graviditet och kanske större chans att allt går bra (och här spelar faktiskt min ålder roll också, tror jag)

Kanske får jag uppleva att vara gravid två ggr istf en gång (trots min höga ålder, hela året när man är 50 får man återföra i Grekland och vi gar 6 st blasto i frysen, varav 3 lika fina som vi stoppade in nu i november)

Kanske får jag möjlighet att föda vaginalt, som jag just nu i alla fall önskar

Jag hinner och vågar njuta, så småningom i graviditeten och senare med en nyfödd

Inte bli såååååå trött (här spelar faktiskt ålder en roll)

Min kropp kanske inte blir lika "förstörd" (svårare i hög ålder att återfå tidigare skick)

Ja, ni ser, jag försöker finna ngn tröst.

Jag tror dock att det är att hela tiden få negativa besked, att förlora hopp, som är så bekant och väcker så många känslor.

Tänk er, jag har hoppats lika mycket på en graviditet med alla våra återförda "egna" embryon och det är totalt hela 26 st! och sedan även på dessa tre med donerade ägg.

Med mina egna endast ett tidigt missfall, och nu trillingar, som blir tvillingar och sedan en enlig. Må den få utvecklas normalt och leva kvar.

Om man ser hur många potentiella bebisar dessa gubbar/barnansikten representerar, så är det många förluster. Sedan tror jag att det varit på "G" några ggr av oss själva naturligt också.

Ja, ni hajar, hur mina tankar går.......... Stor kram till er alla.

Snart lycklig; jag kan förstå att det är många hopp- och förtvivlans känslor från de tidigare försöken som dyker upp i en stund som denna där du olyckligtvis förlorar två små MEN du har en riktig kämpe kvar som vi alla håller tummarna hårt för!! Stor kram och hoppas att du mår bättre imorgon

Läst ikapp december och OJ vad här händer saker. Så glad för alla som lyckats men känner med alla där lyckan vänt och de som ännu kämpar.

Min graviditet har gått lite lägre nu, även om oron hela tiden byter skepnad. Från oro för att misslyckas, till oro för missfall, till för tidig födsel till nu - att de ska dö i livmodern. Går idag in i vecka 24 men vägen hit var inte gupp fri.

Hade en blödning i vecka 8 ca med hematom som följd. Då var även ett embryo aningens mindre än det anda och IVF-läkaren dömde ut det och sa du kommer blöda ut hematomet och kanske dukar denna tvilling under. Innan hade gyn-akuten dödförkarat det embryot. Men i vecka 10 skrevs vi ut ifrån IVF med ett grattis till tvillinggraviditeten, båda följde sin kurva.

Jag hade inga symtom i början eller ätare sagt jag förnekade dem. Men illa mådde jag absolut inte, det kom först i vecka 16. Hjärnan kan spöka för oss. Efter varje bra kontroll känner jag mig mer gravid för att sen tvivla.

I vecka 20 ca fick jag en plötslig blödning igen, helt knäckt. Jag som var så nära. Eftersom att jag var ute på landet och har en moderkaka som ligger för livmodermunnen så ringde jag 112och de skickade ambulans samt helikoptertransport. Hela gynakuten stod redo och slet av mig kläderna. Då blev jag inlagd med sängläge och blodstoppande. Men allt såg bra ut.

Ja har valt att inte följa hcg eller ta immunprover. Allt som kontrolleras är min sköldkörtel och den är lugn inkl antikropparna som numera är omätbara, vilket de aldrig varit innan. Jag har tagit dropp, pred och innohep fram till ca vecka 18. Jag har nu kvar en del om någon är nyfiken.

Just nu ser det bra ut men oron släpper aldrig ...

Åh, vad fantastiskt att det går bra för dig. Hoppas oron släpper med tiden.

Jag har skickar ett meddelande till dig. Kolla gärna när du har ork och lust.

Oj vilka turer, förstår att det varit svårt att hitta något ihållande lugn. Känner att det du beskriver antagligen kommer gälla mig om jag får fortsätta behålla min graviditet.

Förstår jag rätt att du inte tagit FBC men kört med immunmediciner ändå? Men slutat (helt?) efter vecka 18? Funderar själv på hur jag ska tänka/göra framöver då jag just nu är ganska mätt på prover och mediciner....

Håller tummarna att du snart vågar njuta av din graviditet fullt ut! Kram

Japp, jag körde på eget bevåg och slutade sen helt. Ville vara människa och inte försöks kanin ... tillslut efter 14år med IVF till och från. Kroppen kändes lugn helt enkelt och alla parametrar likaså. Dessutom är mitt enda blodkärl svårt ärrat efter alla PVK sättningar, jag är svårstucken. Blodförtunnande fick jag inte fortsätta med iom livmoderkakansplacering. Den ger en ökad risk för stora blödningar och lossnar den helt kan man dö på en kvart, då vill man inte stå på blodförtunnande.

Dessutom vågade jag åka till Thailand i vecka 13-14 och de överlevde även det

Helt rätt med en Thailandsresa :) tittar själv på resor framåt sportlovet. Får jag fråga hur ofta du tog dropp ungefär? har du haft svåra immunproblem innan eller finns det andra orsaker till barnlösheten också? Ursäkta alla frågor, men så befriande att höra att man om allt känns övermäktigt faktiskt kan våga sluta upp med allt!

Allvarliga vet jag faktiskt inte. Sök bakåt i tråden så ser du mina värden. Gjort 14 IVF varav 11 med ex maken som hade akrosom defekter. Nya maken har två biobarn sedan innan. Höga TPO och Trak samt NK celler om jag minns rätt. Inga kända koagulationsproblem. Enligt läkarna var mina amh-värden för tre år sedan katastrof och vi fick förtur till IVF, men än så länge tycks det funka. Har gjort tre IVF med nuvarande maken och blivit gravid alla tre gångerna. Dock ett jätte tidigt MF i vecka 5-6 och sen enäggstvillingar som inte utvecklades och de äggen i sig är ju defekta och kanske eg immunologiskt. Droppet tog jag i snitt var 10:onde dag men ibland 7-14 dagar.

Jag tror det allra viktigaste är att känna lycka och harmoni, inte stress. Samtidigt som mina antikropar aldrig varit nere på noll förr och efter första droppet fick jag ner dem till 300 från dryga 1000. Så jag vet ärligt inte vad jag skall tro ...

Och än finns tid för att det ska skita sig så .... kanske har jag fattat fel beslut men det känns inte så.

SL, Zwillinge och Redan tack för tips om progesteronkräm. Det har ju varit stängt t o m på internet sen jul så jag har inte lyckats få tag i kräm till denna cykeln. Var slut i enda butiken jag hittat i min stad som säljer över disk. Tyvärr ej i S-holm SL. Men, ska leta reda på Life butiker i grannstan imorrn, hoppas ... Fast Life på webben hade ej prog.kräm. Blödningen slutade till slut i alla fall. Satt mig på en kur att sänka prolaktinet, inte minst för att det kom lite vätska ur ena bröstet vid mammografi för nåt år sen och pga av krångel med ägglossning. Men, nu tänker jag att jag även måste tillföra progesteron, för att få rätsida på lutealfasen. Akup. har inte räckt hela vägen när det gäller spottings.