Startar en samtalstråd för gravida som är 40+ och vill dela erfarenheter och kanske även få kontakt med varandra.
Fick för ett par veckor sen mitt livs största överraskning när jag insåg att jag var gravid, vid 45 års ålder! Mina tidigare barn är 21 och 23 i oktober när bebisen beräknas komma! Massor av blandade känslor och en hel del oro, men mest glädje över att jag faktiskt kan bli mamma igen om allt går bra.
Hoppas det finns fler som jag! 
" />
Är inte gravid, fick min groda i dec :) Är 42år ;) Men håller tummarna för er :)
Startar en samtalstråd för gravida som är 40+ och vill dela erfarenheter och kanske även få kontakt med varandra.
Fick för ett par veckor sen mitt livs största överraskning när jag insåg att jag var gravid, vid 45 års ålder! Mina tidigare barn är 21 och 23 i oktober när bebisen beräknas komma! Massor av blandade känslor och en hel del oro, men mest glädje över att jag faktiskt kan bli mamma igen om allt går bra.
Hoppas det finns fler som jag! 
Är inte gravid, fick min groda i dec :) Är 42år ;) Men håller tummarna för er :)
Hade du en normal graviditet och förlossning. Mådde du bra?
Hej, jag är gravid och 44
Var det planerat? När är ditt barn beräknat att födas? Har du berättat för omgivningen? Hur reagerade de? Jag väntar ett par-tre veckor till innan jag berättar för vänner och familj. Känner mig rätt ensam i min situation så jag är jätteintresserad av hur det känns för er andra.
Vad härligt! Grattis! Hade du en normal graviditet och förlossning. Mådde du bra?
Vad härligt! Grattis! Hade du en normal graviditet och förlossning. Mådde du bra?
Var det planerat? När är ditt barn beräknat att födas? Har du berättat för omgivningen? Hur reagerade de? Jag väntar ett par-tre veckor till innan jag berättar för vänner och familj. Känner mig rätt ensam i min situation så jag är jätteintresserad av hur det känns för er andra. på sätt och vis var det planerat, hade börjat tänka mycket på en till, men fick höra att det skulle vara nästan omöjligt vid min ålder så då accepterade jag det. Sen insåg jag vid jul att jag trots allt var gravid! Jättekul först, men sen även ganska jobbigt... dels med illamående mm, men mest all väntan! Den har varit jättejobbig minst sagt. Väntan på missfall, väntan på inskrivning, väntan på att få göra MKP som jag var livrädd för, värst av allt: väntan på svaret från MKP, och igen väntan på missfall pga MKP 
i veckan ska jag göra ett ultraljud på en privat klinik för att se att barnet lever fortfarande och sen ska jag berätta, vilket inte blir kul tex på jobbet... däremot vet mina närmsta vänner.
Hoppas det går bra! Berätta gärna om oron släppte efter extrakollen. Så du beräknas föda i september, eller? Förstår precis känslan av oro och väntan. Jag pendlar hela tiden mellan glädje, spänning och oro. Var det för att du fick hög risk vid KUB-testet som du gjorde ett MKP? Min barnmorska är otroligt bra och lugnande i alla fall, hon menar att eftersom jag blev gravid nu helt oplanerat så var min kropp redo.
Hej, är gravid i vecka 26 och 40 år, fyller 41 en månad innan bebis kommer. Har bonusar i tonåren och en sexåring sen innan. Gjorde mkp i december och det gick bra, men var väldigt stressande..
Ingen har sagt något om min ålder, utom min mamma (som själv alltid skämtar om att hon var äldst på BB när hon fick mig, 1975. 30 var hon då:). Jag har nojat lite om det, men nästan alla mina vänner har fått barn runt 35 eller strax efter...så eg är det inte alls någon stor skillnad med 40. Det bara låter mycket värre tycker jag :) !