Vad utgör gränsen för vårt flyktingmottagande?
På den frågan följer ofta inga konkreta svar, utan det blir alltid korta svar i stil med "Gränsen är redan nådd" eller "Liv har inget pris, och vi både kan och måste hjälpa folk som flyr bomber", och inte sällan hör man kommentaren "Sverige kan inte ensamt rädda hela världen". Men ingen har någon gång gett en välmotiverad och tydlig gräns som jag både kan förstå och acceptera. Ett totalt stopp just nu kan jag förstå utifrån att vi på goda grunder kan säga att vi har tappat kontrollen ur flera olika perspektiv, men ett totalstopp är en princip som jag inte ser som en rimlig långsiktig lösning. Enligt mig borde vi alltid vara redo ta emot människor i nöd, men hur ser det regelverk ut om i så fall ska kunna tillåta en acceptabel kontinuerlig invandring? Vilken "stress" (en samling olika parametrar) ska samhället behöva tåla?