Kerubmamman skrev 2014-11-06 11:01:03 följande:
Visst, jag säger inte att det är omöjligt att känna på sig med större spädbarn. Men eftersom TS har "sett" autismen sen flickan öppnade ögonen första gången så är det med största sannolikhet ett symptom på TSs sjukdom och inte på flickans autism.
Jo, jag kan hålla med om att det låter lite märkligt att se det så fort barnen öppnar ögonen. Men tanken på autism slog mig väldigt tidigt. Redan första veckan funderade jag på varför han inte tröstade av oss. Var inget som direkt oroade mig då men jag vet att jag någon gång tänkte tanken. Ögonkontakten reagerade jag på när han var några månader. Han log och ler fortfarande aldrig som svar på andras leenden. Jag är så fascinerad av att träffa barn som ler bara av att jag ler mot dem. Sen är ju barn olika men när jag tänker tillbaka så var det flera bitar som var annorlunda. Det saknades en kvalitet i kontakten. Tack och lov så känns det idag som att vi har en fantastisk kontakt även om han har sina svårigheter. Men Idag visar han tydligt att han är tryggast hos mamma och pappa.
Men med detta vill jag inte säga att ts inte skulle behöva hjälp. Det behövs en helt annan typ av hjälp och jag skulle rekommendera KBT för oro.
