Lämnad av pojkvän
Jag och min pojkvän letade lägenhet ihop, vi planerade resor och allt verkade bra. Sen för två veckor sedan gjorde han slut. Han säger att han älskar mig men att känslorna har svalnat. Han säger även att han gjorde det för att hitta sig själv. Jag är 23 och han 25, jag är redo att starta ett moget förhållande med att inom snar framtid skaffa barn. Han ville detta med, sa han..
Nu i efterhand är han så kall och säger att han inte vill ha någon kontakt längre, han festar konstant och i början så berättade han att han var klar med allt sånt. Jag försöker komma ut men är svårt att hålla minen bland folk. Igår var jag på en förfest men brast i gråt när jag kom hem för det kändes så tungt.
Jag vet att detta går över, att man kommer hitta någon igen, men det är just nu jag mår så dåligt. Jag kan knappt jobba och varit hemma från arbetet flera dagar dessa veckorna. Jag vaknar med en sån smärta i hela kroppen, jag mår så illa och har till och med kräkts.
Jag tror jag bara inte sörjer han, utan att har haft såna planer, jag trodde mitt liv skulle bli perfekt så fort vi hittat lägenhet. Vi planerade att åka till Prag i oktober och åka till julmarknaden på Liseberg i december. Jag har aldrig sett fram emot något mer som dessa månaderna framöver, och nu sprack allt. Vet inte om jag egentligen frågar om något eller bara vill skriva av mig. Jag har inga vänner som detta har hänt. Jag är ett vrak och är orolig över min hälsa.
Jag bara hoppas han ändrar sig, kan meddela att han har mycket personliga problem som gör att han ha svårt när folk kommer för nära. Han har ingen familj och hans föräldrar dog när han var liten och förflyttats genom fosterhem hela hans uppväxt.
När jag träffade han såg jag hans inre, hans goda sidor som gjorde att jag föll stenhårt, mer än med någon annan kille jag "älskat" innan. Jag har haft sambos innan och blev så ledsen när de lämnade mig men detta är inget jämfört mot det. Jag tror han blev för rädd för att bli lämnad och lämnade mig istället. Men jag har försökt allt. Jag vet jag kommer älska andra igen men just denna satte spår i mig. Jag är rädd att jag kommer tänka på honom om 20 år och sakna honom.