Min 12-åriga dotter har inga vänner
Hej alla,
Undrar om någon är i samma sits eller om någon har tips?
Vår 12-åriga dotter lider av en viss mild social fobi (som vi har försökt behandla via bup men det blev inte så mycket bättre snarare tvärtom då de ville att hon skulle gå i gruppterapi).
Hon har alltid haft svårt att få vänner då hon är blyg och tillbakadragen men de vännerna hon hade i lågstadiet var toppen och hon hade så kul.
I 4an splittrades klasserna (de gamla bäsistarna hittade nya vänner i sina nya klasser) och hon hamnade lite utanför de nya konstellationerna i sin nya klass tills hon hittade 2 tjejer i klassen. De var bästisar i ca 1.5 år tills de två vännerna bestämde sig för att bli en duo. Under flera veckor/månader var vår dotter helt själv på rasterna innan vi fick reda på detta och hon skrev även självmordslappar (som hon verkligen bedyrade att hon aldrig skulle förverkliga men hon var ledsen och sårad).
Efter den besvikelsen har det bara gått utför. Hon anser sig vara värdelös för ingen bryr sig om henne och efter nästan 8 v sommarlov är det nog EN som hört av sig för att fråga om hon vill hitta på något. När hon själv frågar runt de få vänner hon känner sig trygg med får hon svävande svar om att "kanske, ska kolla med föräldrarna" tills hon senare ser på snap eller insta att de gör något med någon annan kompis.
Vår dotter har såklart sina brister och egenheter men när det gäller kompisar är hon så lojal, omtänksam, vill alltid köpa presenter till namnsdag/födelsedag/krya på dig, vänta på någon som hamnat på efterkälken, skriver brev till någon som är på sommarställe - men får aldrig något tillbaka. I sommar fyllde hon 12 och hon fick inget grattis från någon "vän" vilket tog knäcken på henne. Nästa vecka börjar hon ny skola (på eget beslut - även om hon våndas för detta) men är sååå rädd att hon inte kommer få några nya vänner där heller. Vi kan ju inte heller garantera henne att det kommer bli annorlunda även om vi hoppas att hon hittar någon vän.
Vi vet inte längre vad vi kan/ska göra? Skolan och läraren var inkopplad när det var som värst men det ledde inte till något. Aktiviteter har hon svårt att gå på pga sin blyghet, rädsla för att göra "fel" samt sociala fobi....
Någon som har några tips? Eller är i samma situation?
Våra hjärtan blöder nu för henne och vi vet inte vad vi ska göra längre....