BIM 29/9 med Rosenrot
Ny tråd startad Jagerika ;)
Om någon annan vill hänga på så är detta en tråd för oss som har ätit rosenrot och har BIM i slutet på september.
Här kan vi älta och grotta ner oss i graviditetssymptom ;)
Välkomna :)
Ny tråd startad Jagerika ;)
Om någon annan vill hänga på så är detta en tråd för oss som har ätit rosenrot och har BIM i slutet på september.
Här kan vi älta och grotta ner oss i graviditetssymptom ;)
Välkomna :)
Googlade faktiskt på det igår och det verkar ganska vanligt att blivande mammor har svårt att ta in att det faktiskt kommer hända och vad det egentligen innebär.
Jag känner att vi var så fokuserade på "tänk om jag inte kan bli gravid", så när jag plussade blev det en chock. Sen så tänkte man "det kommer aldrig gå vägen", men så kom vecka 12 och man skulle börja slappna av trodde man. Men nä, då mår man apa och fattar inte vad man har gett sig in på. Jag har tvivlat både på att behålla barnet och tvivlat på att det faktiskt är meningen att jag ska bli mamma så många gånger.
Vilket inte är så konstigt, det händer ju så sjukt mycket i kroppen. Helt plötsligt är "min" kropp borta och jag är någon typ av hotell. Dessutom gör det ont. Det spänner i magen, det drar, brösten tror man ska sprängas, man mår illa...alltså det är inte så himla gulligt.
Tredje steget är nu när jag behöver inse att det här faktiskt händer. Att jag kanske borde läsa på lite, att jag inte har en aning om vad jag ska göra när värkarna börjar komma. Tänk om något drar igång för tidigt osv osv. Dessutom är det ju trevligt om man handlar hem något till bebisen. Typ kläder, vagn osv. Inte ens det har jag gjort och nu har jag foglossningar från helvetet så jag vill inte ens åka hemifrån för det gör ont.
Jag förstår precis hur du tänker kring namn. Min chef förstörde mitt första hands val. Men jag ska inte säga vilket om det är så att du har valt just det namnet.
Däremot har jag bara fått glada tillrop kring att det är en pojke. De är sååå mycket lättare, de är såååå mycket bättre osv osv. Så du får lyssna på det jag har fått höra istället ;)
Jag blev ledsen över att jag aldrig kommer få en flicka när jag fick veta könet (jag ska inte ha fler barn än detta). Men jag har aldrig blivit ledsen över att det är en pojke. Tror det passar både mig och min sambo jättebra att få en pojke :)
Googlade faktiskt på det igår och det verkar ganska vanligt att blivande mammor har svårt att ta in att det faktiskt kommer hända och vad det egentligen innebär.
Jag känner att vi var så fokuserade på "tänk om jag inte kan bli gravid", så när jag plussade blev det en chock. Sen så tänkte man "det kommer aldrig gå vägen", men så kom vecka 12 och man skulle börja slappna av trodde man. Men nä, då mår man apa och fattar inte vad man har gett sig in på. Jag har tvivlat både på att behålla barnet och tvivlat på att det faktiskt är meningen att jag ska bli mamma så många gånger.
Vilket inte är så konstigt, det händer ju så sjukt mycket i kroppen. Helt plötsligt är "min" kropp borta och jag är någon typ av hotell. Dessutom gör det ont. Det spänner i magen, det drar, brösten tror man ska sprängas, man mår illa...alltså det är inte så himla gulligt.
Tredje steget är nu när jag behöver inse att det här faktiskt händer. Att jag kanske borde läsa på lite, att jag inte har en aning om vad jag ska göra när värkarna börjar komma. Tänk om något drar igång för tidigt osv osv. Dessutom är det ju trevligt om man handlar hem något till bebisen. Typ kläder, vagn osv. Inte ens det har jag gjort och nu har jag foglossningar från helvetet så jag vill inte ens åka hemifrån för det gör ont.
Jag förstår precis hur du tänker kring namn. Min chef förstörde mitt första hands val. Men jag ska inte säga vilket om det är så att du har valt just det namnet.
Däremot har jag bara fått glada tillrop kring att det är en pojke. De är sååå mycket lättare, de är såååå mycket bättre osv osv. Så du får lyssna på det jag har fått höra istället ;)
Jag blev ledsen över att jag aldrig kommer få en flicka när jag fick veta könet (jag ska inte ha fler barn än detta). Men jag har aldrig blivit ledsen över att det är en pojke. Tror det passar både mig och min sambo jättebra att få en pojke :)
Jag tror det är vanligare än vad man tror att känna så. Tyvärr pratar inte folk om det. De pratar bara om det söta, gulliga och vad de ser fram emot och det är möjligt att den gruppen inte känner som vi.
Men vår grupp borde också gå ut med vad de känner, det finns ingen tabu att känna så även om man tvivlar på sig själv. Jag tvivlade till jag hittade en blogg som beskrev känslan kring pojke/flicka och förlusten av könet man inte får.
Sen den dagen har jag öppet gått ut med att jag sörjde flickan jag aldrig kommer få. Men att det inte har med pojken att göra. När jag har förklarat det så tycker jag också att jag har fått ett stöttande svar från alla.
Jag hymlar inte heller om att det känns att vara gravid, alla nackdelar, men också glädjen i att faktiskt kunna bli gravid.
