Livrädd :(
Gick nyss in i vecka 38. Väntar mitt första barn... Och är livrädd inför förlossningen :'(
Smärtan... Oron inför hur det ska gå.. Usch usch.. Jag dör hellre :'(
Har varit på aurora; men det hjälpte mig inte...
Gick nyss in i vecka 38. Väntar mitt första barn... Och är livrädd inför förlossningen :'(
Smärtan... Oron inför hur det ska gå.. Usch usch.. Jag dör hellre :'(
Har varit på aurora; men det hjälpte mig inte...
Hej.. Kände lite samma förra året då jag skulle föda mitt första barn.. Men de gick hur bra som helst.. Visst de fanns ett ögonblick då jag inte ville mer och sa att jag skulle hem å var nog på god väg upp ur sängen men min bm fick mig på andra tankar vilket var bra :) då belöningen kom tio min senare av en helt underbar liten pojk..
Hade både lustgas och ryggbedövning, ska ju inte hymla med att de inte gjorde ont men man dog inte.. Smärtan försvann så fort han var ute och jag var så inne i mig själv och så fokuserad på vad som skulle komma..
Nu är jag gravid igen och ska ha i slutet av mars, känner stor lycka över att få vara med on en förlossning till och jag vet att min kropp klarar av att föda fram ett barn..
Vad är du mest rädd för??
Tack snälla för ditt peppande svar!
Tror att jag skrämts upp lite av alla skräckhistorien man får höra.
Rädsla för smärtan; att jag inte ska hantera den, att spricka... Mest smärtan..
Led av fruktansvärda menssmärtor i ung ålder (fick mens när jag var 10) och sedan dess ligger rädslan kvar
Tack snälla för ditt peppande svar!
Tror att jag skrämts upp lite av alla skräckhistorien man får höra.
Rädsla för smärtan; att jag inte ska hantera den, att spricka... Mest smärtan..
Led av fruktansvärda menssmärtor i ung ålder (fick mens när jag var 10) och sedan dess ligger rädslan kvar
Jag sa till min bm att jag var rädd för att tappa kontrollen och få panik. Så när jag började få detta så lugnade hon mig med bestämd röst och sa till mig hur jag skulle andas, tänka och hantera smärtan på ett bra sätt..
Ja de var många som skrämde mig med men jag försökte tänka så att ingen förlossning är lik någon annans, både i smärta, längd, komplikationer eller avsaknad av komplikationer..
Men var öppen till din bm när ni kommer in och förklara för henne hur du känner och vill ha hjälp med..
Känner igen mig i det du skriver, var livrädd innan min förlossning, mestadels för att mina arbetskamrater skrämt upp mig som f-n med sina skräckhistorier (varför tror folk att det är ok att vräka ur sig sådant inför en gravid??!)
Hursomhelst, jag bestämde mig bara för att det SKULLE gå bra! Övade avslappning en gång under dagen ca 15 min och även på kvällen (kan tipsa dig om att gå in på manpocket.se/amfsga, där finner du en avslappningsövning med Gudrun Abascal som jag tyckte var jättebra att lyssna på, den hjälper dig med hur du ska tänka vid förlossningen. Det var såå mycket från den som jag tänkte på vid min förlossning. Gudrun är förövrigt chefsbarnmorska i sthlm).
Mina bästa tips är att slappna av under värkarna, speciellt i mun och ansikte, spänn dig inte för då gör det mycket ondare. Se till att dricka typ nyponsoppa eller blåbärssoppa då och då mellan värkarna för att få energi. Du fixar det!! Tänk att det är en bra smärta du känner, en positiv smärta som hjälper sin bebis att ta sig lite lite längre ner och närmare dig!
Jag var som sagt inställd på att typ dö av smärta och tänkte ta all jäkla smärtlindring som fanns.. Men jag klarade det genom att slappna av, vara tung i kroppen och andas lugnt hela tiden, tog bara lite lustgas precis på slutet när jag var 9 cm öppen eftersom jag tänkte att "nu måste det väl bli sådär hemskt och ont som alla säger snart". När barnmorskan sa till mig att jag var fullt öppen och att det var dags att krysta trodde jag hon skämtade och tänkte "va?! Ska det inte göra ondare än såhär??!" När allt var klart kände jag som att jag kunde göra om det dagen efter, så min upplevelse var otroligt positiv!
Så glöm alla skräckhistorier du hört, det är inte till någon hjälp alls inför din förlossning. Du klarar det här!! :D