För mig tog det nästan 25 års bitande att sluta. Bitit på naglarna sen lågstadiet. Slutade i höstas i och med att jag träffade min pojkvän. Det var en ren ytlighetsgrej, jag hade aldrig brytt mig tidigare, men plötsligt ville jag vara "hel och ren" och fin när jag träffade honom, och eftersom jag ville hålla honom i handen och sådär kunde jag ju inte ha helt sönderbitna fingrar.
Så det var förälskelse som gjorde det till slut.
Kan fortfarande klösa i nagelbanden lite men det är mer eller mindre under kontroll... och om en nagel går av är det JÄÄÄVLIGT svårt, hänt ett återfall eller två längs vägen på just en avbruten nagel (de andra har fått vara ifred) men undviker att bita på ren viljestyrka (lättare nu när ovanan nästan är bruten i övrigt). Så snart den växer ut slutar jag igen.
Är noga att FILA naglarna så fort de är långa nog att filas, så inga vassa, bitvänliga kanter finns! Jag gillar inte att måla naglarna, inte heller lösnaglar, men bara att ha hela, rena naglar gör en SÅN skillnad. För självförtroendet och utseendet båda!
Det är så jäkla svårt! Testade det mesta... Vantar på inomhus funkade inte. Måla naglarna och göra dem fina hjälpte nada, jag biter även med nagellack, gjorde aldrig någon skillnad. Kleta in i nåt äckligt funkar inte i längden. Smutsiga händer gör ingen skillnad, jag biter ändå. Sysselsätta sig hjälper inte på sikt så stickning m.m. gick bort. Testat de flesta tips jag kom över...
En bekant gav tipset när jag gick i mellanstadiet redan, att tillåta sig bita på några naglar men hela tiden låta åtminstone en växa ut: så fort en nagel får en "vit kant" så FÅR man inte röra den, men man får fortsätta bita i de andra. Till slut kanske nån till nagel fått vara ifred någon dag och börjar få en liten vit kant, då är den också off-limits. Fortsätter man så har man till slut enbart utväxta naglar kvar, om man lyckas hålla sig. Den varianten funkade någorlunda bra, eftersom den gjorde mig mer medveten om vad jag gjorde (vilka naglar jag fick bita på och sådär).
För det är det jäkliga, man är ju knappt medveten om det, och när jag väl börjat och var "inne i det" var jag nästan besatt, kunde tänka där o då att "men sluta bita nu!" och ändå fortsätta bita, helt knäppt var det.
Men som sagt. Helt över det nu, tror inte att jag nånsin faller dit igen så länge jag är lite uppmärksam. Förälskelse var grejen för mig... Men det är ju desto svårare att framkalla på kommando, hehe. Men alla andra knep är ju värda att testa, som de andra kommit med! För nån funkar de, för en annan ej, det är ju så olika vad som triggar en också.
Kämpa! Det är SÅ JÄÄÄKLA SKÖNT att kunna visa händerna och inte behöva dölja fingrarna när man räcker fram något t.ex. Hade knappt tänkt på vilken omedveten grej det blivit att undvika att ha framme fingrarna.