Jag tycker själv att jag är ganska negativ och känner att mina hormoner inte alltid är på min sida. Men jag har fått höra av min omgivning att de uppfattar mig som väldigt positiv och har ett nytt lugn. Jag säger att det beror på att de inte hör vad jag säger till mig själv och hur mycket jag gnäller i mitt huvud ;) Men jag blev glad av att höra att de uppfattar mig så. Det gjorde mig faktiskt lite mer positiv mot mig själv.
Jag har också haft mina stunder där jag har oroat mig för att känna anknytningsproblem. Men jag har inte kommit dit än att jag känner mig stressad över det, eller stressad över förlossningen. Det är ok att känna anknytningsproblem, det kommer släppa bara man ger det lite tid. Rent psykologiskt är det inte konstigt att man känner anknytningsproblem till "något" som har orsakat dig stark smärta.
Jag är säker på att vi båda komma känna att det är värt det och att valet var rätt när vi väl har landat i att vi har en liten bebis vid vår sida :)
Sen uppskattar jag verkligen att vi upplever saker så lika. Är så mycket lättare att prata med någon som upplever samma sak och förstår vad man menar :)
Jag läser allt ni skriver och det känns tungt i mig att ni känner såhär :/ det är som ni säger, man ser bara det underbara men pratar inte om det psykiska en graviditet bär med sig. Pratade men en annan tjej hä på fl och vi följdes åt tills hon blev gravid. Nu har barnet fötts och hon mår piss, fick förlossningsdepression och lever inte alls i den där bebisbubblan. Många gör ju inte det, men förhoppningsvis försvinner det med tiden! Det finns ju bra hjälp att få idag! Ni kommer klara av detta galant tjejer! Så fina människor som ni finns det inte många av, ni kommer bli världens bästa mammor det garanterar jag <3 tänk när era små killar tittar ut med sina stora ögon, när dom ler för första gången, tar sina första steg, säger *mamma jag älskar dig* eller börjar första dagen i skolan. Det är sånt ni får försöka föreställa er! Att allt detta slit med graviditeten ger tillslut en stor fin belöning i era söner. Ni ska bli mammor, det är så häftigt <3
OMG JAG HAR FÅTT KALLELSE TILL UTREDNING!!! <3 den 4 mars ska vi på första mötet!!!!
Jag läser allt ni skriver och det känns tungt i mig att ni känner såhär :/ det är som ni säger, man ser bara det underbara men pratar inte om det psykiska en graviditet bär med sig. Pratade men en annan tjej hä på fl och vi följdes åt tills hon blev gravid. Nu har barnet fötts och hon mår piss, fick förlossningsdepression och lever inte alls i den där bebisbubblan. Många gör ju inte det, men förhoppningsvis försvinner det med tiden! Det finns ju bra hjälp att få idag! Ni kommer klara av detta galant tjejer! Så fina människor som ni finns det inte många av, ni kommer bli världens bästa mammor det garanterar jag <3 tänk när era små killar tittar ut med sina stora ögon, när dom ler för första gången, tar sina första steg, säger *mamma jag älskar dig* eller börjar första dagen i skolan. Det är sånt ni får försöka föreställa er! Att allt detta slit med graviditeten ger tillslut en stor fin belöning i era söner. Ni ska bli mammor, det är så häftigt <3
Jag tror det är just det med att föreställa sig som är svårt. Visst att det fladdrar i magen men annars tolkar min hjärna det som att jag har ätit för mycket och blivit tjock. Det är just det där med "du är gravid", som inte känns som att det går in :D
Tror man kommer bli lika överväldigad när det ligger en bebis på bröstet och man bara undrar "hur sjutton kom du dit, vem har tappat bort dig" *asg*
Men med tiden kanske det sätter sig, eller så fortsätter det att kännas ofattbart tills bebisen är en del av familjen.
Det ordnar sig nog :)
Grattis!! Va skönt att ni fick tid så snabbt! Det är ju bara några veckor kvar.
Ska bli spännande att höra vad de kommer fram till.
Åh nu råder det inga oklarheter om att jag är gravid igen. Faktiskt inte lika orolig denna gång, dock har jag inga symtom än, förutom dålig sömn och lite illamående..förra gången ömmade brösten så mycket att de knappt gick att nudda.
Hur var besöker igår Erika?
Men herregud grattis :D <3 det kommer gå såå bra ska du se!! :D
Det gick jättebra! Vi fick lämna blodprov och jag fick ta ett prov i slidan för att kolla efter bakterier :) och nu ska min sambo boka tid för spermaprov och när den är färdig analyserad får vi en ny kallelse. Och den gången kollar vi resultaten, och jag får göra en grundlig gynundersökning :) dom ska kolla äggledare, äggstockarna och livmodern, är as nervös att det ska var obehagligt!! Sen får vi se vad som händer eget det :D men dom sa att vi hade kommit in under en bra period för det va ingen kö just nu, och deras mål var att hjälpa oss med allt innan sommaren :D är så glad att det gått så fort!!
Mens idag precis som en klocka! Nästa försök blir 15, men jag tänkte typ sluta försöka nu, och hoppas utredningen ger svar istället :) orkar inte pricka ÄL och få denna besvikelsen mer, så nu ska jag bara ligga för det är gött fram tills gyn säger vad problemet är :)