Varför gör ni det så jävla omständigt?

Men TS, de som har ett komplicerat liv har inte valt det och de skulle med stor sannolikhet välja bort det om de kunde.

Det du som åskådare tycker ser ut som en omständlig lösning är förmodligen den enklaste för familjen i fråga. Eller så är det inte den enklaste lösningen, men den som de bedömer är den bästa i längden.

Du vet inte allt om alla andra, varför de gör som de gör och vilka eventuella svårigheter de har.

Och det där du säger om att du inte säger åt folk vad de SKA göra utan berättar hur man KAN göra är bara det yttersta beviset för att du inte har fattat. Alla KAN inte göra som ni, inte ens om de hade velat.

Åh jag kan ju inte låta bli. Det är så kul att se för ni alla misstolkar verkligen vad hela tråden handlar om.
Jag menar det handlar inte om att man måste åka någonstans när bebisen är liten. eller att man måste ta emot besök. Det var bara så vi gjorde för vi tycker om att åka till olika ställen och som min kära mormor alltid säger. Barn behöver kärlek och trygghet och det kan dom få vart som helst så länge dom har mamma och pappa. Voila!
Det lever vi efter. Vi älskar att bara slänga oss i bilen på en ledig dag och åka till olika ställen. Och det har vi fortsatt med. Så jag menar inte att alla måste åka någonstans. utan just det exemplet uppkom från en annan tråd där mamman vägrade åka till svärföräldrarna utan någon egentlig anledning mer än att hon inte tyckte om dom. och bebisen var 4 månader eller något.

Så den här tråden handlar inte om att alla måste göra som jag. Det behöver ingen göra och det har jag inte påstått heller. jag sa att så här kan man göra.
Jag undrade med hela tråden varför folk gör det så svårt för sig? Det är den enda frågan. Varför gör ni det så svårt när det finns lättare sätt?

En fråga ett svar. Sen tänker jag inte försvara hur vi lever vårt liv. För vi älskar vårt liv och gör saker så enkelt som det bara går för så har jag växt upp. gör ingen stor grej utav saker och tar det som det kommer. inget katastroftänk i förväg.

Så jag anser att vårt sätt att hantera och uppfostra vårt barn är rätt för oss och det har fungerat ypperligt. Jag menar på något sätt måste vi ju ha gjort rätt då vi har ett så enkelt barn. Jag tror att det är för att vi är trygga och lugna föräldrar med mycket kärlek till vårt barn och till varandra.

Sen är jag så klart medveten om att barn är olika men i grund och botten tror jag att det kommer av att föräldrar är olika. oroliga föräldrar ger oroliga barn helt enkelt.
Sen är inte vårt liv rosa fluffiga moln jämt heller så klart. det sticker jag inte under stolen med. Men så är ju småbarnslivet. det är jobbigt ibland.

Men vi har som tidigare sagt en stor familj där vi får mycket stöttning och stöd om det behövs så vi klarar det jättebra. Sen tror jag det handlar helt om inställning. Om min dotter har vaknat 6 gånger på en natt så ser inte jag det som världens undergång. det går bra ändå. Och jag har mött många som gärna gör saker större än vad det är och gärna klandrar omvärlden för det.

Så för att sammanfatta.
Alla ÄR olika och i och med det så har alla olika förutsättningar. och mitt sätt är inte det enda rätta. självklart förstår jag det. Det finns många rätt sätt och man får hitta det rätta för sig själv. Men man behöver inte göra det så svårt.

Och jo min mamma har lärt mig empati och ödmjukhet MEN hon har även lärt mig att livet inte behöver vara så komplicerat jämt.

Så jag hoppas att ni slutar haka upp er på det faktum att vi gillar att åka bil med vårt barn och det faktum att vi har bra kontakt med vår stora familj. för det var inte frågan.

Det kan ju också vara så att det inte alls är din förtjänst, TS, att ert barn är så lättsamt. Vi har tre barn. Vi har aldrig behövt lida av sömnbrist. Ingen av dem har vaknat flera gånger på natten, som mest två gånger för att ammas. De två äldsta är sociala och trygga (yngsta är för litet för att ge en rättvis bedömning av). Mellanbarnet stövlade rakt in på dagis och var inskolad på en dag. "Trots" att vi inte har kastat oss iväg i bilen med dem eller låtit, för dem, okända människor ha hand om dem. De har väldigt nära relation med sina morföräldrar, utan att ha behövt lämnas bort till dem som små. Sonen har nära relation till farmor också, trots att de inte träffas så ofta pga att farmor bor ganska långt bort och jobbar mer än heltid. Så kanske beror det inte på ditt utomordentliga sätt att hantera barn utan på ditt barn?

För uppenbarligen kan man få precis vad du eftersträvar fast utan ditt sätt, som jag tycker verkar vara mycket mer ansträngande och gör det svårare än vad det är, än vårt.

Och hade du varit så förbaskat avslappnad i ditt föräldraskap hade du aldrig brytt dig om att starta den här tråden överhuvudtaget.